Ledarhunden nr 2 2022

En tidning för dig som är medlem i Sveriges Ledarhundsförare

Innehåll:

Inledaren

Referat från brukarråd 6 maj

Balanskurs för hundar

Rapport från ledarhundens dag

MFD informerar

Min skeptiska hund

Var med och gör samhället säkrare

Vill du ordna en lokal aktivitet?

Köp din egen ledarhundssele!

Rabatt hos Svenska Djurapoteket

Om Ledarhunden

Hej alla!

När jag skriver detta är det i slutet av augusti och i morse när jag och Speja gick vår vanliga måndagsrunda vid Årstaviken kändes det som att hösten är i antågande. Luften var klar, det fanns en svalka i vinden och det doftade lite höstlöv. Härligt eller vemodigt? Under den mer socialt aktiva sommaren då ingen dag eller sträcka är den andra lik kan jag faktiskt sakna just våra vardagsrundor på välkänd mark.

Jag som skriver denna inledare heter Åsa Engman och troligtvis vet ni att jag är ny ordförande sedan årsmötet i maj. Sedan förra numret av tidningen Ledarhunden har mycket hänt. I juni kom ett pressmeddelande där regeringen gav Diskrimineringsombudsmannen (DO) i uppdrag att informera butiker och restauranger med mera om skyddet mot diskriminering av ledarhundsekipage. Styrelsen skickade ett brev till DO och ett till biträdande arbetsmarknadsminister Johan Danielsson. Vi uttryckte att vi är positiva till att frågan kommer upp på agendan men betonade samtidigt

att vår uppfattning är att det saknas en tydlighet i och tillämpning av diskrimineringslagen. Båda instanserna har svarat att de mottagit våra brev och DO skriver att de kommer kontakta SLHF när informationsuppdraget påbörjas. Regeringens svar har resulterat i att vi skrivit en förfrågan om att uppvakta ministern. Utöver detta har vi ett pågående samarbete med Synskadades Riksförbunds (SRF:s) jurist för att få stöd i hur vi ska kunna få ett fall av eventuell diskriminering prövat juridiskt.

Den 30 juni kom regeringens förslag gällande hur de anser att
ledarhundsverksamheten ska organiseras. De föreslår att en
förvaltningsmyndighet ska hantera både själva myndighetsutövningen och övrig
verksamhet. De förordar en flytt från SRF till myndigheten för delaktighet
(MFD). En sådan omorganisering kräver ny lagstiftning vilken enligt
regeringens förslag ska träda i kraft 1 juli 2023. SLHF är remissinstans och
vi är inbjudna att svara på promemorian senast 27 oktober 2022. Vi har via vår e-postlista för medlemmar och vår Facebooksida uppmanat medlemmar att höra av sig med synpunkter på vad vi bör föra fram i vårt remissvar. Som ni kanske vet har SLHF inte tagit ställning i frågan om huvudmannaskapet för ledarhundsverksamheten. Vi har i stället fokuserat på vad vi anser är viktigt i en väl fungerande ledarhundsverksamhet.

Styrelsen har vidare formulerat en ytterligare skrivelse till SRF:s förbundsstyrelse gällande den återtagna och avlivade ledarhunden, som ni kunnat läsa om i tidigare nummer av tidningen. Syftet med denna skrivelse var att uppmana SRF att tydligt definiera vad som brustit i handläggning i det aktuella fallet och formulera vilka åtgärder de vidtagit eller planerar genomföra för att säkerställa att något liknande inte kommer att ske igen. I skrivande stund har vi inte fått något skriftligt svar på skrivelsen.

I detta nummer kan ni utöver olika referat från aktiviteter och möten läsa en personlig reflektion från en ledarhundsförare. När jag läser hennes text ”min skeptiska hund” om hur det kan kännas att knyta an till och samarbeta med en hund som inledningsvis just upplevs som skeptisk blir jag tårögd och riktigt berörd.

Så nu önskar jag er trevlig läsning och jag hoppas att vi möts i något sammanhang framöver.

  Åsa Engman, ordförande

Referat från brukarråd 6 maj 2022

Mötet hölls digitalt via Teams och inleddes med en presentationsrunda. Från ledarhundsverksamheten (nedan förkortat LHV) deltog Elisabeth Ravstis, Laila Tapper, Jessica Helin, Jennie Lindhé och Susanne Haglund. Från SRF:s förbundsstyrelse (nedan förkortat FS) deltog Niklas Mattsson, Annika Östlund och Leif Westerlind. SLHF representerades av mig själv och Torbjörn Ruther samt ledarhundsklubben Stockholm-Gotland (nedan kallad Stockholmsklubben) av Ingela Sjöqvist. Från SRF Skånes distrikt deltog Anders Mårdell. Elisabeth Ravstis valdes till mötesordförande.

