Ledarhunden Nr 2 2020.

Ledarhunden Nr 2 2020.

Ledarhunden nr 2 2020
Sveriges enda tidskrift med ledarhundsfokus!
Innehållsförteckning
Ordföranden har ordet 2
Ny redaktion 2
Tack från Ann-Britt Hörberg 3
Uppskjuten vårkurs – öppnar för regionala aktiviteter 3
Tävling – hitta det malplacerade ordet 4
Solidaritet från grannländer på ledarhundens dag – planering och genomförande 4
Notis: uppdaterad skrift om ledarhund och hundallergi 6
Mitt bästa tips 6
Referat från brukarråd 2 juni 8
På vetenskaplig grund 10
Text: Jessica Lucic 10
Alltför få hundägare borstar sina hundars tänder 11
Engagera dig i hunden vid återförening! 11
När synfältet krymper – Hipp hurra! Ett år som ledarhundsförare på ledarhundens dag! 12
Uppföljning: tankar om en åldrande hund 14
Annons: SLHF vill samla in erfarenheter av den nya pensioneringspolicyn 16
Rabatt hos Svenska Djurapoteket 16
Om Ledarhunden 16
Kontakta SLHF 17

Ordföranden har ordet
Bästa ledarhundsförare!
På årsmötet i april valdes tre nya styrelseledamöter och jag valdes till er nye ordförande.
Jag är väldigt stolt och glad att få möjligheten att tillsammans med styrelsen leda föreningen mot nya mål. Vi kommer i framtiden stå inför stora utmaningar såsom eventuella förändringar i myndighetsutövandet. Oavsett vem som är huvudman är det viktigt med ett gott samarbete. Här kanske jag borde presentera mig själv lite.
Jag blir 60 till hösten och bor utanför Kristianstad, i Bjärlöv. Är inne på min tredje ledarhund, fick min första 1997 då ifrån Statens hundskola i Sollefteå. Jag har varit medlem i SLHF sedan första dagen med hund, satt då som ledamot i brukarrådet. Vi har en stor ledarhundsverksamhet i Skåne där jag varit med och lett arbetet i många år. I mitt yrkesliv som massageterapeut inom företagshälsovården är jag ute på företagsbesök runt hela Skåne. Där är ledarhunden en stor hjälp för att snabbt och lätt kunna förflytta sig. Jag har alltid varit aktiv och haft många uppdrag inom föreningslivet.
Om ni har funderingar eller önskemål så tveka inte utan kontakta mig eller någon i styrelsen. På så sätt kan vi få föreningen att växa och bli starkare.
Till sist vill jag önska att ni alla får en härlig sommar med era hundar!
Trevlig läsning!
Knut Thorstensson, Ordförande

Ny redaktion
Text: Jessica Lucic & Fredrik Mattsson
Ledarhunden har varit i samma trygga händer en längre tid, men nu tar vi över stafettpinnen en vända. Ni kommer känna igen er, det blir en blandning av aktuell föreningsinfo, återkommande inslag och förhoppningsvis också sådant som ni medlemmar delar med er av. Vi sätter igång med ett nytt inslag i det här numret som vi hoppas blir återkommande, men då behöver vi er hjälp att fortsätta. Läs vidare så blir ni varse vad det handlar om. Vi har klämt in en knasig liten tävling också, missa inte den!
I det här numret får ni även veta hur det gick med den inställda vårkursen, vad som diskuterades på brukarrådet den andra juni och hur SLHF valde att uppmärksamma Ledarhundens Dag. Ni får vetenskapsnyheter, en uppföljare på temat åldrande hund och ett blogginlägg från en medlem om det första året med ledarhund. SLHF efterlyser också förares personliga erfarenheter av den nya pensioneringspolicyn.
Om någon av er skulle ha lust att bidra lite mer till denna lilla tidskrift genom att ingå i redaktionen, så hjärtligt välkommen! Vi tar tacksamt emot er CV. Kontaktuppgifter finns sist i tidningen.
Till dess, mycket nöje!
Tack från Ann-Britt Hörberg
”Varmt tack till er alla som hedrat min älskade dotter Stina Hörberg
genom vänlig omtanke, vackra blommor, minnesgåvor till Sveriges Ledarhundsförare, Barncancerfonden m.fl. organisationer.
Så många vänner vid hennes begravning gav också ett ljust och vackert minne.
Ann-Britt”

Bildbeskrivning: En bukett liljekonvaljer, som var Stinas favoritblomma.

Uppskjuten vårkurs – öppnar för regionala aktiviteter
Text: Fredrik Mattsson
Tyvärr fick vi på grund av Corona ställa in årets vårkurs som skulle ägt rum på Almåsa första helgen i april. Det skulle ha blivit en riktigt bra kurs, tyckte i alla fall vi i kursgruppen. Vi hade instruktörer som var helt nya i SLHF-sammanhang, nämligen Monika Selling från Hund I Tjänst och Anett Howelsen, servicehunddressör från Norge. Vi hade även fått klart med Madeleine Carlström från tullen, som skulle ha medverkat som både ledsagare, föreläsare och instruktör i sällskap med sin vapen/narkotikahund, en flatcoated retriever.
Med på programmet fanns också Therese Rehn från Sveriges Lantbruksuniversitet med aktuell forskning kring relationen människa – hund. En kul programpunkt som var planerad var ”Mitt bästa tips”. Alla som ville skulle ta med sig något man ville visa eller berätta om. Kanske en hundpryl man tycker är oumbärlig eller ett praktiskt tips i livet som ledarhundsförare. Den programpunkten har vi nu istället ympat in här i Ledarhunden.
Vi hoppades in i det sista att vi skulle kunna genomföra kursen med samma upplägg under kommande höst, men har nu på grund av Folkhälsomyndighetens rekommendationer istället planerat den till den 7 – 9 maj 2021. För även om det i skrivandes stund är fritt fram att resa i landet, finns fortfarande rekommendationer för personer i riskgrupper som gör att dessa inte kan delta i en sådan här kurs. Så vi hoppas vi ses i vår!
Fram till dess uppmanar vi istället till regionala aktiviteter. Det kan till exempel vara en föreläsning, en promenad, eller någon träning med hundarna. SLHF kan bistå med ekonomiskt stöd till resor, föreläsare eller dylikt. För mer info eller bara för att dryfta en idé om lokal aktivitet, kontakta mig i egenskap av kursansvarig eller mejla kurs@slhf.net.

