Från Allergikerns synpunkt:
Astma och allergisnuva leder till en överretbarhet i luftvägarna, vilket innebär en ökad känslighet för dofter, partiklar, föroreningar från trafiken etc., Den som har en specifik allergi mot pollen eller pälsdjur är förstås känsliga för de allergen som sprids från dessa växter och djur. Allergisjukas besvär kan leda till konflikter i samhället då dessa personer är extra miljökänsliga, och att det därför ofta behöver ställas särskilda krav på omgivningen.
Pälsdjursallergi är vanligt och förekommer i ca 15 % bland befolkningen. Samtidigt är djurhållning vanligt; beroende på ålder hos de som undersöks förekommer pälsdjur i 25% – 50%. Allergen från pälsdjur inklusive häst sprids till miljöer där djur inte finns. Djurägarnas kläder och hår fungerar som transportörer i detta avseende. Detta innebär att i skolor, andra offentliga lokaler, serviceinrättningar (biografer, restauranger), allmänna transportmedel etc. är allergennivåerna från pälsdjur ibland mycket höga. Dessutom har det idag blivit allt vanligare att hundar tas in i offentliga lokaler.
För att belysa spridningen av pälsdjursallergen i samhället kan nämnas att:
- För många år sedan gjorde vi en undersökning, som gick ut på att mäta allergenmängderna från hund och katt i testmadrasser på varuhus. Madrasserna var utlagda för att kunna provas av presumtiva köpare. Efter ca 3-4 veckor var det uppmätta allergeninnehållet lika stort som det som kan uppmätas från madrasser i hem där det finns hund eller katt
- i en annan undersökning uppmätte vi hästallergen i skolor. Antalet elever som red i klassen, och inte närhet till stall, var den avgörande faktorn om höga halter hästallergen kunde uppmätas eller ej.
- i ytterligare en undersökning av kattallergiska skolbarn med astma i Stockholm såg vi att dessa barns astma försämrades efter skolstart om de gick i en klass där många av medeleverna hade katt hemma
Genom det stora antalet pälsbärande sällskapsdjur i samhället är ”bakgrundsbruset” av pälsdjursallergen (katt, hund och häst) i vår miljö mycket högt. Helat tiden utsätts vi för dessa allergenhalter, vilket innebär att en stor andel pälsdjursallergiska individer därigenom försämras i sin allergi trots att de undviker pälsdjur. Inom sjukvården har vi ett stort antal barn som får sprutbehandling mot sin pälsdjursallergi för att det ska kunna vara socialt integrerade och klara skolundervisningen.
Allergen från pälsdjur och spridning i omgivningen
Pälsdjursallergen bildas i hundens talgkörtlar, urin och avföring. Det som bildas i talgkörtlarna fastnar i pälsen och avges i luften i kring. Allergent fastnar på partiklar i luften och kan hålla sig svävande länge (som dimma). Dessa partiklar fastnar sedan i djurägarens hår och kläder för att sedan avges. Därför kan man uppmäta pälsdjursallergen i luften där hundar vistas eller där hundägare vistas (utan att djuret själv finns där).
Som tidigare nämnts har studier visat att allergen från pälsdjur kan vara lika höga i allmänna kommunikationsmedel, skolor, andra offentliga lokaler, allergimottagningar och serviceinrättningar som i hem där djur vistas regelbundet. En ryttare som går in i en lokal, eller åker kommunalt, och som nyligen har ridit och ej bytt om, sprider sannolikt höga allergenmängder som absolut kan orsaka symtom .
Problemet för dem som är rejält pälsdjursallergiska är således att de inte kan undvika ofrivillig exponering för pälsdjursallergen.
För att få en uppfattning om hur mycket pälsdjursallergen icke pälsdjursägare kan förväntas andas in så är 4-5 timmars vistelse i en genomsnittlig skolmiljö likställt med att vara hemma 1 timme hos någon som har katt eller hund. Sedan finns det skolmiljöer som förstås är värre en så.
Från ledarhundsförarens synpunkt
Ledarhundar ökar livskvalitén för den som är gravt synskadad. Dessa hundar är väl dresserade och håller sig lugna och intill sin ledare. Då ledaren stannar lägger sig ledarhunden intill sin ledare och ligger still. Ledarhunden är alltså inget djur som springer och hoppar runt och därmed sprider allergen sannolikt lättare.
När ledarhunden rör sig utomhus i samhället är det otänkbart att allergenexponeringen från dessa hundar kan ge ett så stort tillskott i den omgivande luften att hundens allergen kan utgöra en hälsorisk för någon.
När ledarhunden rör sig inomhus eller ligger still i offentliga miljöer, eller i samband med kommunala transporter, kommer en viss mängd allergen att avges från hunden. Då allergen från pälsdjur är vattenlösliga så kommer en nytvättad ledarhund som ligger still i en restaurang, i en biograf eller i en taxi inte att avge så höga halter att de på förhand relativt höga halterna bör kunna stiga nämnvärt.
Min bedömning är att denna mängd, i de allra flesta situationer, kommer att ge ett begränsat tillskott av allergen, jämfört med den allergenmängd som redan finns i den omgivande miljön att det inte innebär en ytterligare hälsorisk för flertalet med hundallergi. För dem med mycket svår hundallergi och som får astma vid exponering för hundallergen är situationen annorlunda. Även en liten mängd allergen kan utlösa ett astmaanfall för dessa individer.
I Sverige finns ca 300 ledarhundar. 3 % av Sveriges befolkning uppger astma vid kontakt med hund och 1% uppger svåra besvär vid sådan kontakt. Ett försök till skattning avseende åldrarna 16-65 år skulle kunna ge en siffra på ca 60 000 individer, som riskerar att få svåra besvär vid hundkontakt och 180 000 som riskerar att få astma oavsett svårighetsgrad . En del av dessa kan förväntas att reagera först på relativt höga allergenhalter från hund i den omgivande miljön. Om de som anger att de får svåra besvär vid hundkontakt eller astma verkligen skulle reagera på allergentillskottet i miljön från en ledarhund, jämfört med vad som redan finns där, är osäkert. Några dödsfall pga av exponering för hund finns inte beskrivet i Sverige.
Sammanfattning och tolkning av problematiken
Det verkar allt mer ha uppkommit en konflikt mellan de som upplever att de är hundallergiska och ledarhundsförare/ledarhundar.
Skälet är att allt fler upplever sig som hundallergiska eller har på felaktiga grunder fått höra av sjukvården att de ska undvika hundar för att de har allergiantikroppar mot hund vid testning.
Sannolikheten att den enskilde svårt hundallergiska personen verkligen ska träffa på en ledarhund i samhället är väldigt liten rent statistiskt.
Vid ett sådant möte är det ändå inte säkert att den hundallergiske individen nödvändigtvis kommer att reagera allergiskt, då allergennivåerna från ledarhunden ger ett sånt litet tillskott till den mängd hundallergen som redan finns i den aktuella miljön.
Här gäller det att hitta lösningar och undvika låsningar i det fysiska mötet mellan ledarhundsföraren med synnedsättning och svårt hundallergiska individer. Tydliga riktlinjer saknas avseende dessa situationer på arbetsplatser i skolor och offentliga miljöer saknas, varför uppdrag att ta fram sådana, bör ges till lämplig myndighet i samverkan med andra myndigheter och organisationer.
2020-04-29
Magnus Wickman, professor emeritus
Stora Kvarntorp, 646 93 Gnesta