Allmän info från LHV: Kursverksamheten nu i gång efter pandemin, men det släpar efter lite med samträning3 (tidigare GK2). Samträning 1 & 2 (tidigare GK1) sköts nu helt och hållet av leverantör medan LHV ansvarar för samträning 3 & 4. OBS: Samträning4 är inte obligatorisk.

Angående nya avtalsperioden så har Lund i Norge meddelat att man inte kommer kunna leverera de 24 hundar som man slutit avtal om, utan enbart 16 hundar. Kustmarken har dock kapacitet att täcka upp för detta. Därmed kommer det inte bli färre hundar än avtalat men de kommer att bli dyrare. Avropsavtalet för 2023 spikas i augusti i år. Detta tecknas mellan SRF och leverantör, medan det fleråriga ramavtalet görs upp mellan MFD och leverantör.

Kön för att få ledarhund är just nu ovanligt kort, ca 30 personer. LHV menar att det finns nackdelar med en alltför kort kö, det kan exempelvis bli svårare att göra bra matchningar. Man tror att den korta kön kan vara en pandemieffekt. Prova på-kurser har inte hållits som planerat och kontakten med syncentralerna har gått lite i stå och behöver tas upp igen.

Den allmänna infon avslutades med en påminnelse från LHV om att de har en mängd olika läkemedel och andra produkter som skickas hem vid behov. LHV uppmanar oss förare att alltid höra med dem först om de har ett visst läkemedel i stället för att vi köper själva och skickar in kvitton. Det blir mycket billigare för LHV att skicka oss läkemedel direkt. Exempel på vad vi kan få är: fästingmedel, öronmedel, glukosamin för leder, Viacutan-olja för hud och päls, Canikur och fortiflora för magen, vissa epilepsimediciner, vissa klådstillande mediciner, klorhexidinschampo, Allergeniusschampo, lugnande medel vid rädsla för nyårssmällare, tandvårdsprodukter som PlaqueOff, tandborste och tandkräm.

Favoriter i repris: För oklart vilken gång i ordningen tog SLHF upp de nya reglerna för pensionering av ledarhund, även Stockholmsklubben ställde frågor om detta. Dels finns en kongressmotion om detta som fått mycket starkt stöd, dels har diskussioner på tidigare brukarråd i ämnet inte upplevts konstruktiva. Våra frågor handlade om förarnas delaktighet i processen när en hund pensioneras, samt hur kongressmotionen kommer följas upp. FS ordförande Niklas Mattsson informerade om att frågan om pensionsreglerna har gått tillbaka till FS för utredning men att detta arbete inte påbörjats ännu. Motioner kommer tas upp vid ett organisationsråd den 9 juni. Vi diskuterade att någon form av utredningsgrupp kanske kan tillsättas där både SRF och förarna representeras men även andra kompetenser som veterinär.

Jennie på LHV är den som ansvarar för pensioneringar och hon berättade hur hon för närvarande jobbar med dessa frågor. Om det inte förekommit några betydande hälsoproblem innan så är det vid 10årskontrollen som pensioneringsfrågan aktualiseras genom att ett ålderssamtal sker. Jennie upplever att det senaste årets ålderssamtal oftast har initierats av föraren innan 10årskontrollen genomförts. De flesta hundarna har tagits ur tjänst runt 10-11årsåldern, men i något fall har hunden gått i tjänst till dess att den fyllt 12. Det är vanligt att 10- 11åringarna står på olika mediciner såsom smärtstillande eller annat.

Merparten av hundarna har blivit kvar i förarens familj efter pensionering, ett fåtal har fått nya hem. Jennie har då gjort en matchning mellan hund och ny familj genom att utifrån förarens önskemål plocka fram några olika familjer varav en väljs ut. Jennie tar kontakt med familjen i fråga, därefter förmedlas kontakt mellan föraren och familjen. I något fall har föraren även träffat det tilltänkta nya hemmet. Jennie har upplevt att dessa rutiner för pensionering fungerat mycket väl. I vissa fall har hundar kunnat trappa ned sin medicin efter flytt till nytt hem vilket hon ser som positivt. Alla på brukarrådet verkade nöjda med ovan beskrivna pensionsförfarande. Min personliga reflektion är att vi aldrig haft ett sådant här bra samtal om de nya pensionsreglerna sedan dessa infördes år 2019.