Tävling – hitta det malplacerade ordet
Någonstans i den här tidningen finns ett ord som inte passar ihop med resten. Kan du hitta det?
Tyvärr får du nog inget fysiskt pris, men du får äran av att vara den snabbaste och mest uppmärksamme läsaren av Ledarhunden!
Mejla ledarhunden@slhf.net, skriv ”tävling” i ämnesraden och i mejlet behöver du bara skriva ordet!
Lycka till önskar redaktörerna

Solidaritet från grannländer på ledarhundens dag – planering och genomförande
Text: Finn Hellman

Den internationella ledarhundsdagen inföll onsdag den 29 april och i år blev det verkligen internationellt för SLHF:s del. Jag ska berätta för er hur förberedelserna gick till och hur resultatet blev.
I våras tog jag kontakt med den norska respektive den finska ledarhundsföreningen. Jag frågade om de hade lust att göra någon form av solidaritetsaktioner till stöd för ledarhundsförare i Sverige. Det sa de att de hade och vi kom överens om att det skulle göras en gemensam artikel som de kunde sätta sina föreningars namn under. Jag började skissa på en artikel och förhörde mig samtidigt om hur situationen är för ledarhundsförare i Norge och Finland. Jag ville få konkreta exempel på hur det skiljer sig länderna emellan. En fråga jag ställde var bland annat hur många ledarhundsförare de är i respektive land. Svaret jag fick var att de är 260 norska ledarhundsförare och 230 finska. Jag räknade ut att proportionellt sett har Norge nästan dubbelt så många ledarhundsekipage som Sverige. Och i Finland är det också betydligt fler proportionellt sett som använder ledarhund. Det här gjorde mig sugen på att även ta reda på hur det ser ut i Danmark.
Jag kontaktade den största blindorganisationen i Danmark och fick även kontakt med danskar på Facebook som var engagerade i ledarhundsfrågor. Det visade sig att även de är fler än oss proportionellt sett, 264 stycken.
När jag blivit klar med statistiken och kommit på ett pedagogiskt sätt att tydligt visa de stora skillnaderna mellan Sverige och övriga länder, tog jag tag i artikelskrivandet igen. Ordföranden i den norska ledarhundsorganisationen och ordföranden i den finska fick läsa artikelförslaget och ge sina kommentarer. De tyckte att förslaget var bra. Det tyckte även SLHF:s styrelse.
Därefter började det knepigaste i hela processen, det att försöka få någon tidning att vilja publicera artikeln. Om man ska vara självkritisk inser jag nu i efterhand att det hade varit bra att ha artikeln klar redan en månad före ledarhundens dag, men nu blev allt gjort i sista sekund. När jag nästan tänkt ge upp, efter att ha försökt med tio olika tidningar, sa nättidningen Dagens Arena att de gärna ville publicera en version av artikeln. Jag är mycket nöjd med att Dagens Arena tog in debattartikeln eftersom tidningen läses av många som är intresserade av politik och samhällsfrågor. Att vi fick in artikeln i en nättidning gör också att den på sätt och vis får en längre livslängd. En artikel som ligger på nätet kan man ju nämligen länka till och sprida långt efter att den publicerats. Jag vill be er medlemmar att hjälpa till när SLHF får något publicerat på nätet. När jag frågade chefredaktören för Dagens Arena om vår debattartikel fått stor spridning, sa han att den lästs och sprits mindre än en genomsnittsdebattartikel. Det tycker jag är synd. Här kan ni medlemmar göra en insats genom att dela artikeln på Facebook, sprida länken till den via e-post och ringa och sms:a familj och vänner och berätta att artikeln har publicerats.
Här nedan finns en länk till debattartikeln från Dagens Arena
https://www.dagensarena.se/opinion/vi-onskar-sverige-fler-ledarhundar/
En annan sak som hände på den internationella ledarhundsdagen var att ett par norrmän mejlade jämställdhetsminister Åsa Lindhagen. Hon är den i regeringen som har funktionshinderfrågor på sitt bord. Den text som hon fick mejlad till sig av ett par norska ledarhundsförare hade jag skrivit och en av de norska ledarhundsförarna gjorde en egen översättning till norska. De andra behöll den svenska texten. Tyvärr lyckades vi inte få någon större spridning på den här grannlandshälsningen. Min förhoppning var att det skulle strömma in mejl från både norska och finska ledarhundsförare, men åter igen så är det viktigt att vara ute i god tid om man vill uppnå något sådant. Jag hoppas att vi kan göra om det här framöver, men att vi då ser till att göra det i god tid.
Så här löd den hälsning som en handfull ledarhundsförare från Norge mejlade till ministern:
Hej Åsa Lindhagen! Jag bor i Norge och använder ledarhund. Ledarhunden ger mig en frihet och ett oberoende som inte går att få på något annat sätt. Det gör att mitt liv påminner mer om livet för er som ser. Ledarhunden har blivit mina ögon.
Onsdag den 29:e april firas den internationella ledarhundsdagen runt om i världen. Och här i Norge har vi all anledning att fira. Vi har en lagstiftning som skyddar oss från diskriminering och det gör att vi kan använda våra ledarhundar överallt utom i restaurangkök. Om någon särbehandlar oss negativt kan den dömas och straffas. Ytterst få personer har anmält missförhållanden till vår diskrimineringsombudsman.
Men I Sverige har ni inte lika mycket att fira och därför skriver jag nu till dig i solidaritet med de svenska ledarhundsförarna. I Sverige har Diskrimineringsombudsmannen fått in nästan hundra anmälningar från blinda som använder ledarhund. Men fortfarande har inget av dessa fall gått till domstol. Det innebär att de svenska ledarhundsförarna fortfarande inte vet om lagen skyddar dem eller ej. Och i praktiken innebär det att många utestängs från gym, sjukhus, arbetsplatser och utbildningar. Förutom anmälningarna hos Diskrimineringsombudsmannen och många inslag i media finns det tre universitetsuppsatser som dokumenterar den utbredda diskrimineringen.
Vi i Norge vill att de svenska ledarhundsförarna ska få det lika bra som vi. De ska kunna röra sig fritt och få använda sitt fantastiska, skattefinansierade hjälpmedel fullt ut. Kanske kan ni då med tiden bli lika många som vi. I Norge är vi 92 procent fler ledarhundsförare än i Sverige proportionellt sett.