Nästa diskussionspunkt på agendan blev lite klurigare och stämningen blev enligt min uppfattning tryckt. SLHF ville prata om förares förtroende för LHV efter ärendet med den återtagna och avlivade ledarhunden. Fel har begåtts som orsakat oerhörda konsekvenser för såväl förare som hund, vilket väckt reaktioner hos andra förare. Det skulle kunna göra att förare tvekar inför att kontakta LHV vid problem och SLHF ville diskutera hur vi kan skapa bra förutsättningar för ett gott förtroende och samarbete framöver.

Det kom en synpunkt från en personal inom LHV om att det har varit tungt och jobbigt kring den här frågan och att det kan kännas utpekande att diskutera i termer av bristande förtroende. SLHF förklarade att förtroendet avser hur en verksamhet följer lagar och regler och att det inte finns någon intention att lasta enskilda personer som jobbar där. En av brukarrådsdeltagarna framförde åsikten att den här frågan fått orimliga proportioner och menade att förvaltningsrättens dom ger en bra uppfattning om ärendet.

FS ordförande Niklas replikerade att det här handlar om bemötande och tillit. Man kan inte vägra att lämna ut handlingar. Åtgärder som vidtagits efter det inträffade är utbildning om ledarhundslagen och vad det innebär att vara myndighetsutövande.

Att följa regler om handlingar och utlämnande av handlingar ger en trygghet i vilka beslut som fattats. Oro för bemötande hoppades han kan jobbas bort med tiden. Han nämnde också att föraren i det aktuella ärendet nu fått ut all information. För min personliga del väckte den här diskussionen fler frågor än den besvarade.

Nästa punkt på agendan blev ytterligare en favorit i repris, Stockholmsklubben önskade en uppdatering om det så kallade selprojektet, där ett par nya selar skulle tas fram och testas. Tyvärr har projektet avstannat. Den enda sele som erbjuds av LHV just nu är den som köpts in från Schweiz och som dessvärre inte fungerar för alla hundar. Några få exemplar av den gamla svenska selen från 80- eller 90-talet finns också, tydligen är det vissa som önskar denna fortfarande. Julius K9-selen, (som brukar kallas för den ungerska selen) erbjuds inte längre eftersom den inte går att beställa i färgen vit. LHV inser problemet med att Inte kunna förse alla hundar med en passande sele och har därför inget att invända mot att förare väljer att köpa sin egen sele. Vikten av både hundens och förarens ergonomi kom upp, flera förare på mötet hade egna erfarenheter av att selen inte fungerat bra.

Det nämndes att Kustmarken har tagit fram sin egen sele som de kanske kommer att förorda, men hur detta i så fall ska lösas finansiellt har inte diskuterats. Från SLHF ställdes frågan om det är möjligt att ta fram en sele som både fungerar för hunden att jobba i och som säkerhetssele under transport. Elisabeth från LHV bad att få återkomma i selfrågan vid kommande möten.

På tal om selar kom frågan om tidningen ”I selen” upp. Vi fick info från Elisabeth på LHV att det inte finns något beslut om att tidningen ska läggas ned. Flera uttryckte att tidningen är saknad. Jag förstod det som att sista ordet inte är sagt ännu utan det kan bli en fråga för Ledarhundsgruppen.

Sist på det här långa mötet diskuterades vad som händer kring den eventuella flytten av LHV till MFD. Då väntade vi alla fortfarande på promemorian, nu har den som ni vet kommit. Från FS betonade man att SRF kommer försöka påverka politikerna att hindra en flytt av verksamheten. LHV deltar inte i den typen av intressepolitiskt arbete utan följer bara processen.

Nästa brukarrådsmöte är planerat till den 12 september.

 Jessica Lucic

Balanskurs för hundar

I april i år arrangerade Viktoria Karlsson en annorlunda utmaning för våra ledarhundar; nämligen en balanskurs.

En hundfysioterapeut tog, en lördag förmiddag, emot oss i ett hundgym i Göteborg.

Vi var fyra ekipage som fick två intensiva, spännande och inspirerande timmar av träning på ett, för mig, helt nytt sätt.

Små stepbrädor, halvbollar, stora jordnötsformade bollar och hinder var en del av utrustningen vi kunde använda.

Våra hundar skulle t.ex. stå med sina framtassar på den lilla stepbrädan och förflytta sig runt i cirkel med hjälp av baktassarna. De skulle också prova att stå på golvet med sina framtassar och sätta upp baktassarna på brädan.

På stora, jordnöts- eller snögubbeformade bollar skulle hundarna kliva upp och hålla sig kvar. Bollarna låg ner på golvet och hade stöd mot en vägg och föraren stod på andra sidan av bollen. Hundarna skulle sedan sätta sig och resa sig och även prova tasshävningar. Flera av hundarna tyckte inledningsvis detta var en lite märklig, kanske läskig övning, men snart hade alla klarat det med bravur.