Notis: uppdaterad skrift om ledarhund och hundallergi
Text: Jessica Lucic
För tio år sedan inledde SLHF ett samarbete med professor Magnus Wickman, Karolinska Institutet, vilket resulterade i skriften ”utgör ledarhunden en risk för allergiker?”. Texten har sedan dess varit efterfrågad av medlemmar och andra. Senast jag själv hade hjälp av den var efter anställningsintervjun inför min nuvarande tjänst, då ledningen hade många frågor om hund, isglass och allergi.

För en tid sedan blev förra styrelsen för SLHF uppmärksammad på att Wickman, numera professor emeritus, hade invändningar mot att hans skrift fortfarande användes. Han meddelade att den var inaktuell och materialet togs därför bort från SLHF:s hemsida. Nu har skriften genomgått en uppdatering och Wickman har gett sitt godkännande till att vi använder den. Skriften finns tillgänglig på SLHF:s hemsida men kan även fås via mejl genom att kontakta styrelsen. Om ni vet med er att ni sedan tidigare sparat ned den gamla versionen av skriften så är det viktigt att ni ersätter den med den aktuella versionen. Ni som är bekanta med texten sedan tidigare kommer notera vissa förändringar, till exempel vad gäller förekomst av allergi mot ”pälsdjur”, då forskarna menar att dessa och även andra allergier ökar explosionsartat i befolkningen.

Mitt bästa tips
Text: redaktörerna
Här kan du dela med dig av tips som gör ditt liv som ledarhundsförare enklare. Det kan vara en oumbärlig hundpryl, det kan vara ett kommando, en lek eller något annat du gör tillsammans med din hund. Det kan vara något du säger till omgivningen, en vinnande formulering som du inte skulle kunna klara dig utan. Hör av dig till oss med dina bästa tips så kan det här bli ett återkommande avsnitt i Ledarhunden framöver.
Här kommer redaktionens bästa tips!

Fredriks tips: Bra och prisvärda ”ligg-don”!
Jag skulle vilja tipsa om en dyna och en fuskfäll från IKEA som är suveräna för hunden att ligga på. Det vimlar av dynor och fällar på djuraffärer men min erfarenhet är att de i regel är bra mycket dyrare och inte ett dugg bättre än de man hittar på IKEA. Dels en badrumsmatta 50 X 80 CM med gummerad undersida och med mjukt lager av memoryskum. Skön för hunden att ligga på, tvättbar och enkel att ta med. Vet att den åtminstone finns i färgerna ljusbeige och grafitgrå. Själv har jag den alltid liggandes på Negas favoritplats centralt i vardagsrummet intill soffbordet. Mattan eller vi kan ju kalla den dynan heter Uppvan och är tillverkad av 100% återvunnen polyester.
Pris: 99 kr Artikelnr: 00455627
Så vill jag tipsa om en fäll av polyester och med ungefärligt mått 55 X 85 CM. Praktisk att lägga i biabädden, tvättbar och själv ser jag den som lite slit och släng. Jag tvättar men köper regelbundet nya då jag har vägarna förbi IKEA för att ha fräscha till hands. Den heter Fårdrup och finns i två varianter. En grå lite lockigare och en vit mer slät och ”korthårig”.
Pris: 79 kr, artikelnr: 20420241

Jessicas tips: Den fantastiska våt-trasan!
Tänk dig en lång, grå och blöt årstid med kortvariga perioder av snö som förvandlas till is och blask. Med salt och grusig sand på trottoarer, gångvägar och gator. Tänk dig en stor, hårig hund som är blöt och smutsig på tassarna, benen, under magen, större delen av svansen och till och med i rumpan… Hur får man hunden ren? Tänk dig golven i ett hem som är sträva av grus- och saltrester, här och var knastrar det nästan under tofflorna. En mängd handdukar, även de sträva av grus- och saltrester, som hänger på diverse element runt om i lägenheten och luktar illa. Och hunden har inte ens blivit ren!
Så här var det för mig med mina första två ledarhundar. Möjligen drar schäferpäls till sig mer smuts, möjligen blir hunden mer smutsig när man bor i stan än på landet. Jag var inte jätteförtjust i vinterhalvåret innan, men ogillade den årstiden ännu mer sedan jag började leva med hund. Jag testade diverse så kallade mirakeltrasor, Pluto och allt vad de hette, som visserligen sög åt sig mer smuts och väta än handdukarna, men som var minst lika äckliga när de hängde där på mina element. Dessutom var de ofta tillverkade i något otrevligt fibermaterial som fastnade på händerna.
När jag fick tredje hunden tyckte dressören att jag saknade en del elementär hundutrustning, bland annat en bra torktrasa. Det var nu som den fantastiska våt-trasan gjorde entré i mitt liv! Jag kallar den våt-trasa, men i handeln benämns den som torkduk/kylduk, Canis är ett märke men det finns flera och jag vet inte vilka märken det är på mina nuvarande våt-trasor.
Föreställ dig en jättejättestor disktrasa, som dock inte ska hänga på tork utan förvaras väl urvriden i en fuktighetsbevarande behållare. Torka den blöta, smutsiga hunden, skölj trasan under kranen, vrid ur den och sedan in med den i behållaren. Inga fler äckliga handdukar på elementen och ännu bättre, en mycket renare hund! Om hunden är extremt smutsig kan det behövas två omgångar med trasan, antingen får man gå och skölja ur den emellan eller också har man två trasor. Om man är lite pedantiskt lagd kan man sluttorka lite med en vanlig handduk, för att få hunden så torr som möjligt. Den handduken blir alltså inte smutsig och äcklig, eftersom hunden redan är rentorkad.
Denna fantastiska trasa revolutionerade mitt liv med hund. Jag tycker det är jätteviktigt att en ledarhund är så fräsch som möjligt eftersom den befinner sig på alla möjliga olika platser i samhället. Det är inte bara det egna hemmet som hunden smutsar ned, utan även arbetsplatser, skola och så vidare. Den här trasan kan även användas när hunden fått en dusch. Samma sak där, det går åt betydligt färre handdukar eftersom trasans uppsugningsförmåga är mycket bättre än handdukarnas. När jag nu läser lite på nätet om den här trasan står det även att den kan användas som kylduk. Priset på trasan är runt 150 kr men varierar.
Finns det någon nackdel med den fantastiska våt-trasan? Om man inte använder den på länge eller inte sköljer och vrider ur den ordentligt, kan den börja lukta lite sunkigt, dock inte alls lika illa som en vanlig disktrasa, utan mer som ett blötdjur… Den kan tvättas i tvättmaskin på 60 grader, så bara gör det emellanåt så håller den sig fräsch. Den ska dock inte tumlas! Innan du rusar iväg för att inhandla denna prima trasa så kan det vara bra att veta att den inte finns i alla djuraffärer men de kan beställa den. Kanske kommer djuraffären erbjuda dig något som de tycker är likvärdigt, det har hänt mig och då fick jag bara ännu en usel torktrasa som dessutom gick sönder fort. Förvissa dig om att den kommer i en fuktighetsbevarande förpackning. Får du en torr trasa i din hand eller kostar den bara så där 70 kr så är det nog bara den makalöst överskattade gamla Plutotrasan du fått!
Grattis till en renare hund och ett renare hem med din nya våt-trasa!

Referat från brukarråd 2 juni
Text: Jessica Lucic
Närvarande: Lena Ridemar, Matilda Apelqvist & Laila Tapper (Ledarhundsverksamheten), Annika Östling (Förbundsstyrelsen), Knut Thorstensson & Jessica Lucic (SLHF), Joachim Kåhlman (tidningen I Selen), Anne Maj Magnström (Dalarna), Anders Mårdell (Skåne) och Christer Karlsson (Norr).

Information om pågående upphandling inför 2022-2026
Upphandlingsperioden förlängs till 4 + 2 år. Det blir inte någon så kallad elektronisk auktion som sist, utan anbuden ska utvärderas med avseende på pris. Denna gång kommer samträningen inkluderas i priset på hunden. Anbudsgivarna kommer även ges möjlighet att erbjuda support och uppstallning, det senare skulle kunna bli aktuellt vid längre tids sjukdom hos föraren eller dylikt. Support och uppstallning kommer vara valbart för SRF och om det väljs kommer det även gälla de hundar som redan är i tjänst. Support ska enligt de krav som SRF ställt kunna ges inom 14 dagar från det att önskemål inkommit.
Vad gäller raser så upphandlas inte specifika raser. Blandraser accepteras under förutsättning att föräldradjuren är renrasiga med godkänd stamtavla. Den nya upphandlingen börjar gälla första juli 2021, detta för att kunna göra beställning av hundar till 2022. De utökade anslag som SRF fått för inköp av fler hundar, kommer denna gång användas till att få fram fler schäfrar. Detta är nu klart och den extra upphandlingen avser fem schäfrar för 2021 och vanns av Kustmarkens Hundtjänst.
En kort beskrivning av upphandlingsförfarandet samt underlaget för upphandlingen kan fås från Ledarhundsverksamheten via e-post.
Forskningsprojekt för att förebygga RP
Ledarhundsverksamheten informerar om att två forskare inom hundgenetik vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), har inkommit med en förfrågan om att genomföra tester på ledarhundar av rasen labrador. Det finns en genmutation hos labrador som är kopplad till RP och vid liknande studier på ledarhundar i Storbritannien återfanns mutationen hos en av hundarna. I USA har liknande studier bidragit till att RP hos människor kunnat behandlas i ett tidigt skede av sjukdomen. Veterinär Constantin har inlett ett samarbete med forskarna från SLU och om forskarna beviljas medel till sitt projekt, kommer tester tas på samtliga labradorer i tjänst. Testerna innebär i första hand topsning på insidan av kinden. Forskarna kommer även få del av de blodprover som tas vid de återkommande hälsokontrollerna, dessa ska bevaras i biobank för framtida forskning. Mer information om forskningsprojektet kommer framöver.
Ökad säkerhet vid resande
SLHF tar upp frågan om problem med säkerhet vid resor i bil/minibuss, företrädesvis inom färdtjänsten, men även vid övriga bilresor i privatfordon. Alla fordon är inte försedda med så kallat lastgaller eller lastnät och SLHF föreslår ett säkerhetsbälte som komplement till alla ledarhundsförare. Det beslutas att Ledarhundsverksamheten tittar lite mer på denna fråga och återkommer i ämnet.
Hur påverkas ledarhundsverksamheten av Coronapandemin?
SLHF tar upp frågan om pandemins inverkan på verksamheten och hur det påverkar förarna. Ledarhundsverksamheten informerar om att restriktioner har lett till att slutprov inte kunnat göras på alla norska hundar, men att man nu förväntar sig att det snart kommer vara möjligt. Vad gäller support och grundkurs 2 så sker det individuellt och företrädesvis utomhus i förarens hemmiljö. Föraren kan givetvis välja att avstå. Detta upplägg kommer kvarstå året ut, men under hösten 2020 görs en ny utvärdering för att bedöma om man kan återgå till det normala efter årsskiftet.
Statistik på hundar som tas ur tjänst eller omplaceras
SLHF efterfrågar statistik på hundar som ej kan fortsätta i tjänst före åtta års ålder och hundar som får byta förare. Ledarhundsverksamheten presenterar befintlig statistik avseende hundar i åldern två till fem år och ber i övrigt att få återkomma i frågan.
Av 183 hundar som gick ut i tjänst år 2014–2018 togs 21 hundar ur tjänst på grund av dressyrfel eller av medicinska skäl. 35% av dessa togs ur tjänst på grund av mycket stort hundintresse. 65% av dessa hade allvarliga hälsoproblem eller sjukdomar såsom cancer, krampanfall och kronisk magkatarr.
Vidare omplacerades 28 av de 183 hundarna till ny förare med gott resultat och fyra hundar togs ur tjänst helt på grund av felmatchning.
Allergi hos ledarhundar
SLHF tog upp frågan om förekomst av allergi hos ledarhundarna och undrade hur Ledarhundsverksamheten jobbar med detta. Vi fick information om att frågan om allergi hos hundarna ses som mycket viktig. Sedan leverantörsmötet i november 2019 har SRF:s veterinär och leverantörerna arbetat tillsammans med detta genom selekterat avelsarbete och förbättrad återkoppling kring hundarnas hälsa före dressyrtiden. Enligt veterinärens efterforskning och dokumentation tre år bakåt i tiden hade då omkring 40% av hundarna haft öronproblem. Hälften av dessa hade återkommande öronproblem. Hos merparten är atopi den vanligaste orsaken till problemen, vilket innebär en ärftlig benägenhet att bilda antikroppar mot proteiner i vår miljö. Allergi är dock mer komplext än så, då andra orsaker som exempelvis stress kan bidra till att en ärftlig benägenhet utvecklas till allergi. I de flesta fall kan problemen hanteras genom att enbart behandla öronen, men vissa hundar behöver en mer generell behandling med ”allergivaccin” eller medicin som dämpar immunförsvaret. Veterinär Constantin kommer att informera om detta i nästa nummer av ”I Selen”.
Uppföljning av pensionerade ledarhundar
SLHF ställde frågan om de pensionerade ledarhundarna följs upp av Ledarhundsverksamheten, framförallt de hundar som byter hem. Detta utifrån den nya pensioneringspolicyns uttalade syfte att värna om de äldre hundarna. Ledarhundsverksamhetens svar var att ingen systematisk uppföljning görs eftersom SRF inte längre är hundarnas ägare, men att konsulenter i flera fall ändå har viss insyn i en del av hundarnas situation.
Övriga frågor
Frågan om nedre åldersgräns för dispositionsrätt till ledarhund tas upp. Det borde vara möjligt att få ledarhund före 18 års ålder, anser några av deltagarna på brukarrådet och Tyskland och USA nämns som goda exempel. Ledarhundsverksamheten informerar om att det kan finnas utrymme för att ändra detta om det blir aktuellt med en ny ledarhundslag. Vill man läsa mer om detta i befintlig lag kan man göra det i regeringens proposition 2004/05:84 sidan 15. https://www.srf.nu/globalassets/prop_200405__84.pdf
Ledarhundsverksamheten informerar vidare om att rekrytering nu pågår för tjänst som ledarhundskonsulent på grund av pensionsavgång.
Nästa brukarråd blir fredagen den 18 september, troligen per telefon. Men OBS att Ledarhundsverksamheten har skrivit den 16 september i sina minnesanteckningar och vi diskuterade mellan båda dessa datum. Hur som helst, om du som läser har någon fråga som du vill att SLHF tar upp på kommande brukarråd, tveka inte att höra av dig!