Lite hinderbana övades också och vi fick roliga och nyttiga tips på hur vi kan träna våra hundar hemma. En utmärkt regnvädersaktivitet när man vill stimulera sin hund på annat sätt än med promenad!

Det var en otroligt rolig och spännande aktivitet.

Som avslutning på evenemanget gick vi alla, hundar och förare, trötta, svettiga och törstiga och mycket nöjda och åt en god lunch inne i stan.

Känslan av frihet att enkelt tillsammans kunna förflytta sig genom storstadsvimlet en lördag förmiddag kryddade upplevelsen ytterligare och jag hoppas det blir fler kurser framöver!

Stort tack till Viktoria och den duktiga hundfysioterapeuten!

 Susanne Nordell

Rapport från ledarhundens dag

Den 27 april uppmärksammade SLHF den internationella ledarhundsdagen genom att publicera en film på youtube där tre ledarhundsförare berättar om fördelarna med att ha ledarhund, samt vilken oro det innebär att kunna nekas tillträde till till exempel butiker och restauranger. Filmen heter ”Lyckan med en ledarhund” och spreds under dagen på flera olika sätt. Utöver att sprida den i våra egna kanaler kontaktade SLHF bland annat kustmarken, assistanshundskolan och SRF som alla valde att lägga ut filmen på sina respektive sidor på facebook och instagram. Det gjorde även hundcoachen Fredrik Steen.

Det är svårt att säga exakt hur många som sett filmen, eftersom den delats på så många olika sätt och i olika sociala medier. I dagsläget har den drygt 1100 visningar på youtube, men vi har också sätt att den sammanlagt har tiotusentals visningar på instagram. Många kommenterar uppskattande och det verkar också vara många som genom filmen fått upp ögonen för att ledarhundar faktiskt inte är välkomna överallt.

Vidare höll SLHF under kvällen i en diskussionspanel där vi bjöd in allmänheten för att prata om och besvara frågor kring hur det är att ha ledarhund. Åsa Engman var moderator och panelen bestod av SLHF medlemmarna Mattias Ehn, Jessica Lucic och Viktoria Karlsson.

Åhöraruppslutningen var inte jättestor, men utöver ett gäng ledarhundsförare fick vi även besök av fodervärdar och några personer med assistanshund. Det blev ett bra samtal där det bland annat pratades om hur en ledarhund kan förändra ett liv och hur man ser till att ens hund får tillräckligt med motion och stimulans.

Sammantaget är vi nöjda med den spridning vi fått av vårt budskap och tror att filmen kommer vara nyttig för fortsatt påverkansarbete. Vi tycker också att konceptet med en diskussionspanel är bra, även om vi i framtiden kan försöka hitta fler sätt att marknadsföra evenemanget för att nå en bredare publik.

 Viktoria Karlsson

MFD informerar

Trots det vackra försommarvädret var vi ett ganska stort gäng som samlades i SLHF:s digitala mötesrum torsdagen den 9 juni. Temat för kvällen var information från MFD, Myndigheten för delaktighet. Lena Hallberg som arbetat inom myndigheten sedan 2019 hälsades välkommen av Fredrik Mattsson.

Lena började med att berätta lite om bakgrunden till förslaget om att ledarhundsverksamheten ska skötas av MFD istället för av SRF. Grundtanken är att myndighetsfrågor ska hanteras av myndigheter. Eftersom vi ledarhundsförare påverkas på ett konkret sätt i vår vardag av de beslut som fattas är det viktigt att det finns tydliga riktlinjer i arbetet så att det inte blir godtyckligt. MFD har nu haft uppdraget att förbereda en övergång under flera år men det slutgiltiga beslutet dröjer. Nu finns det dock en tidsplan på regeringsnivå om att lämna ett lagförslag före semestrarna. Lagförslaget går därefter ut på remiss till både SRF och oss ledarhundsförare. Det är Socialdepartementet som ansvarar för ledarhundsfrågor och det är också de som formulerar lagförslaget.

Lena betonade att MFD inte är ute efter att ändra på sådant som fungerar bra idag. Hon bad oss fundera på vad i verksamheten vi vill behålla och vad som skulle behöva ses över. Hon sa också att MFD har en god dialog med SRF även om de inte är överens i sakfrågan. Redan idag samarbetar SRF och MFD kring vissa frågor, det är till exempel MFD som har hand om upphandling av ledarhundar.