På vetenskaplig grund
Text: Jessica Lucic
Corona hos hund och kan de smitta oss?
Under pandemin har människors intresse för att skaffa hund ökat, samtidigt som en del av de som redan har hund har bekymrat sig för om hunden skulle kunna smitta dem med coronavirus. På vissa håll i världen exempelvis Kina har man sett tendenser till att människor övergivit sina hundar och katter i rädsla för att dessa ska överföra virus. Detta ämne diskuteras i senaste avsnittet av ”etologinytt”, etologiprofessor Per Jensens podcast som summerar aktuell hundforskning från hela världen. Eftersom våra stora kända virus genom tiderna varit sådana som funnits hos djur och sedan hoppat över till oss människor, har det spekulerats en del kring om hundar kan vara inblandade i spridningen av coronavirus.
Men det verkar som att vi kan vara lugna!

det nya coronaviruset SARS-CoV-2 har återfunnits hos två hundar i Kina vars ägare var sjuka i covid19. Hundarna var hanar, den ena en schäfer på 2,5 år och den andra en pomeranian på 17. Ingen av hundarna uppvisade några sjukdomssymptom. Man har inte kunnat se några tecken på att hundarna spridit smitta vidare till andra hundar eller till människor. Lite annat gäller för andra djur och det kan man läsa mer om på Statens Veterinärmedicinska Anstalts hemsida.
Forskarna ser alltså ingen anledning till oro för att bli smittad av sin hund men det går inte att utesluta att det skulle kunna ske. Om vi blir sjuka i covid19 uppmanas vi till försiktighet i kontakten med våra hundar för att inte överföra smitta till dem. Vi vet ännu för lite om hur hundar kan påverkas av det nya coronaviruset, men om de liksom vi förlorar luktsinnet skulle detta antagligen ge stora negativa konsekvenser, både för dem själva men även för oss.

Hundens respiratoriska coronavirus funnet i Sverige
Det finns alltså olika coronavirus och nyligen har det kommit forskningsresultat om det så kallade respiratoriska coronaviruset hos hund i Sverige. Hundar kan även drabbas av ett coronavirus som ger diarré men här är det enbart det respiratoriska coronaviruset som undersökts. Det är en forskargrupp från Sveriges Lantbruksuniversitet, Statens Veterinärmedicinska Anstalt och Uppsala universitet som undersökt förekomst av detta virus hos svenska hundar och kommit fram till att det förekom hos en del av hundar med kennelhosta. Denna typ av coronavirus kan alltså vara ett av flera virus som orsakar kennelhosta, en luftvägssjukdom som ger torrhosta vilken även kan leda till kväljningar. Det är främst hundar som möts i större grupper som drabbas, exempelvis utställning eller hund-dagis. Forskarna tror att det respiratoriska coronaviruset har kommit till Sverige runt 2010 och spridits vidare.
(Forskningsnyheter juni 2020 från Sveriges Lantbruksuniversitet).

Alltför få hundägare borstar sina hundars tänder
Tandlossning (parodontit) är den vanligaste sjukdomen hos hund. Mer än 80% av hundar över 3 år anses vara drabbade. Sjukdomen går dock oftast att förebygga genom daglig tandborstning. I en studie som utförts vid Sveriges lantbruksuniversitet svarade 6 av 10 hundägare att det är viktigt att borsta hundens tänder, men knappt 4% av svenska hundägare borstar sin hunds tänder dagligen.
(Ur Forskningsnyheter maj 2020 från Sveriges Lantbruksuniversitet)

Engagera dig i hunden vid återförening!
När man återförenas med sin hund visar den troligtvis ett aktivt hälsningsbeteende som återspeglar en glädje över att se dig igen. Men spelar det någon roll för hunden hur du bemöter den i det läget?
I en studie varierade man bemötandet av hunden vid återförening på tre olika sätt: att både klappa och prata med hunden, att bara prata med hunden eller att ignorera hunden. För att bättre kunna tolka hundarnas reaktion mättes nivåer av stresshormonet kortisol och ”må bra”-hormonet oxytocin.

Resultaten visade att oavsett hur man tog kontakt med hunden, ledde det till frisättning av ”må bra”-hormonet hos hundarna och till att stresshormonet sjönk. Denna effekt var dock starkast när personen både klappade och pratade med hunden. Vid detta kontaktsätt tog även hunden mest fysisk kontakt och slickade sig mest om munnen. När man bara pratade med hunden eller ignorerade den, uppvisade hunden mer kontaktsökande beteende. Enligt forskarna tyder resultaten på att hundarna vill ha full interaktion under återseendet. Dessutom visar väl de här experimenten ganska tydligt att hundarna mår bättre med sin människa än i ensamhet, under förutsättning att hunden har en bra människa förstås! Fast den här slutsatsen är inte forskarnas utan bara min egen…
(Refererat ur SLU:s kunskapsbank
Sveriges Lantbruksuniversitet/Swedish University of agricultural science
www.slu.se/forskning/kunskapsbank/publicerat/sport–och-sallskapsdjur/hundnotiser/aterforening/)

När synfältet krymper – Hipp hurra! Ett år som ledarhundsförare på ledarhundens dag!
Text: Anette Jahnke

Tänk dig att du sitter på en middag på en konferensanläggning. Klockan börjar bli sent och du börjar känna dig riktigt trött. En intensiv arbetsdag med dina kollegor har avrundats med en riktigt god middag och ett glas vin. Men du kan inte resa dig och gå därifrån till ditt hotellrum. Själv. Du sitter och väntar, och avväger ett lämpligt tillfälle då någon annan reser sig.

Tänk dig att du leder ett möte med en ny grupp människor du har startat upp ett projekt med. ”Klockan är snart 12, det är dags att vi snabbt går bort till lunchrestaurangen där jag har bokat ett bord. Det är bara nerför Götgatan och sen en snutt på Hornsgatan. 10 min bort”. Det låter lätt och smidigt. Men du vet att du inte kommer kunna gå dit. Själv. Du kommer behöva krypa nära och kroka arm men någon av dessa okända människor som du precis har träffat.

Det har gått exakt ett år sedan min ledarhund Mandy kom in i mitt liv. Nu kan jag resa mig från en god middag med mina kollegor och säga ”vi ses imorgon”, sela på Mandy och säga ”sök ut”. Hon tar mig ut genom restaurangen, och hittar otroligt snabbt på ett nytt hotell. Hon minns till och med vilken dörr vi ska till i en lång korridor med hotelldörrar.

Nu kan jag resa mig från ett möte och säga, ”då går vi på lunch på Eken!”. Sela på Mandy, säga ”före, vänster” samtidigt som vi diskuterar hur vi ska arrangera vårt första gemensamma seminarium i höst.

Detta är två exempel ur min arbetsvardag. Små små banala saker i en fullt seende persons liv. Men mer omständliga i en synskadads liv.

Först, bara så ingen missförstår mig. Det är oftast mycket trevligt att få hjälp av både kända och okända människor att ta mig från A till B.

Men. Den frihetskänsla som Mandy ger mig går nästan inte att beskriva i ord. Även om jag just nu försöker.

Det första jag såg av Mandy när hon hoppade ur instruktören Sarahs bil var Mandys smala midja. Oj, tänkte jag, skulle jag inte ha en knubbig liten labrador? Smal midja, lång tjock päls och grov framdel. Hunden är ju vacker! Det första Mandy gjorde vara att hoppa, skutta och pussa till mig burdust. Oj, tänkte jag, skulle inte ledarhundar vara väluppfostrade? ”Det där gick ju bra, sa Sarah, hon tycker om dig”.

Vem är då Mandy? Vilka egenskaper har hon? En ledarhundskonsulent vid SRF har beskrivit Mandy med fyra ord som jag efter ett år verkligen håller med om: 1) självsäker; 2) självständig; 3) modig och 4) rätt mycket kamp i henne. Hon är dessutom varken en hård eller mjuk hund, utan mitt emellan (hårda hundar är ofta polishundar, mjuka är ledarhundar).

När vi ska gå över en gata, då vrider sig Mandy alltid lite åt vänster. Hon gör en liten lov, som om hon kollar att läget är fritt. ”Tja, det ser bra ut matte, häng med, nu kör vi” och så återgår hon självsäkert till att gå rakt över gatan.

Många gånger har jag känt ett MYCKET starkt drag i selen. Bestämt leder hon mig först till vänster, rundar något okänt stort och sen travar hon iväg fem meter till höger. Sätter sig ner vid stolpen. Hon undslipper sig en lång utandning. Självständigt har hon återigen baxat mig ur någon grannes trädgård som jag envist har förvirrat mig in i. Hon ger mig en bitch-blick, snett uppåt, så att ögonvitorna syns.

När vi svänger om hörnet är ljudet öronbedövande. Till höger bilar arbetare bort stenar ur en grop i marken, och till vänster står en stor grävskopa på tomgång. Det är staket här och där. Hon tvekar inte en sekund. Modigt leder hon mig lugnt och tryggt förbi oväsendet, gropar, staket, arbetare och maskiner.

När vi befinner oss på Arlanda, och precis har gått av Arlanda express. Vi ska hitta en hiss upp, och ta oss till Clarion Hotell. Vi söker först längst ner till höger på perrongen, sen till vänster. Hon ger inte upp. Hon travar ivrigt på, och kämpar. Hissen ska hittas.