Idag ligger anslaget för ledarhundsverksamheten på 25,9 miljoner per år och det finns inga tecken på att det kommer höjas inom den närmaste framtiden. MFD har sett över sina möjligheter att klara uppdraget med den budgeten och har landat i att det sannolikt kommer gå bra. I de delar av verksamheten där det finns en osäkerhet kring kostnader har MFD sett till att det finns marginal för oförutsedda utgifter. Lena tror att de kostnaderna på sikt kommer kunna sänkas till förmån för inköp av fler hundar.

Lena berättade att det just nu är 30 personer som står i kö för ny ledarhund, ungefär hälften är nya förare. En hjärtefråga hos MFD verkar vara att möjliggöra en förkortning av kötiden. Detta är emellertid ett mål på längre sikt.

Alla handläggare som arbetar med ledarhundsfrågor på SRF kommer erbjudas att följa med till MFD om det blir en överflyttning. När det gäller konsulenter kommer MFD inte ha lika många anställda som SRF har i nuläget. All support är tänkt att skötas i första hand av leverantörerna, det kommer också vara de som sköter utbildningen av ekipaget vid tilldelning. Hur mycket samträning ekipaget får beror på hur behoven ser ut, man får alltså träna tills man känner sig trygg.

Under kvällen gick Lena igenom en frågelista som myndigheten fått från ledarhundsföreningen Stockholm-Gotland. En av frågorna gällde tilldelning och pensionering. Lena förklarade att ansökan om ledarhund kommer ske via myndighetens webbplats där man kan logga in med mobilt bank-ID. De kommer fortsätta erbjuda både prova på-dagar och infokurs eftersom det är ett viktigt tillfälle för den som funderar på ledarhund att ställa alla sina frågor.

Någon specifik pensionsålder för hundarna kommer inte finnas, pensionering av hundar som blivit gamla diskuteras och beslutas i samråd med förare och veterinär.

En fråga som kom upp flera gånger under kvällen var den om veterinärer. MFD kommer ha ett samarbete med Distriktsveterinärerna som ligger under Jordbruksverket. Många medlemmar uttryckte en oro eftersom Distriktsveterinärerna inte har fullständig täckning i hela landet. Vissa förare kan få en ganska lång resväg för planerad vård för sin hund. Lena poängterar dock att det rör sig om just planerad vård och årliga hälsokontroller. Om hunden blir akut sjuk eller skadar sig ska man alltid söka upp närmaste veterinär.

 Isabelle Ulfsdotter

Min skeptiska hund

Det var ishal februari och dags för infokurs på Almåsa. Som 22-åring fick jag falla handlöst för friheten i att äntligen, äntligen kunna flyga fram längs vägarna på ett sätt jag förut bara kunnat drömma om. Jag var rusig av lycka och minst lika entusiastiska var alla labradorer som jag fick prova att gå med. Hundarna verkade slå knut på både koppel, svansar och tungor i ivern att få hälsa på nästa förare.

Tills jag mötte den långbente gule som skulle bli min fjärde provhund. Fem snabba svansvift fick jag, innan han uppfodrande ställde sig vid min sida. Vi var trots allt där för att jobba, det fick jag väl ändå förstå. Och som han jobbade sedan. Till synes helt utan att vidröra marken förflyttade han sig mellan punkt A och punkt B med en precision, målmedvetenhet och fart som fick mig att totalt tappa andan. ”Kärlek vid första ögonkastet” känns som något av en underdrift.

Det enda problemet, och det var ju i sammanhanget inte ett helt trivialt problem ur mitt perspektiv, var att den kärleken verkade ganska ensidig. Föremålet för min kärlek, Poppe, var oklanderligt vänlig och lyhörd men gjorde samtidigt tydligt, på ett sätt som bara hundar kan, att vi skulle ha en uteslutande professionell relation. Fjäskigt försökte jag vinna över honom till min sida med gosstunder, men så fort hans dressör hade fräckheten att lämna honom ensam med mig lät han meddela sitt missnöje i form av ett kort, indignerat gnällande.

Ledarhundsverksamheten delade dock min uppfattning om att jag och Poppe var som klippta och skurna för varandra och en tid senare trippade han därför in över min tröskel för första gången. Alla som fått en ledarhund vet vilken omvälvande händelse det är, både för två- och fyrbenta. Poppe verkade dock ta det med ro. Han utgick nog ifrån att vår samvaro var ett högst tillfälligt arrangemang – dessutom ett ganska konstigt sådant. Så fort hans husgud, dressören, lämnade oss en stund lade han sig helt enkelt i sin bädd och väntade stoiskt, med hakan lutad mot tassarna, på att hon skulle komma tillbaka.

Men nog lossnade det ändå efter ett tag. Poppe var otroligt lätt att köra in och vi blev snabbt ett bra team. Trots det kunde jag inte låta bli att undra när den där kärleken från hunden skulle visa sig. Den som man hört andra hundägare beskriva så varmt. Jag tänkte att det kanske var jag som gjorde något fel, när Poppe hellre kröp ihop i sin bädd än att ligga nära mig och mysa. Jag skämde bort honom med allt jag kunde komma på, men det gjorde ingen skillnad.

Åren gick och vi jobbade vidare. Ett par gånger per år fick han bo några dagar hos sin före detta fodervärd, när jag reste iväg för att tävla i den idrott jag satsade på. Lite ont i hjärtat gjorde det att se den överväldigande glädje han visade när han fick se dem. När jag kom tillbaka var han såklart också glad, men jag och fodervärdarna verkade ändå spela i olika ligor i hans värld. Tills pandemin kom. Då plötsligt behövde vi hitta nya sätt att träna på, eftersom de stimulerande promenadmöjligheterna blev begränsade. Jag gav honom mer variation och reaktionen lät inte vänta på sig. Medens började han ge mig en helt ny uppmärksamhet. Flera gånger hände det att folk stannade upp bredvid mig på stan, bara för att påpeka hur tillgivet min hund tittade på mig. Inget kunde göra mig gladare.

Det slutliga kvittot på att vi äntligen hade hittat helt rätt kom dock när jag så reste iväg för första gången igen, för att delta på Paralympics i Tokyo. Jag och Poppe var då inne på vårt tredje år tillsammans. Efter knappt två veckor kom jag hem, längtandes med hela kroppen efter min makalösa hund. Jag kliver av på spårvagnshållplatsen och möts av en fullständig stormvind.

Min i vanliga fall så tillbakadragna och timida Poppe står plötsligt på bakbenen och dansar, med framtassarna placerade på mina axlar. Han är så glad att han har svårt att få luft och jag har inte ens hjärta att säga åt honom att hoppa ner. Istället kramar jag och dansar tillsammans med honom. Sedan den dagen är allt så annorlunda. Inte så att han slutat att titta skeptiskt på mig titt som tätt eller att envist vägra ta emot godis när han tycker att jag ”tvingat” honom till att göra någon korkad övning, men nu vet jag i alla fall att han innerst inne tycker att vi är rätt bra tillsammans.

Så vad vill jag säga med detta? Kanske bara att jag insett att en relation kan ta lång tid att bygga upp, eller snarare längre tid än vad jag någonsin kunde föreställa mig. Och såklart, att ren kärlek från en hund nog är det finaste man kan uppleva.

 Viktoria Karlsson

Var med och gör samhället säkrare

Projektet Proactive söker nu fler deltagare. Syftet med Proactive är att stärka samhällets beredskap att möta alla olika människors behov vid stora, allmänfarliga händelser. Ledarhundsförare är exempel på en grupp som identifierats som viktig.

Forskningsprojektet Proactive är ett Europeiskt samarbetsprojekt som syftar till att öka kunskapen och på så sätt skapa bättre förutsättningar för sårbara grupper att klara CBRNE-händelser. CBRNE är en internationell förkortning som står för Chemical, Biological, Radiological, Nuclear an Explosive och används för att beskriva allmänfarliga händelser som inkluderar utsläpp av kemikalier, skadliga smittämnen, radioaktiva eller explosiva ämnen.

Projektet startade i maj 2019 och var tänkt att avslutas i april i år. Eftersom coronapandemin gjorde det omöjligt att samlas för att genomföra övningarna har det nu emellertid blivit förlängt till augusti 2023. Åsa Burlin, projektsamordnare vid Umeå Universitet, säger att det här projektet är viktigt av flera skäl.

Traditionellt har det varit så att när insatspersonal övar spelas ”vanliga människor” av exempelvis polisstudenter.

Idén till Proactive föddes under en övning i England, inom det numera avslutade projektet Practise. Övningen var en simulerad kemisk olycka där alla skulle saneras. En av deltagarna var ledarhundsförare vilket personalen inte visste i förväg.

Ingen i personalen visste om det var möjligt att sanera en hund. Att skjuta hunden på plats var inte heller något bra alternativ. Den händelsen blev starten för projektet Proactive. Resonemanget gick ungefär ut på att ”om det blir sådan kalabalik om en hund, hur ska det då bli med polishästar, personer som använder rullstol etc”.

I maj i år genomfördes en övning i Tyskland. Ytterligare två övningar är planerade, en i Italien i november och en i Belgien i maj nästa år. Den som är intresserad av att vara med som frivillig deltagare kan göra en intresseanmälan, projektledningen väljer sedan ut och bjuder in ett antal deltagare från olika samhällsgrupper. Den som är med får resa, mat och uppehälle bekostat. SLHF:s Anette Jahnke har varit med men det var under pandemin då verksamheten gick på sparlåga. Hon säger att det event hon deltog i, en digital workshop, var väldigt bra, givande och intressant.

Om du är intresserad av att delta eller har fler frågor kan du kontakta SLHF:s styrelse så ser vi till att hänvisa dig till rätt person.

 Isabelle Ulfsdotter

Vill du ordna en lokal aktivitet?

Har du lust att dra ihop några ledarhundsförare där du bor och göra någon gemensam hundträning under ledning av instruktör? Skulle du vilja samla ett gäng för att gå längs en vandringsled eller har du någon helt annan idé? Hör av dig till styrelsen så hjälper vi till! Din aktivitet kan vara allt från några timmar till en helgkurs. Du kan få bidrag från SLHF om du genomför en lokal aktivitet som innebär kostnader. Du behöver i så fall ha lite framförhållning så att styrelsen kan planera för kostnaden och ansöka om bidrag. Om du vill arrangera en aktivitet under vårterminen, kontakta styrelsen senast den 15 februari.

Tveka inte att höra av dig!

Styrelsen

Köp din egen ledarhundssele!

För närvarande har ledarhundsverksamheten bara en sorts sele att erbjuda och den passar inte alla hundar. Det är en lädersele inköpt från Schweiz. Det har framkommit på brukarrådsmöten att selen passar vissa hundar bra, men många har fått den utbytt mot en annan sele, som dock inte kan erbjudas för närvarande. Några exempel på problem med den schweiziska selen Är: dålig passform på grund av att lädret är stelt och oföljsamt, vilket också kan leda till att samarbetet med hunden upplevs som osmidigt. Krämpor såsom skavsår, ont framtill i bogen och ont i ryggen har förekommit.

Att förare efterfrågar andra typer av selar är inget nytt fenomen. Jag har haft ledarhund sedan 1995 och redan då pratades det selar, men med fokus på selens handtag, den så kallade selbågen. Många fick ont i axlar och handleder av att gå med hunden i sele, vilket ledde till att det togs fram två olika mer ergonomiska selbågar. Den ena av dessa var designad av en ledarhundsförare som var sjukgymnast.

På senare tid har fokus flyttats från föraren till hunden. Alla som med jämna mellanrum tar del av artiklar från hundpressen eller följer olika hundforum på sociala medier, känner till att halsband och selar är ett återkommande tema. Medvetenheten om hur ett halsband eller en sele påverkar hunden har ökat. Det finns olika typer av halsband och selar för olika bruk. Frågan har dock inte fått så mycket fokus i ledarhundssvängen ännu, vilket kan tyckas märkligt med tanke på hur mycket just ledarhundar rör sig i sele. SLHF har återkommande tagit upp frågan på brukarrådet och till slut har ledarhundsverksamheten satt i gång med ett projekt för att ta fram och testa nya typer av selar. Dessvärre har det här projektet nu avstannat. På senaste brukarrådet i maj i år konstaterades att det inte finns någon lösning på detta just nu och att man inte har något att invända mot att förare köper en egen ledarhundssele.

Hur vet man om hunden har problem av sin sele? Jag har själv erfarit detta och har några tips att ge. Om hunden har riktigt ont kommer den till slut att börja gå ojämnt eller halta, men dessförinnan finns det andra signaler att vara observant på. Kanske upplever man att hunden inte är motiverad, inte går framåt, går sakta. Hunden kan också variera tempo på ett lite oförutsägbart sätt. Hunden kan snubbla till då och då, vilket märks genom att man hör skrapet av framklor mot marken samtidigt som man känner i selen att det blir en ojämn rörelse. Ibland behövs inte en ny sele, ibland måste man istället justera selen så att den sitter bra på hunden. Se till så att remmen framtill över bogen inte glidit ned och hindrar hundens rörelser.

Det finns ett företag i Tyskland som erbjuder utrustning för ledar- och assistanshundar, allt från rastklockor och koppel till olika typer av ledarhundsselar. Det går bra att göra sin beställning på engelska via mejl eller telefon (se kontaktuppgifter i slutet av texten).

Företaget erbjuder en mängd olika selar i olika material och med olika typer av selbågar. Det finns en stor flexibilitet att anpassa produkten efter dina behov. Du kan få en lättare eller en tyngre sele, en klassisk ledarhundssele eller en sele som är till för löpträning. Du kan få en sele i dubbelsytt eller enkelsytt läder, eller en i nylon som du kan slänga in i tvättmaskinen. Alla selar är vita eftersom det är föreskrivet i tysk lag att en godkänd ledarhundssele ska vara vit.

Det finns avtagbara selbågar i olika längder som knäpps fast med plastspännen och det finns bågar som sitter fast vid selen med en kulled. Bågens metall kan vara mycket lätt eller mer robust och lite tyngre. Skulle du vilja ha din selbåge inklädd i läder så går det också, men då blir den förstås tyngre och dyrare. Det finns en ergonomisk båge för den som har svårt att gå med klassisk båge.

De flesta förare som beställt sele från Bellstedt har köpt en så kallad lättsele som är gjord i nylon och har en båge i lätt metall. Den selen är av klassisk modell, det vill säga en rem framtill på bogen och en under magen. Nu finns också möjlighet att köpa en så kallad y-sele, det vill säga en sele som lämnar hundens axlar fria och som därmed ger hunden större rörlighet. Den typen av sele har inte någon rem som går över bogen, i stället går en rem mellan frambenen ner under magen, där man sedan knäpper selen med ett enkelt plastspänne på vardera sidan om hunden. Y-selar är mycket populära i övriga hund-Sverige och det är den typen av sele jag själv använder, eftersom inga andra selar fungerat. Min sele är dock hemkonstruerad. Enligt en hundsjukgymnast på universitetsdjursjukhuset här i Uppsala är den klassiska selen lika hindrande för hunden som om vi själva alltid skulle gå med en fylld ryggsäck.

Priset för en sele varierar beroende på vilken typ av sele och båge du beställer, men du får nog räkna med ca 2500 kr och uppåt, med undantag för exempelvis den enklare löpträningsselen.

Mejla din beställning till:

info@bellstedt.net

Här en länk till deras webshop där tyska och engelska blandas:

https://www.bellstedt-shop.de/Guide-Dog-Harnesses

Ring in din beställning på tele: 06202-923438

Följande uppgifter behövs: Din längd, hundens ras och kön, hundens vikt och mankhöjd. För en y-sele behövs även hundens bröstkorgsmått.

Uppge ditt namn, leveransadress och e-post. Du får en e-postfaktura, ange om du önskar den på engelska. Betalningen sker via Paypall eller banköverföring/utlandsbetalning.

Var beredd på att det kan ta lite tid att få din beställning. Blir något fel med produkten så går det bra att få den utbytt eller justerad.

Om du tycker det är svårt med språket finns en ledarhundsförare som i mån av tid kan vara behjälplig, hon heter Malin och har telefonnummer: 070-756 8852.

Lycka till med ditt köp!

 Jessica Lucic

 

 

Rabatt hos Svenska Djurapoteket

Som medlem i SLHF får du 20 % rabatt när du handlar på Svenska Djurapotekets butik på nätet. Svenska Djurapoteket säljer kosttillskott till hund och häst. Hör av dig till styrelsen för att få rabattkoden. www.svenskadjurapoteket.se

Om Ledarhunden

Ledarhunden är en tidning med nyheter, reportage och texter av och för ledarhundsförare och ges ut av Föreningen Sveriges Ledarhundsförare. Ledarhunden går att läsa på flera sätt. De flesta läser den digitalt men det går också att få texten inläst på skiva eller utskriven på punktskrift. Nu finns även möjlighet att nå den inlästa versionen av tidningen på Spotify och SoundCloud. Alla som vill kan läsa Ledarhunden. Man behöver inte vara medlem i SLHF.

Nästa nummer av Ledarhunden beräknas utkomma årsskiftet 2022-2023.

Redaktör: Isabelle Ulfsdotter.

Ansvarig utgivare: Åsa Engman.

Kontakta SLHF

Föreningens postadress:

Sveriges Ledarhundsförare

c/o Torbjörn Ruther

Utfartsvägen 8 A

903 54 Umeå

E-postadresser

Allmänna frågor: info@slhf.net

Frågor om fakturor, reseräkningar och dylikt: ekonomi@slhf.net

Valberedningen: vb@slhf.net

Webbansvarig Joachim Kåhlman: web@slhf.net

Styrelsen

Du kan kontakta var och en i styrelsen via mejl: personens förnamn@slhf.net

Åsa Engman: ordförande, Stockholm, tel. 076-502 57 34

Jessica Lucic: vice ordförande,  Uppsala

Susanne Nordell: sekreterare, Malmö

Viktoria Karlsson: informationsfrågor, Göteborg

Isabelle Ulfsdotter: tidningen Ledarhunden & internationella relationer, Örebro

Ida Östlund: kurser & aktiviteter, Stockholm

Fredrik Mattsson: ekonomi och medlemsregister, Uppsala

Torbjörn Ruther: adjungerad kassör, Umeå