Sen kommer kamplusten fram också när hon är ledig. Hon tar gärna livet av sin älskade tyg-and, flera gånger om dagen. Tror vi har avverkat över 15 stycken. Med mig vill hon gärna leka genom att bita mig i öronen. Då biter jag tillbaka medan hon imiterar en väsande kaxig Darth Vader. Det är vår favoritlek.

Så. Ett år av mycket arbete (det krävs mycket träning hela tiden!) och mycket glädje. Då kommer vi till de mer tråkiga delarna. Som är nya för mig. Det finns något mycket ironiskt med att ha en ledarhund. Jag kan plötsligt ta mig från A till B. Men jag har inte alltid laglig rätt att få komma in på B. De lagar vi har i Sverige gör det lagligt för t.ex. restaurangägare eller matbutiksägare att neka mig tillträde med min hund. I andra länder är det klassats som diskriminering. Men inte i Sverige. Här har vi rätt att diskriminera. Detta tillsammans med att det faktiskt råder stor okunskap kring ledarhundar i samhället (t.ex. stör-inte-hunden-när-den-jobbar förstås inte alltid) gör att jag nästan dagligen känner mig exkluderad i samhället. Det är en väldigt märklig och ny känsla för mig.

Idag firar vi ett år jag och Mandy.
Idag firar vi också ledarhundens dag!
Detta kan vi t.ex. göra genom att upprepa den information jag gick ut med då jag fick en ledarhund: 1) sök inte kontakt med en ledarhund, vare sig den är i sele eller i koppel; 2) ledarhundar sprider mindre allergener då de är väldresserade och inte springer omkring. Det finns idag ca 900 000 privathundar, så de 250 ledarhundarna som finns i Sverige bidrar marginellt till spridning av allergener; 3) bara för att du inte får ta kontakt med vår ledarhund, betyder det inte att du inte får ta kontakt med oss förare! Var inte rädda för att göra fel, fråga!

Sist, men inte minst, borde vi fira genom att få politikerna att få upp ögonen för den bristande lagstiftningen i Sverige! Eller hur Mandy?
Uppföljning: tankar om en åldrande hund
Text: Fredrik Mattsson & Jessica Lucic

I Ledarhunden nummer 3 2019 finns en artikel på temat åldrande hund. Det är en intervju med Fredrik Mattsson, med anledning av att hans ledarhund då stod in för pension. Nu är vi här igen så där åtta månader senare. Hur gick det med allt?
Nega är nu 12,5 år och har varit pensionär i sex månader. Jag är registrerad som hennes ägare och jag har försäkrat henne i Agria. Hälsojournalen är återsänd till SRF, selen kunde jag tyvärr inte skicka tillbaka då jag inte haft den på länge. Hon har en sele som jag själv konstruerade för många år sedan och har använt sedan dess, då jag tyckte selen från SRF var alldeles för tung och rörelsehämmande.
Trots tydlig avrådan från ledarhundsverksamheten kan man säga att Nega numera är lite av en deltidsarbetande pensionär. Jag erbjuder henne arbetspass och hon säger ja eller nej.
Vissa dagar är hon alert och pigg på att jobba, andra dagar är hon mer avvisande och har inte alls den där extra energin som man ju alltid tog för given när hon var ung. Nu med ökande värme så är hon också helt klart mer påverkad, mer trött. Hon har alltid varit känslig för värme.

Hur mår hon då?
Hon mår över lag bra. Jag uppfattar henne som den trygga hund hon alltid varit, lite inåtvänd så där som hon också alltid varit och sedan plötsligt glad, kör en springtur eller bjuder in mig till lek. Jag är övertygad om att hon har ett bättre liv nu än om jag skulle lagt selen på hyllan redan förra sommaren vilket var ledarhundsverksamhetens egentliga tanke. Hon har haft bra kapacitet långt in på detta år och en succesiv nedtrappning tror jag personligen bara att hon har mått bra av.
Kan du vara säker på att du läser henne rätt, att du inte pressar henne?
Det en intressant fråga och skulle kunna ställas till alla ledarhundsförare oavsett hundens ålder. Givetvis pressas ledarhundar ibland för mycket, för att föraren har sina mål eller påverkas av andras mål. Så det måste man ju tänka på i hela hundens liv.
Jag ser det som självklart att jag får göra en del avkall på egna behov och i större utsträckning anpassa mig nu en tid. Jag är extremt lyhörd för hennes dagsform och gör noga mina vägval för att inte pressa henne. Hur man kan använda sin ledarhund varierar ju över tid och måste så vara.
Sommaren 2018 var ju till exempel tuff för varenda hund och det finns vintrar då man fått ta kylan med i beräkningen för hur man planerat sina rutter. För att inte tala om de första åren. Hux flux matchades hon ihop med mig och kom till Uppsala utan någon inre karta av staden, utan någon större erfarenhet och utan att veta vem jag var. Snacka om press. Sakta men säkert byggde vi tillsammans upp allt det vi nu tar för givet men jäklar vad mycket fel det blev där i början. Det är ju egentligen nu på ålderns höst som allt på sitt sätt gått så fantastiskt mycket bättre.
Så trots vad ledarhundsverksamheten än säger vore det ju knäppt att lägga selen på hyllan tänker jag. Kartan sitter ju där, all rutin och all den samlade erfarenheten hon har.
Och jag är som sagt okej med att vi tar det lite försiktigare nu, att det oftare blir färdtjänst och stadsbuss. Mitt liv tillåter det just nu så på det viset har jag tur.
Då hoppas vi att vi får chans att återkomma till er framöver! Under tiden tycker jag vi ska fortsätta att fundera kring hundarnas pensionering och de nya reglerna. Jag har själv bland annat haft kontakt med Etolog och hundpsykolog Caroline Alupo, som jobbar med hundar som lider av rädsla och stress i olika former. När hon analyserar bakomliggande faktorer till hundars stress och problembeteende går hon igenom hela situationen, från vad hunden äter till vad den är avlad för och används till. Hon kallar det för det holistiska perspektivet. Jag kontaktade henne efter att ha hört henne i Hundpodden – vår bästa vän, där hon i förbifarten nämnde något om att inte ta ifrån arbetande hundar sitt uppdrag från en dag till en annan. Jag bad henne utveckla vad hon menade och här citerar jag hennes svar.
”Jag tycker mig märka att hundar som hittat rätt i sin tjänstgöring, om det så är att söka kantareller åt matte, söka barkborrar åt skogsägare eller jaga som tre av mina så kan det bli tungt för dem om de plötsligt inte får göra detta mer, speciellt om det varit en stor och viktig del av deras liv. Uppgifter som gett mycket i form av mental aktivering, fysiskt utlopp eller att få ge av sig själv och sina förmågor, göra nytta och bidra till flockens bästa. Att tas ifrån sådana uppdrag kan kännas tungt. Därför tycker jag att trappa ned är det schystaste, om kroppen såklart inte slår alarm och kräver akut avslut som vid skada/sjukdom. Men annars tar vi hundar ur tjänst steg för steg i takt med deras nedsatta fysiska förmåga eller reduktion i exempel syn eller hörsel. Jag tror att om jobbet de gör är stressande och betungande så kan du avsluta och pensionera i ett nafs utan risk för dålig välfärd om hunden i avskedspresent får ett härligt pensionärsliv. Men om så inte är fallet så kan hunden snarare fara illa av att inte få göra sin sak längre. Vi har exempelvis en jakthund inne på sitt elfte år, han är fenomenal, har en livstid av erfarenhet och jagar på ett så mycket effektivare och skonsammare sätt för honom och viltet än unghunden. Han är vår mäster. På grund av sin kropp och nedsatt hörsel ska han inte jaga så länge, dagar i rad eller vildsvin, men jaga det ska han, blicken han ger oss när unghunden tas ut istället går inte att ta miste på. Likaså stoltheten när han får visa vart skåpet ska stå. Så han kommer få jaga så länge han bara vill. Men på ett mjukare klokare sätt. Min andra tjänstehund som jobbar med rehabilitering av arga och rädda hundar, när dagen är inne kan hans tjänstgöring fasas ut och ersättas med andra sysslor snabbare, för han har inget (som jag upplever det) eget inneboende kall för att göra uppgiften, även om han är oerhört duktig på det och tjänar mycket godis på det hela. Men han blir inte olycklig av att inte få jobba med just det, han kan gärna göra något annat likaväl. Det är nog den stora skillnaden för mig, hur jag väljer att pensionera dem. Men alltid, oavsett, så är det med kompensation för tjänstebortfall, en annan syssla ges och mycket kärlek och respekt. Det är viktigt.”
Själv kan jag bara göra den reflektionen att jag stärks i min övertygelse: pensioneringen behöver se olika ut och kan ske vid olika tidpunkter beroende på vilken hund och förare det gäller. Så kan vi snälla byta tillbaka till den mer flexibla pensioneringspolicyn nu!?

Annons: SLHF vill samla in erfarenheter av den nya pensioneringspolicyn

Det blev en hel del diskussioner och även protester när Ledarhundsverksamheten under 2019 plötsligt meddelade att en pensionsålder på ledarhundar hade införts. SLHF skulle nu vilja ta del av förares egna erfarenheter av den nya pensioneringspolicyn. Alla erfarenheter är lika välkomna – positiva, neutrala, negativa. Vår intention är att sammanställa dessa erfarenheter på ett överskådligt sätt i avidentifierad form. OBS att detta inte gäller tyckande eller tänkande utan just erfarenheter. Om du tycker det är jobbigt att skriva själv kan du berätta per telefon så skriver vi åt dig. Dina erfarenheter av den nya pensioneringspolicyn skickar du till: ledarhunden@slhf.net. Ange i ämnesraden vad det handlar om.
Vi ser fram emot att höra av dig!
Styrelsen för SLHF

Rabatt hos Svenska Djurapoteket
Som medlem i SLHF får du 20% rabatt när du handlar på Svenska Djurapotekets butik på nätet. Svenska Djurapoteket säljer kosttillskott till hund och häst. Hör av dig till styrelsen för att få rabattkoden.
www.svenskadjurapoteket.se

Om Ledarhunden
Ledarhunden är en tidskrift som ges ut av Föreningen Sveriges Ledarhundsförare. Fyra gånger om året publiceras ett nytt nummer med nyheter, reportage och texter av och för ledarhundsförare. Ledarhunden går att läsa på tre sätt. De flesta läser Ledarhunden digitalt men det går också att få texten inläst på skiva eller utskriven på punktskrift. Alla som vill kan läsa Ledarhunden. Man behöver inte vara medlem i SLHF.
Nästa nummer av Ledarhunden beräknas utkomma under senare delen av september 2020. Manusstopp är 6 september.
Redaktörer: Jessica Lucic och Fredrik Mattsson
Ansvarig utgivare: Knut Thorstensson
Signatur: Natalia Hedlund
Inläsare: Lars Forslund, Haninge Taltidning

Kontakta SLHF

Föreningens postadress:
Sveriges Ledarhundsförare
c/o Torbjörn Ruther
Utfartsvägen 8 A
903 54 Umeå
Frågor om fakturor, reseräkningar och dylikt: ekonomi@slhf.net
Medlemsärenden, adressuppdateringar: medlem@slhf.net
Webbsidan: web@slhf.net
Allmänna frågor: info@slhf.net
Knut Thorstensson, ordförande: Färlöv
knut@slhf.net
070-3873437
Jessica Lucic, vice ordförande och redaktör för Ledarhunden: Uppsala
jessica@slhf.net
Åsa Engman, sekreterare: Stockholm
asa@slhf.net
Torbjörn Ruther, ekonomiskt ansvarig samt medlemsregisteransvarig: Umeå
torbjorn@slhf.net
Lisa Ly, informationsansvarig: Stockholm
lisa@slhf.net
Fredrik Mattsson, kursansvarig och redaktör för Ledarhunden: Uppsala
fredrik@slhf.net
Mathilda Vedel During, ledamot: Stockholm
mathilda@slhf.net
Valberedningen
vb@slhf.net
Joachim Kåhlman, Stockholm (ej styrelsen)
Webbansvarig
joachim@slhf.net
Kurs/Aktivitet
kurs@slhf.se
Texter till Ledarhunden
ledarhunden@slhf.net


Slut

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *