Nr 1/2012

Ledarhunden 1/2012 – förkortad version.

1 Inledning

Den 27 januari lämnade vår sekreterare Helena Fridlund styrelsen. Anledningen till detta är bland annat tidsbrist och att studier tar för mycket tid. Vi tackar Helena för hennes insatser i styrelsearbetet och önskar henne lycka till framöver.

Det har blivit dags för ett nytt nummer av vår medlemstidning. I det här numret finns kallelse till årsmöte och årsmöteshandlingar. Tidningen kommer att präglas av föreningens dåliga ekonomi vilket bland annat gör att vi i år inte kommer att kunna hålla en årsmöteskurs. Vi återkommer till det ansträngda läget vad gäller föreningens ekonomi i en separat artikel i tidningen. Eftersom föreningen i år kommer att hålla ett årsmöte där vi redan på förhand vet att det är ett begränsat antal medlemmar som kommer att ha möjlighet att delta vill jag passa på att trycka på möjligheten att poströsta i valet av ordförande och ny styrelse. Vi i styrelsen hoppas att många tar vara på möjligheten att påverka sammansättningen av den nya styrelsen, naturligtvis hittar du både valberedningens förslag och kandidatpresentationer i det här numret av Ledarhunden.

Sedan det senaste numret av Ledarhunden har vi haft besök av den nyvalde ordföranden i europeiska Ledarhundsfederationen, European Guide Dog Federation, Peter Farnworth. Det var ett inspirerande möte som har gett många nya idéer. En rapport om hans Sverigebesök finns också längre fram i tidningen.

Den dåliga ekonomin till trots har vi i SLHF:s styrelse förhoppningar om att kunna genomföra en höstkurs i september. Inbjudan finns i detta nummer av Ledarhunden.

Vi vill ännu en gång ta tillfället i akt att påminna om möjligheten att få tidningen via e-post i stället för på DAISY. Skicka i så fall ett mail till medlem@slhf.net om du önskar ändra läsmedie för tidningen.

Snart är det dags att betala medlemsavgift till SLHF. Årsmötet förra året beslöt att höja årsavgiften från 200 till 250 kronor. Inbetalningskort för medlemsavgiften kommer inom kort på posten.

Vi önskar dig en trevlig läsning av vår medlemstidning Ledarhunden och jag hoppas att så många som möjligt kan delta i årsmötet i år. Och till dig som inte har möjlighet att komma till Stockholm – glöm inte att poströsta!

Joachim Kåhlman
Ordförande

2 Inbjudan/kallelse till årsmöte

Medlemmar i föreningen Sveriges Ledarhundsförare, SLHF, kallas härmed till årsmöte i föreningen.

Datum och tid:    lördag den 28 april klockan 13.00
Plats:        Gotlandssalen, Gotlandsgatan 44, Stockholm

Sedvanliga årsmötesförhandlingar, SLHF bjuder på kaffe och smörgås.

Tidigare har föreningen hållit sina årsmöten på Almåsa konferens utanför Stockholm och dessa har hållits under en hel helg. Dessvärre har föreningen en mycket ansträngd ekonomi och har dessutom fått avslag på flera fondansökningar, vilket gjort att vi tyvärr inte har möjlighet att erbjuda en årsmöteskurs i år. Därför hålls årsmötet i stället inne i centrala Stockholm och som en endagsaktivitet. Detta innebär också att föreningen denna gång inte har möjlighet att subventionera varken resor eller boende vid deltagande i årsmötet.

Deltagare som önskar övernatta i Stockholm kan vi rekommendera endera Acapulco Lägenhetshotell, adress Bjurholmsplan 23, ett par minuters promenadavstånd från Gotlandssalen.
Telefon: 08-702 33 00
eller
Scandic Malmen, Götgatan 49 vid Medborgarplatsen.
Telefon: 08-517 347 00.
Båda hotellen tar emot ledarhundar.

SLHF:s styrelse har dessvärre inte möjlighet att assistera med bokning av resor eller boende. Vi kommer i möjligaste mån att försöka erbjuda ledsagning, men vi har svårt att lämna några garantier. Lämna önskemål vid din anmälan så gör vi vårt bästa för att hjälpa till!

Då vi vet att många inte kommer att ha möjlighet att delta i mötet kommer vi att sända det live via Internet. Vi undersöker också möjligheten att sända årsmötet per telefon. Mer information kommer att finnas på www.ledarhund.nu/arsmote
innan mötet samt meddelas via föreningens e-postlistor.

Vi påminner om möjligheten att poströsta i styrelsevalet. I år är det viktigare än någonsin att du tar vara på den möjligheten! Se separat artikel angående detta.

Vill du delta i årsmötet anmäler du det senast söndag den 25 mars till ordförande Joachim Kåhlman, e-post: joachim@slhf.net
Eller telefon: 0738-777 000.

Om du har några frågor angående mötet kan du kontakta Joachim enligt ovan eller vice ordförande Sofia Thoresdotter, telefon: 073-247 68 77.

Välkommen önskar styrelsen

3 Poströsta i styrelsevalet

Du som inte kan vara fysiskt närvarande på SLHF:s årsmöte i Gotlandssalen, Gotlandsgatan 44 i Stockholm 28 april har ändå lika stor möjlighet att rösta i styrelsevalet! Ta vara på den möjligheten och anmäl att du vill poströsta senast söndagen den 25 mars till Hjördis Lindström, sammankallande i valberedningen.

Du anmäler ditt intresse personligen via telefon eller e-post:?Mobil 070-538 41 08
Telefon: 0921-179 93
Eller E-post: hjordis@hjordis.se
Obs. vänligen ange på ämnesraden att det gäller poströstning till SLHF:s styrelseval.

Efter din anmälan kommer du att få röstsedlar hemskickat till dig. Dina röstsedlar ska du lägga på brevlådan senast torsdag 19 april för att vi ska hinna få med dem till årsmötets rösträkning.
Hälsningar från Valberedningen

4 SLHF – en förening med dålig ekonomi

Det är inte bara SRF:s ledarhundsverksamhet som lider av brist på pengar. Även SLHF, med en mycket mindre budget, lider av ekonomiska problem. Detta har bland annat lett till att vi inte kommer att kunna arrangera någon årsmöteskurs i år. Styrelsen har sökt pengar ur flera fonder för att kunna genomföra årsmöteskursen men tyvärr har vi fått avslag på alla ställen. Vi väntar i nuläget på svar om vi får medel för en höstkurs och hoppas på ett positivt besked.

Föreningens ekonomi består dels av medlemsavgifter, dels av fondmedel och ett bidrag från SRF som i år inte verkar ge något bidrag. Styrelsen tittar på olika lösningar för att förbättra föreningens ekonomi. Vi håller på med flera projektansökningar och försöker bland annat få loss pengar för informationsprojekt.

Vi kikar också på möjligheterna att minska kostnaderna för styrelsens arbete. Det är en svårlöst fråga eftersom styrelsen behöver träffas fysiskt ett par gånger per år för att arbetet ska bli konstruktivt. Egentligen skulle styrelsen behöva träffas mer än vad som idag är möjligt, så det är svårt att hitta lösningar för att minska kostnaderna. Nu i februari hade vi ett träffmöte i Stockholm då vi hade möjlighet att vara på en av styrelseledamöternas arbetsplats under helgen. Att ha sådana möten innebär dock en del logistiska problem, exempelvis med att fixa mat och liknande vilket gör det opraktiskt med den typen av möten i längden.

En effekt av den dåliga ekonomin är också att föreningen i dagsläget inte har råd med den generösa reseersättning som vi hittills kunnat betala ut. Därför kommer frågan att behandlas under årsmötet.

Under det senaste året har SLHF styrelse arbetat aktivt med många olika parallella frågor. Vi jobbar för ökad tillgänglighet, att driva frågor mot SRF, vi har träffat departement och myndigheter och dessutom arbetat aktivt med att hitta nya finansieringsformer för vår verksamhet. I och med att SRF dragit ner sin kursverksamhet ytterligare ser vi det som vårt ansvar att försöka arrangera mer kurser inom SLHF:s regi. Tyvärr hinner vi inte alltid med allt vi skulle vilja göra. Det är nackdelen med ideell verksamhet, speciellt när hela styrelsen arbetar eller pluggar på heltid. Ändå försöker vi jobba brett och på så många fronter som möjligt samtidigt, men om du som medlem tycker att vi inte alltid hinner med alla frågor lika bra eller fort så vet du varför.

Känner du att du kan tillföra något till SLHF, exempelvis genom att vara med i vår tillgänglighetsgrupp eller jobba med någon annan fråga som intresserar dig finns det alla möjligheter till det! Man måste inte sitta i styrelsen för att engagera sig och bli en aktiv medlem. Har du några frågor eller om du har någon idé på saker du kan bidra med i SLHF, tveka inte att kontakta någon av oss i styrelsen!

Styrelsen

5 Internationella Ledarhundsdagen, 2012

I år infaller ledarhundens dag den 25 april. På vårt senaste styrelsemöte kom vi fram till att temat i år ska vara “ledarhundsförare i karriären”. Vi tänker oss att vi ska göra politiker och media uppmärksamma på att ledarhundsförare utestängs från utbildningar och arbetsplatser på grund av att de använder ledarhund. Styrelsen kommer att ta fram ett flygblad som ska gå att använda i hela landet och som ni medlemmar kan beställa från oss.

Ett förslag från styrelsen är sedan att man på lokal nivå kan ta kontakt med ordföranden i utbildningsnämnden och chefen för sin lokala arbetsförmedling. Det kommer mer information om ledarhundens dag på medlemslistan.

Lycka till på vår egen dag!
Önskar Styrelsen

6 Gör en utlandsresa med ledarhund

Vi, Ida Östlund och Finn Hellman,  vill veta om det finns intresse för att göra en utlandsresa med ledarhund. Vi skulle gärna vilja organisera en utlandsresa för en grupp ledarhundsekipage, men innan vi börjar arbeta med förberedelserna vill vi pejla intresset från er i  föreningen.

Vi tänker oss att resan kommer att gå till något av våra grannländer eller till något engelskspråkigt land i Europa. Troligtvis kommer vi att vara borta en vecka, inklusive resdagar. Hur länge vi kan vara borta från Sverige och var resan går beror på var vi kan hitta ledarhundsförare som vill ta emot oss. Vi har tänkt att söka fondmedel för att få ner kostnaderna, men de som följer med på resan måste vara beredda att betala en stor del av resan själva. Vi ska försöka att hålla ner kostnaderna, men kan inte lova något i nuläget.

Mejla eller ring gärna till någon av oss och berätta om du är intresserad av att följa med. Det är en intresseanmälan och inte någon bindande anmälan.

Berätta gärna för oss:
Hur länge du kan vara borta från Sverige som längst.
Om du har något önskemål vad gäller resmål.
Hur mycket du är beredd att betala för egen del.
Om du är beredd att ingå i en arbetsgrupp i förberedelserna av resan.

Två saker kan du göra redan nu för att förbereda dig inför en eventuell resa. Rabiesvaccinera din ledarhund och skaffa EU-pass till den. Dessa saker tar lång tid och det är därför bra om du redan nu tar  tag i det. SRF har deklarerat att man inte längre finansierar eu-pass och vaccinationer för utlandsresor till våra ledarhundar.

Ring eller mejla Ida på: ida@slhf.net
Tfn.: 070-540 59 43

Ring eller mejla Finn på: finn@slhf.net
Tfn.: 0709-699 544

7 SLHF årsmöteshandlingar, 2012

7.1 Förslag dagordning, SLHF årsmöte, 2012

Handling:    Dagordning
Art:         Årsmöte
Datum:       2012-04-28
Tid:      klockan 13.00
Plats:       Gotlandssalen, Gotlandsgatan 44, Stockholm

Ärenden:
§ 1    Mötets öppnande
§ 2    Fråga om mötets stadgeenliga utlysande
§ 3    Val av mötesfunktionärer
a) mötesordförande
b) sekreterare tillika mötesreferent
c) två protokolljusterare
d) fastställande av justeringsdatum
e) tre rösträknare
f) fastställande av nomineringstidens utgång
g) val av beredningsutskott för val
§ 4    Fastställande av röstlängd
a) röstberättigade årsmötesdeltagare
b) poströster, röstberättigade medlemmar till styrelsevalet
§ 5    Anmälan av övriga frågor
§ 6    Fastställande av dagordning
§ 7    Årsmötesprotokollet från 2011
§ 8    Redovisningshandlingar
a) verksamhetsberättelser
b) balans- och resultaträkning
c) revisorernas berättelser
§ 9    Fastställande av bokslut
§ 10    Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen
§ 11    Val av styrelse:
a) ordförande
b) 3 ledamöter för 2 år
§ 12    Övriga val:
a) en ekonomisk revisor och en verksamhetsrevisor samt ersättare för dessa
b) valberedning om 4 ledamöter var av en sammankallande
§ 13    Fastställande av medlemsavgift för 2013
§ 14    Fastställande av budget för 2012 och 2013
§ 15    Fastställande av verksamhetsplan
§ 16    Propositioner
a)    Angående SRF:s Ledarhundsverksamhet
§ 17    Motioner
a)    Motioner från Hjördis Lindström angående SRF:s kursverksamhet
b)    Motion från Finn Hellman och Sofia Thoresdotter angående överenskommelsen mellan SRF och Astma- och allergiförbundet.
c)    Motion från Hjördis Lindström angående reseersättning vid SLHF-kurser
d)    Motion från Hjördis Lindström angående EU-pass
§ 18    Övriga frågor
§ 19    Avslutning

9 SLHF Verksamhetsberättelse, 2011

2011-01-01 – 2011-12-31

9.1 Föreningens bakgrund och syfte

Föreningen Sveriges Ledarhundsförare, SLHF, grundades 1977 under namnet Sveriges Ledarhunsinnehavare, SLI. Föreningsnamnet Sveriges Ledarhundsförare antogs 1980.

SLHF är en partipolitiskt obunden förening som har till uppgift att tillvarata ledarhundsförares gemensamma intressen. Föreningen ska bevaka ledarhundsfrågor på olika sätt samt ha visst inflytande över utbildning för ledarhundsekipage. SLHF ska också sprida information till allmänheten om ledarhundens betydelse för sina synskadade förare. SLHF arbetar för en bra och öppen dialog med ledarhundsproducenter som levererar ledarhundar samt med Synskadades Riksförbund, SRF, som med sin Ledarhundsverksamhet har myndighetsansvar över dispositionsrätt till ledarhundsförare samt tilldelning och återtagande av ledarhundar.

9.2 Styrelsen

Under verksamhetsåret 2011 har styrelsen fram till årsmötet bestått av:

Joachim Kåhlman: Stockholm, ordförande och webansvarig
Sofia Thoresdotter: Stockholm, vice ordförande
Helena Fridlund: Falun, sekreterare och Informationsansvarig
Gun-Britt Jansson: Borlänge, kassör
Finn Hellman: Stockholm, Ledamot och Medlemsansvarig
Stina Hörberg: Göteborg, ledamot och Redaktör för Ledarhunden
Ida Östlund: Strömsund/studieort Stockholm, ledamot
Efter årsmötet fick styrelsen följande sammansättning:

Joachim Kåhlman: Stockholm, ordförande och webansvarig
Sofia Thoresdotter: Stockholm, vice ordförande
Helena Fridlund: Falun, sekreterare
Sabina Fornhem: Sollentuna, kassör
Finn Hellman: Stockholm, informationsansvarig
Stina Hörberg: Göteborg, ledamot och Redaktör för medlemstidningen Ledarhunden
Ida Östlund: Stockholm, ledamot
9.3 Revisorer

Sedan avtal vid årsmötet 2010 avslutats med revisor Dorritz Hattwig, Dorritz Hattwigs revisionsbyrå, Väster Haninge, och ersättare Agnetha Lopatic har styrelsen haft svårt att hitta ekonomiska revisorer. I november 2011 beslutade styrelsen att utse Ove Brandberg till ekonomisk revisor för SLHF. Ove arbetar på hjälpmedelsföretaget ICAP AB i Göteborg och är ledamot i Föreningen För Synrehabilitering, FFS. Eftersom förslag på ersättare saknas finns för närvarande ingen ersättare.

Föreningens ordinarie verksamhetsrevisor var fram till årsmötet 2011 Stig Hedlund, Haparanda, samt ersättare Lena Johansson, Linköping.

Årsmötet 2011 valde Annika Östling, Sundborn, till ordinarie verksamhetsrevisor.
Till ersättare valdes Lena Johansson, Linköping.

9.4 Valberedning

Fram till årsmötet hade valberedningen följande sammansättning:
Daniela Velarde, Stockholm, sammankallande
Jimmy Aspsäter, Kristinehamn
Susanne Änglahjärta, Lilla Edet
Sabina Fornhem, Uppsala

Vid årsmötet valdes följande personer till valberedning på ett år:
Sammankallande, Hjördis Lindström, Boden
Jimmy Aspsäter, Kristinehamn
Rut Ekström, Haverdal
Mats Lindeberg, Örebro

9.5 Medlemskap

Medlemsantalet var vid årets slut 191 personer. Vid inträde i föreningen kontaktas nya medlemmar personligen av någon i styrelsen. Nya  medlemmar får också ett medlemsbevis.

9.6 Mötesverksamhet

9.6.1 Styrelsesammanträden:

Under 2011 hade styrelsen 10 styrelsemöten enligt följande:
2011-01-23: skypemöte
2011-02-12 – 13: sammanträde, Almåsa
2011-03-27: skypemöte
2011-05-08: konstituerande sammanträde, Almåsa
2011-05-15: skypemöte
2011-06-12: skypemöte
2011-08-20 – 21: sammanträde, Almåsa
2011-10-09: skypemöte
2011-11-26 – 27: sammanträde, Almåsa
2011-12-08: skypemöte

9.6.2 Årsmöte

2011-05-07, Almåsa Konferens, Väster Haninge

9.6.3 SRF Ledarhundsverksamhetens brukarråd

I SRF Ledarhundsverksamhetens brukarråd representeras SRF av företrädare för deras intressepolitiska arbete, men också av personal som arbetar med ledarhundsverksamheten och myndighetsutövningen. SLHF har representerats av tre personer från SLHF:s styrelse. SLHF:s ordförande Joachim Kåhlman samt två  styrelseledamöter har deltagit i Ledarhundsverksamhetens brukarråd på rullande schema.

Brukarrådet har haft 3  möten under verksamhetsår 2011:
2011-02-24 SRF:s kansli, Sandsborgsvägen 52, Enskede
2011-06-08, SRF:s kansli, Sandsborgsvägen 52, Enskede
2011-10-26 SRF:s kansli, Sandsborgsvägen 52, Enskede
Samt ett extra telefonmöte 2011-12-19 då SRF informerade SLHF om de neddragningar av grundkurs 1 och total nedläggning av grundkurs 3 som SRF beslutat med anledning av Ledarhundsverksamhetens otillräckliga ekonomi.

I SRF Ledarhundsverksamhetens brukarråd har bland annat följande frågor diskuterats:
* SLHF vill tillsammans med SRF Ledarhundsverksamheten träffa Lars Gordér på HjälpmedelsInstitutet, HI, eftersom han på HI:s hemsida hävdar att ledarhundar inte längre klassificeras som tjänstehundar. Lars Gordér har gång på gång uteblivit från inbokade möten angående denna fråga. SLHF vill att HI förtydligar sin definition av assistanshund kontra tjänstehund. Eva Björk, SRF Ledarhundsverksamheten, ska kontaktar HI för möte på nytt under 2012.
* Brukarrådet har diskuterat på vilket/vilka sätt SLHF bäst kan vara till hjälp vid nyrekrytering av ledarhundsförare. syncentralernas prova-pådagar med Ledarhundsverksamheten runt om i landet har hittills varit ganska framgångsrika.
* Nya typer av ledarhundsselar har tagits fram och testpersoner är utsedda som ska prova de nya selarna.
* SLHF har flera gånger påtalat för Ledarhundsverksamheten att tjänstehundskorten som ledarhundsförare får måste göras i hårdplast. Korten som nu används har usel kvalité och blir fort tilltufsade av användning. Korten ser hemgjorda ut och saknar därför trovärdighet i allmänhetens ögon. SLHF har inte fått gehör för detta ännu.
* SLHF har begärt och fått statistik över hur många ledarhundar  som återlämnas.
* SLHF har begärt statistik över skadade ledarhundar vid rulltrappsåkning utomlands, men inte fått gehör för detta.
* SLHF har påtalat vikten av att berätta för nya ledarhundsförare under grundkurs att de kan anmäla till Diskrimineringsombudsmannen om de nekas tillträde på grund av ledarhunden.
* SLHF har ställt frågan till Ledarhundsverksamheten varför hund och förare inte reser hem  tillsammans från grundkurserna. SLHF anser att det är ett viktigt led i utbildningen som går om intet när förare och hund åker hem var och en för sig.
* SLHF har frågat om de allt kortare grundkurserna utvärderats sedan  kurstiden kortats, men ej fått svar.
* Informationstext om regler för ledarhundar i Sverige behövs på andra språk. Eva Björk ska skriva förslag på kort text till nästa brukarråd. Texten bör finnas på svenska och engelska på hemsidan www.visitsweden.com
* Enligt SRF:s kongressbeslut ska Sune Olsson skriva saklig information om ledarhundar i relation till personer med hundallergi. SLHF har fått löfte om att läsa texten innan den trycks.
* Brukarrådet diskuterar om avtalet mellan SRF och Astma och Allergiförbundet har spelat ut sin roll och om den kan vara negativ för ledarhundsförare i relation till lagstiftningen. Eva Björk ska kontakta astma och Allergiförbundet för ett kommande möte.
* SRF Ledarhundsverksamheten är tveksamma till brukarrådets funktion. SLHF anser att brukarrådet fyller en viktig funktion eftersom en öppen dialog mellan SRF Ledarhundsverksamheten och SLHF är en förutsättning för att ledarhundsförare i Sverige ska få inflytande över den ledarhundsverksamhet de själva är målgrupp för. Enligt beslut kommer SRF:s ordförande Håkan Thomson samt Ulrika Norelius, SRF:s förbundsstyrelse, att medverka i brukarrådet fortsättningsvis.

9.7 Information

9.7.1 Informationsansvar

Såväl före som efter årsmötet 2011 har Finn Hellman varit informationsansvarig med stöd av ordförande Joachim Kåhlman.

9.7.2 Medlemstidningen Ledarhunden

Medlemstidningen ”Ledarhunden” har utkommit med tre nummer inklusive årsmöteshandlingarna i nummer 1 under 2011. Tidningen och årsmöteshandlingarna ges ut i Daisyformat eller e-postutskick samt i punktskrift för föreningens dövblinda medlemmar. Stina Hörberg har varit redaktör för tidningen.

9.7.3 Hemsidan med SLHF-prylar

Joachim Kåhlman ansvarar för föreningens hemsida. Alla som upptäcker fel eller problem med SLHF:s hemsida uppmanas att höra av sig till honom. Föreningen har också en webshop där det går att handla kläder och annat direkt på nätet med SLHF:s logotyp. Den nås enklast via föreningens egen hemsida. Medlemmar som önskar hjälp att handla SLHF-prylar kan givetvis också kontakta någon i styrelsen. Hemsidan är välbesökt och nås via adressen:

www.ledarhund.nu.

9.8 Påverkansarbete

9.8.1 Den Internationella Ledarhundsdagen

Den Internationella Ledarhundsdagen firas den sista onsdagen i april varje år. Den 27 april 2011 var ledarhundsförare aktiva
på flera håll. Utanför Halmstad ordnades en ledarhundsträff, Hallandsposten kom dit. SRF Skaraborg ordnade två ledarhundsträffar, en i Mariestad och en i Skara där Radio Skaraborg var på plats med direktsänt program. Reportern provade på att gå med ledarhund och kommenterade sin promenad för lyssnarna. Lokalpress bevakade evenemanget. SRF Göteborg ordnade en informationskväll med ledarhundsförare och synskadade personer som funderar på att bli ledarhundsförare. SLHF-information och frågestund stod på programmet. I Norr- och Västerbotten blev kommunpolitikerna påminda om ledarhundens dag genom ett E-postutskick med flygbladstext om ledarhundar. I Dalademokraten publicerades en debattartikel med ledarhundsinformation och DT (Dalarnas Tidningar) och NWT (Nya Wärmlands Tidningar) gjorde informativa reportage om ledarhundsekipage. Taltidningar som Läns&riksnytt, Skåne Taltidning och På Tal Om Stockholm uppmärksammade också ledarhunden.

I Stockholm var pådraget störst under den Internationella Ledarhundsdagen. SLHF och SRF visade ledarhundar på Centralstationen. Montern med ledarhundsekipage, ledarhundsproducenter och representanter från SRF:s ledarhundsverksamhet var välbesökt och spred muntlig och skriftlig information. Till träffen för restaurangägare och Livsmedelsverket som SRF ordnat kom tyvärr endast medverkande representanter och arrangörer.

9.8.2 Informationsutbyte med Service och Signalhundsförbundet

Till SLHF:s årsmöte 2011 bjöd styrelsen in en representant från SoS-förbundet. Syftet var att lära oss hur de jobbar med sina hundar och att se om vi kan samarbeta i exempelvis tillgänglighetsfrågor. Susanne Bergström kom till årsmötet med sin servicehund. Susanne går med kryckor, hennes hunds största uppgift är att plocka upp saker, exempelvis då hon går upp för en trappa. Då sätter Susanne hunden med ena kryckan vid foten av trappan så att hon kan hålla sig i ledstången. När hon är uppe kommer hunden med den andra kryckan. Hunden kan också plocka tvätt i och ur tvättmaskinen och öppna och stänga dörrar. SoS-hundar har väldigt olika utbildning eftersom deras förare har många olika behov. Det kan vara hundar som markerar ljud för döva och hundar som varnar då en diabetiker ligger lågt i blodsocker. En person som vill ha en SoS-hund får själv köpa en hund. Om hunden klarar ett mentaltest får föraren en instruktör som hjälper föraren att själv utbilda sin hund. På SLHF:s styrelsemöte i augusti kom Susanne tillbaka och berättade mer om SoS-hundar och deras förening. Vi beslutade att hålla fortsatt kontakt inför eventuellt samarbete i vissa frågor.

9.8.3 SLHF:s internationella samarbete

Våren 2011 startade organisationen EGDF (European Guide Dog Federation =Europeiska Ledarhundsföreningen) ett EU-finansierat projekt. Under två år ska fyra arbetsgrupper med olika inriktning främja användandet av ledarhund i Europa. Deltagarna är representanter från bland annat Tyskland, Österrike, Storbritannien, Frankrike, Malta, Slovakien, Sverige, Rumänien och Kroatien. Fyra representanter från SLHF samt två dressörer representerar Sverige i arbetsgrupperna.  Första mötet hölls i Zagreb under våren, andra mötet ägde rum i Bukarest under hösten. Frågor som diskuterats på EGDF:s möten är bland annat europeisk informationskampanj om ledarhundar och för- och nackdelar med införandet  av internationell ledarhundslegitimation. Sverige intar en särställning när det gäller synen på ?att resa med och använda sin ledarhund utomlands, något som är självklart för andra länders ?ledarhundsförare.
Sverige intar också en särställning i synen på att inte plocka upp hundbajs efter sin ledarhund. I  majoriteten av länderna som representeras i EGDF förväntas ledarhundsförare plocka up efter sina hundar. En annan fråga handlar om tydligheten kring lösspringande ledarhundar. Många i EGDF tycker att det klart ska framgå att ledarhunden är just ledarhund när man släpper den lös. Vissa har selar som möjliggör att man tar av bågen. Då kan hunden springa lös med den kvarvarande delen av selen på sig. Diskussionerna om bajsplockning och tydlighet när man släpper hunden lös fördes mot bakgrund av att EGDF utarbetar en standard som ledarhundsskolor och ledarhundsföreningar rekommenderas att ansluta sig till. Kunskap och attityder skiljer sig mycket i det europeiska ledarhundssamarbetet med ett mer kreativt förhållningssätt i jämförelse med det i Sverige för närvarande. Samarbetet kommer att gagna ledarhundssverige. Ordförande för EGDF är Peter Farnworth som är uppväxt i England, men sedan länge bofast i Tyskland. Han har flera gånger gjort anmälningar om diskriminering av ledarhundsförare i Tyskland och vunnit i domstol. Många mötesdeltagare blev förvånade över informationen att i Sverige skulle detta vara omöjligt eftersom ledarhundsförare inte skyddas mot diskriminering i svensk lag.

9.8.4 EGDF:s ordförande Peter Farnworth besöker svenska ledarhundsförare

Stockholm, 1-3  december 2011
Det var med stolthet SLHF mottog ett hedrande besök av EGDF:s nyligen valda ordförande, Peter Farnworth och hans hund, i Stockholm för ett intensivt tredagarsbesök. Besöket inleddes med en gemensam middag för Peter och delar av SLHF:s styrelse. Dagen därpå besökte Peter en pågående GK1:a på Almåsa och var huvudperson på en ledarhundsträff på Café Java på Gottlandsgatan i Stockholm. Knappt 20 personer hade föranmält sig till ledarhundskvällen med information och samtal med Peter kring internationella ledarhundsfrågor. Därefter gjorde 12 ledarhundsförare ett restaurangbesök tillsammans med sina hundar. Peter Träffade också SRF:s ordförande Håkan thomson och talade då om att svenska ledarhundar inte är certifierade enligt international guid dog federation, ?IGDF vilket kan ställa till med problem vid t ex flygresor. En skogspromenad hanns också med på lördagen innan planet lyfte med Peter och hans hund för resan tillbaka till Tyskland.

9.8.5 Öppet brev från SLHF till SRF

Sammandrag av brev, daterat 2011-04-25. Till Synskadades Riksförbunds förbundsstyrelse och ordförande Tiina Nummi-Södergren.
Orsak till brevet var en uppmaning till ledarhundsförare inför SRF:s kongress under hösten 2011 att lämna hundarna hemma. Med hänsyn till allergiker är ledarhundar inte välkomna i kongresslokalerna, de måste lämnas på rummet under hela kongressen. En kontroll visade att konferensanläggningen Aronsborg inte har något emot ledarhundar i sina lokaler. Det var alltså SRF som diskriminerade ledarhundsförare. Detta trots att Tiina Nummi-Södergren skrivit under överenskommelsen mellan SRF och Astma- och allergiförbundet. I överenskommelsen står att ingendera part har företräde före den andre, och att eventuella problem ska lösas mellan hundallergiker och ledarhundsförare. SLHF ifrågasätter överenskommelsens betydelse när inte ens parterna som skrivit under den tar den på allvar.??För vetenskaplig fakta om hundallergi hänvisar SLHF till Magnus Wickman, överläkare vid Sachsska barnsjukhuset på Södersjukhuset i Stockholm, professor i astma och allergisjukdomar. Enligt forskningsresultat är hundförare lika kontaminerade med pälsdjursallergen som ledarhunden. Att utestänga ledarhundar från kongressbyggnaden är alltså “ett slag i luften” så länge samtliga ledarhundsförare (och övriga pälsdjursägare) inte duschar och byter alla kläder i kongressbyggnaden. SRF måste lämna förlegade kunskaper om allergi och föregå med gott exempel, i synnerhet som organisationen har myndighetsutövning i tilldelning av ledarhund. SLHF kräver inte oinskränkt rätt för ledarhundsförare, men förespråkar ömsesidig respekt. När en hundallergiker och ledarhundsförare möts på arrangemang räcker det oftast att parterna sitter på skilda håll i lokalen. Om SRF inför kongressen informerar om att ledarhundar kan förekomma, kan allergiker vid behov öka sin medicinering. SLHF utgår från att SRF ändrar beslutet samt att tidsschemat ändras för möjlighet till rastning av ledarhundar. SLHF uppmanar ombud med ledarhund att använda sina hundar på kongressen.
(Anmärkning: detta brev distribuerades till taltidningarna, SRF:s medlemstidning Perspektiv, SRF Ledarhundsverksamheten, SRF:s ordförande Tiina Nummi-Södergren, Ledarhundslistan, SLHF:s medlemslista, SLHF:s hemsida och Facebook).

Svar från Eva Björk, SRF, 26 april 2011
Till: ‘Joachim Kåhlman – SLHF’ Sune Olsson , SRF-Förbundsstyrelsen, Kopia: SRF-distrikten
Ämne: Ledarhundar på kongressen – nya besked? ?Hej!?Efter att vi fått olika uppgifter, SLHF och SRF, om var ledarhundar får vistas på Aronsborg, så mailade vi frågan till Aronsborg om var ledarhundar får vara. De får vara på boenderummen och i huvudbyggnaden, dock ej i matsalen. Det underlättar för ledarhundsförare att ha hunden med, men det är ont om tid för rastning i vårt pressade program. Om någon hundallergiker deltar i kongressen får vi hitta en lösning på plats, t.ex. genom att placera hundförare och allergiker långt ifrån varandra. Det är viktigt att informera hundallergiker om att ledarhundar kommer att finnas i kongresslokalen, så de kan meddela oss sina behov.
Eva Björk

9.8.6 Uppvaktning på Socialdepartementet

SLHF uppvaktade socialdepartementet med anledning av det olämpliga i att SRF bedriver myndighetsutövning vad gäller tilldelning och återtagande av ledarhund. Av SLHF:s årsmöte fick vi också i uppgift att försöka förhindra halveringen av SRF:s veterinärtjänst. Innan mötet försåg vi Michael Blom och Malin Ekman Aldén från Socialdepartementet med en text som beskrev varför SLHF anser att SRF är olämplig myndighetsutövare i ledarhundsfrågor. Skälen till SLHF:s ståndpunkt är två:

* SRF som organisation och SRF som myndighetsutövare har ofta helt olika uppfattningar om för oss ledarhundsförare högst väsentliga frågor och motarbetar varandra på vissa områden.
* Det finns en stor risk för jäv och eller vänskapskorruption eftersom gruppen personer som har en synskada är mycket liten.

SLHF lämnade mötet på Socialdepartementet med blandade känslor. På Socialdepartementet lovade man att ta upp våra synpunkter med SRF. Å andra sidan har Socialdepartementet inte möjlighet eller intresse av att granska hur SRF sköter sitt myndighetsutövande eller ledarhundsverksamheten. Detta trots att Socialdepartementets anslag årligen förser SRF med drygt 20 miljoner kronor för att bedriva ledarhundsverksamhet! Veterinärtjänsten ansåg Socialdepartementet för bagatellartad för att ha synpunkter på. Vi frågade till vem vi ska vända oss för att få en granskning av sådana frågor men fick inget förslag. Vi berättade att SLHF skickat en anmälan av SRF till Socialstyrelsen och fått ett ”goddag-yxskaftsvar”. De blev mycket förvånade. Michael Blom läste ur lagstiftningen, där stod tydligt att Socialstyrelsen ska kontrollera att myndighetsutövningen sköts korrekt. SLHF:s styrelse gör vad vi kan för att få till stånd en diskussion om SRF:s myndighetsutövning. Det är skrämmande att ingen verkar vilja ta ansvar.

9.8.7 SLHF:s tillgänglighetsgrupp

SLHF:s tillgänglighetsgrupp som äntligen blev verklighet hösten 2010, avslutade tyvärr sin verksamhet hösten 2011 på grund av bristande tid och engagemang hos gruppens medlemmar.

9.9 Årsmötet

SLHF:s årsmöte ägde rum 2011-05-07 på Almåsa Konferens, Väster Haninge. På årsmötet deltog 25 röstberättigade medlemmar. Genom poströstning deltog ytterligare 2 röstberättigade medlemmar i styrelseval. Gäster och ledsagare bidrog också till ett konstruktivt och trivsamt årsmöte.

9.9.1 Motioner och propositioner

Till årsmötet fanns inga motioner och propositioner att behandla. Information om årsmötets övriga beslut finns i årsmötesprotokollet.

9.9.2 Årsmöteskurs – 6 – 8 maj, 2011, Almåsa Konferens, Väster Haninge

Förutom sedvanliga mötesförhandlingar och festmiddag fick årsmötesdeltagarna för första gången ta del av ett varierat kursprogram i anslutning till årsmötet. På många håll i landet finns inte längre någon regional verksamhet i SLHF:s regi. År 2010 arrangerade SLHF en rikskurs för sina medlemmar för första gången. Den var mycket uppskattad av deltagarna, därför kombinerades årsmötet med en rikskurs år 2011. Tre utomhusaktiviteter kunde deltagarna välja mellan: hinderbana, lydnad och gemensam promenad. Kursdeltagarna ägnade sig också åt grupparbeten om intressepolitik och genomgång av intressant litteratur om hund. Veterinär Marie Nolén fanns på plats för genomgång av hundarna. Ledarhundsdressörer samt några ledsagare bidrog till att ledarhundsekipagen som deltog på SLHF:s årsmöte kombinerad med ett kursprogram var mycket nöjda med helgen.

9.10 Ekonomi

För att klara föreningens verksamhet har SLHF sökt om och erhållit anslag från Synskadades Riksförbund och stiftelsen Kronprinsessan Margaretas Arbetsnämnd för synskadade, KMA. Styrelsen har under 2011 lagt ner mycket energi och tid på att hitta nya former av finansiering. En stor del av detta arbete har inriktats på att hitta nya fonder eller stiftelser där föreningen kan söka bidrag. Styrelsen arbetar fortfarande aktivt med att hitta finansiering för föreningens verksamhet. I övrigt hänvisar vi till balans- och resultaträkning.

9.11 Tack!

Föreningen Sveriges Ledarhundsförare vill tacka alla som stöttat föreningens arbete på olika sätt!

Joachim Kåhlman            Sofia Thoresdotter
Stina Hörberg            Sabina Fornhem
Finn Hellman            Ida Östlund
Helena Fridlund

10 Stadgar, föreningen Sveriges Ledarhundsförare

Antagna vid årsmöte 10 – 11 april 2010

§1 FÖRENINGENS NAMN
Föreningens namn är ”Föreningen Sveriges ledarhundsförare (SLHF)” och bildades 1977.

§2 ÄNDAMÅL

SLHF är en rikstäckande, fristående och partipolitiskt obunden förening, som har till ändamål att tillvarata ledarhundsförarnas gemensamma intressen.

§3 MEDLEMSKAP

A Röstberättigad

För att bli röstberättigad medlem i SLHF fordras att inneha ledarhund eller att vänta på nästa samt att vara bosatt i Sverige. Alla förare som uppfyller ovanstående krav erbjuds medlemskap i SLHF. Styrelsen bekräftar medlemskap.

B Stödjande

Personer som vill stödja föreningens verksamhet och inriktning kan söka och av styrelsen beviljas stödjande medlemskap.

För stödjande medlemmar gäller:
a) Har inte rösträtt i föreningens olika organ
b) Kan inte väljas till förtroendeuppdrag
c) Har yttrande- och förslagsrätt
d) Omfattas i övrigt av dessa stadgar

§4 UTTRÄDE OCH UTESLUTNING

Om en medlem önskar utträda ur föreningen anmäls detta till styrelsen.
Sådant utträde har omedelbar verkan.
Medlem som efter påminnelse inte betalat årsavgift kan uteslutas av styrelsen.

Medlem, som bryter mot föreningens stadgar eller på annat sätt skadar föreningens intressen, kan av styrelsen varnas och uteslutas.
Medlem, som utträtt eller uteslutits ur föreningen, äger inte rätt till dess tillgångar.

§5 MEDLEMSAVGIFT

Medlemsavgiftens storlek fastställs av årsmötet. För att ha rösträtt vid föreningens årsmöte krävs att ha erlagt fastställd medlemsavgift för innevarande verksamhetsår.
Medlemsavgiften för innevarande verksamhetsår ska betalas före februari månads utgång.

§6 ÅRSMÖTE

Årsmötet är SLHF:s högsta beslutande organ och hålles före maj månads utgång på tid och plats som styrelsen beslutar. Kallelse skall skickas ut minst en månad före mötet, övriga handlingar minst 14 dagar innan.
Motion från medlem eller regions medlemsmöte skall, för att kunna behandlas av årsmötet, tillställas styrelsen före januari månads utgång.

Vid årsmötet skall styrelsens verksamhet granskas.
Extra årsmöte skall hållas om den ekonomiske revisorn eller om minst 20procent av föreningens röstberättigade medlemmar begär detta.

§7 VAL

Vid årsmötet skall följande val förrättas:

a) Ordförande för ett år
b) Tre styrelseledamöter för två år
c) Valberedning
d) Övriga kommittéer efter behov
e) En ekonomisk revisor och en verksamhetsrevisor på vardera ett år samt personliga ersättare för dessa. Den ekonomiska revisorn får inte vara en av föreningens röstberättigade medlemmar.

§8 RÖSTNING

Röstning kan ske antingen vid närvaro på årsmötet eller på distans enligt procedurdokument som styrelsen beslutar.
Personval kan ske via sluten omröstning om årsmötet så beslutar.

Om lika röstetal uppstår vid personval, sker avgörandet genom lottning.

Styrelsen har inte rösträtt vid:
behandlingen av årsberättelsen med däri ingående resultat- och balansräkning, revisorernas berättelse samt beslut om ansvarsfrihet för styrelsen.

Övriga beslut fattas med acklamation. Begärs omröstning skall den verkställas öppet.

Årsmötets beslut fattas med enkel majoritet. Vid lika röstetal sker avgörandet genom lottning .

§9 STYRELSE

SLHF:s verkställande organ är styrelsen som består av sju ledamöter, varav en ordförande vald för ett år och övriga ledamöter för två år, valda växelvis vartannat år .

Ordförande väljs av årsmötet medan styrelsen inom sig utser vice ordförande, sekreterare samt firmatecknare. Kassör kan utses bland styrelseledamöterna, men uppdraget kan också ges till någon utanför styrelsen. Om så sker, skall funktionen biträdas av en styrelseledamot.

Valbar till styrelsen är röstberättigad medlem.

Styrelsen är beslutsför då minst fyra styrelseledamöter är närvarande. Vid röstning inom styrelsen, där lika röstetal uppstår, gäller den uppfattning ordföranden biträder.

Om årsmötet inte beviljar styrelsen ansvarsfrihet, anses hela styrelsen avsatt, och nyval skall ske.

Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden. Styrelsen skall kallas till extra sammanträde när det för uppgivet ärendes behandling begärs av någon av styrelseledamöterna eller av någon av revisorerna.

§10 FÖRENINGENS RÄKENSKAPER

Föreningens räkenskaper löper per kalenderår, d v s 1 januari till
31 december, vilket också sammanfaller med verksamhetsåret.

Styrelsen har att senast den 31 januari till den ekonomiska revisorn överlämna räkenskaper och protokoll för granskning. Den ekonomiska revisorn skall inom tre veckor avge berättelse över revisionen, samt till årsmötet till- eller avstyrka ansvarsfrihet för styrelsen.

Styrelsen skall vidare senast den 31 januari till verksamhetsrevisorn överlämna verksamhetsberättelse, verksamhetsplan, protokoll samt föregående års utgåvor av föreningens medlemstidning.

Verksamhetsrevisorn skall inom tre veckor lämna en skriftlig rapport över hur styrelsen uppfyllt verksamhetsplanens mål samt hur verksamheten i övrigt har förflutit. I verksamhetsrevisorns uppdrag ingår inte att till- eller avstyrka ansvarsfrihet då detta enbart avser styrelsens ekonomiska förvaltning.

§11 STADGEÄNDRING

För ändring av dessa stadgar krävs beslut genom sluten omröstning vid ett årsmöte med 2/3-dels majoritet av de avgivna rösterna.

§12 UPPLÖSNING

För upplösning av föreningen krävs, att beslut fattas genom sluten omröstning vid två på varandra följande årsmöten.

Vid vardera röstningstillfället skall förslaget om upplösning biträdas av minst 2/3-delsmajoritet av de avgivna rösterna.

Om föreningen upplöses, skall dess tillgångar förvaltas av Synskadades Riksförbund i överensstämmelse med den målsättning och det syfte SLHF har, tills ny organisation för Sveriges ledarhundsförare bildats.

11 Presentationer inför årsmötets styrelseval 2012

11.1 Kandidater till ordförandeposten, ett år

Joachim Kåhlman, 35 år. Jag har en gul labradorhanne som heter Skippen och fyller 10 år i mars
Jag bor i Stockholm med sambo och vi har var sin ledarhund och två katter. Jag arbetar på ett hjälpmedelsföretag som säljare. På min fritid umgås jag med min familj och vänner. Går promenader med hunden och trivs att jobba i SLHF och jag är också med i en ideell radiostation.
Jag vill fortsätta att jobba med SLHF och påverka ledarhundsfrågorna i samhället. Det finns flera viktiga frågor, bland annat tillgänglighet i samhället, att vi får bra kvalitet på våra hundar, och bra tillrättalagda kurser både för oss som förare och våra hundar, för det är viktigt att ledarhundsekipagen kan fungera optimalt ute i samhället. Styrelsen måste även jobba hårt med att förbättra SLHF:s ekonomi.
Jag har Varit medlem i SLHF sedan 2006 och varit ordförande i flera år så jag har hunnit skaffa mig kunskap om ledarhundsverksamheten. Jag tror att jag är bra på att leda arbetet och vill ha en styrelse där alla trivs och känner sig behövda. Det är viktigt att styrelsemedlemmarna är aktiva och motiverade för sina uppdrag.

Finn Hellman heter jag och jag är 36 år. Min ledarhund är en gul labrador på nio år och han är min första ledarhund.
Jag är född och uppväxt i Stockholm men har också bott i Skåne och i USA. I skrivande stund är jag nyinflyttad i Borlänge. Hit har jag flyttat på grund av ett halvtidsjobb som jag fått på Vänsterpartiet Dalarna som ombudsman/politisk sekreterare. Min fritid ägnar jag åt gymmet och gitarren. Jag har tidigare sjungigt i kör och tränat judo, men vi får se om jag även kommer att odla dessa intressen här i Borlänge.
Ett år efter att jag skaffade ledarhund blev jag invald i styrelsen för SLHF. Alltsedan dess har jag arbetat för att stärka ledarhundsförarnas ställning i samhället. Under de 6 år som jag har varit styrelseledamot har  mycket hänt inom och utanför föreningen. Från att ha varit en mestadels social förening har vi alltmer blivit en renodlat intressepolitisk kraft. Vi har på förhållandevis kort tid också uppnått flera intressepolitiska segrar. Min bedömning är att vi kommer allt närmare målet att få otillgänglighet klassat som diskriminering och att ledarhundsförare kommer att inkluderas i en anti-diskrimineringslag. Och jag vill gärna fortsätta att arbeta för att vi ska  komma dithän. Tack vare mina år i styrelsen har jag fått ett stort kontaktnät och är väl insatt i hur diskrimineringen av ledarhundsförare ser ut.

11.2 Kandidater till poster som ledamöter, två år

Finn Hellman.
Förutom till posten som föreningens ordförande kandiderar jag till en post som styrelseledamot. Jag har arbetat som både informationsansvarig och medlemsansvarig under mina tidigare mandatperioder och skulle nu gärna vilja ta det yttersta ansvaret för föreningen och styrelsearbetet. Jag har den energi och idérikedom som är nödvändig för ordförandeskapet och den sociala förmåga som behövs för att entusiasmera de andra i styrelsen.
Den fråga jag vill lägga mest krut på är att Sverige inför en lag som skyddar ledarhundsförare mot diskriminering. SLHF kommer att tvingas ta itu med en mängd andra frågor också, men diskrimineringsfrågan är den som överskuggar allt annat. Om vi inte kan använda våra ledarhundar fullt ut i samhället spelar det ingen roll om veterinärtjänsten är på 50 eller 100 procent, vem som har myndighetsutövningen och så vidare.
Jag kan bidra till styrelsearbetet genom att i tal och skrift formulera SLHF:s tankar och krav. Jag har redan för vana att ta fram diskussionsunderlag till styrelsen, skriva remissyttranden och debattera frågor om diskriminering. Jag är mångsidig och tycker både om att arbeta praktiskt och teoretiskt. Min erfarenhet från andra organisationer som jag har varit aktiv i har lärt mig att kontakten med medlemmar bäst sker genom muntliga samtal. Mail i all ära men det är först när vi pratar med varandra som ett möte sker på riktigt. Jag är inte obekväm med att lyfta luren och ringa vare sig politiker, tjänstemän eller våra egna medlemmar.

Ida Östlund, 23 år. Jag har en schäfertik på 5 år som jobbar mycket bra i selen. Jag går första året på Socialhögskolan i Stockholm, jag tränar judo sjunger i kör och tycker om att vara ute i naturen med min hund. Vintertid åker jag längskidor.
Jag vill jobba med viktiga förbättringar för ledarhundsekipage ute i landet. De viktigaste frågorna som jag vill jobba med är:
1. Tillgänglighet.
2. Bättre kurser för ledarhundsanvändarna.
3. Bättre hundar.
Ledarhunden är för mig ett fantastiskt förflyttningshjälpmedel. Därför är det viktigt att vi ledarhundsförare får möjlighet att kunna använda våra hundar på ett optimalt sätt där vi rör oss i samhället.

Philippe Charas, 70 år. Jag har en gul labradorhanne. Mina intressen är: Miljö och etik. Jag vill se ett samhälle som är rättfärdigt. Jag är författare och har skrivit en bok som heter ”Om människans plats på jorden” som handlar om hur vi förhåller oss till skapelsen och miljön. Jag är civilingenjör och Under mitt yrkesverksamma liv har jag dels arbetat med radio och som fiolbyggare och på fritiden sysslat med biodling. Nu när synen tryter lyssnar jag gärna på klassisk musik och läser en hel del skönlitteratur. Går dagliga promenader med min ledarhund.
Jag tror att jag kan göra nytta i SLHF:s styrelse för jag är lugn och lyssnar in olika argument. Viktigast är att synskadade ledarhundsekipage blir accepterade i samhället. Det är nödvändigt med en lagstiftning i tillgänglighet. SLHF måste arbeta för en advokat som hjälper oss att lyfta ärendet på rätt nivå så vi får en lagstiftning liknande den som finns i Norge och Holland. Vi måste få tyngd bakom vårt krav på tillgänglighet så att vi får samma rättigheter som andra medborgare att röra oss fritt i samhället. Jag kan bidra i styrelsearbetet genom att framföra åsikter, skriva, argumentera, tänka logiskt och skarpt och jag är mycket resultatinriktad i det jag gör.

Acha Kowalska, 37 år.
Jag har en svart labradortik på 4 år. Jag är långtidssjukskriven men går nu på grupprehab och tränar punktskrift. Jag är född i Polen men har bott i Sverige sedan 1980. Mina intressen är musik, människor, kultur och hundar. Jag lever ensam med min hund men har en son som har flugit ut ur boet.
Jag vill hjälpa till med ledarhundsarbetet så att vi blir accepterade i samhället. Tillgänglighetsarbete är viktigt. Vi måste jobba för att vi ledarhundsekipage får samma rättigheter som i andra länder (ett EU-direktiv). Att SRF skall arbeta aktivt och hårt för att få mera pengar från socialdepartementet så att kvaliteten på våra kurser inte försämras. Jag tycker om att arbeta i grupp och är inte rädd för att ta olika kontakter.

Elisabeth Ravstis, 54 år
Jag har en schäfer på fem och ett halvt år, bor nu mera i Farsta kommer ursprungligen från Gävle. Jag är socionom och har 2 vuxna barn. Mina intressen är: musik, hundar, läsa och resa.
Jag fick frågan för några dagar sedan och efter lite betänketid så kände jag att jag ville kandidera till styrelsen. Jag tror att SLHF behövs. Jag vill bevaka ledarhundsfrågorna och vara med och påverka så att samhället blir tillgängligt för oss. De viktigaste frågorna är: Tillgänglighet, anti-diskrimineringslag och kvaliteten på våra ledarhundar och att återinföra ett mentaltest som tidigare?
Jag har haft Ledarhund sedan 1983 och jag har en viss föreningsvana. Jag tycker om att diskutera olika frågor.

Magnus Gustavsson, 37 vårar. Jag har en gul Labradorhanne på 3 år. Jag är intresserad av musik och litteratur. Jag spelar gitarr och piano och läser en hel del.
Jag har varit borta några år och känner nu att jag vill komma tillbaka med nya krafttag för SLHF ligger mig varmt om hjärtat. Jag vill jobba för tillgänglighet som ger oss rätt att använda våra ledarhundar i det offentliga rummet. En anti-diskrimineringslag är nödvändig eftersom vi blir mer och mer utsatta som ledarhundsekipage i samhället. Jag har ett stort kontaktnät när det gäller media. Jag har varit föreningsaktiv i 24 år i olika föreningar. Jag har tidigare varit anställd inom mediebranschen och tror att det kan gagna föreningen.

Mikael Haraldsson, 33 år. Jag har en gul labradortik på 5 år och det är min andra ledarhund
Jag bor i Falköping och arbetar på ett företag som heter Dolphin. Mina intressen är: ljudteknik allt från musik till oljud, datorer. Jag har en lång föreningsvana och har tidigare varit aktiv inom föreningen Unga Synskadade.
Jag brinner för ledarhundsfrågorna. Jag tycker att SLHF tycks vilja driva fram förbättringar för oss ledarhundsekipage, som exempelvis Magnus Wickmans rapport om allergi och astma. Det finns mycket som SLHF vill men vi saknar ekonomi för att göra något. Det mest akuta behovet nu är att få tillbaka en fungerande utbildning för ledarhundsförare i Sverige. Det förslag som nu klubbats av SRF:s ledarhundsverksamhet kan vi kasta i papperskorgen. Det är en skandal att lägga ned GK-3orna. Det kommer att vålla stora brister och problem både för oss förare och för våra hundar. Vem kollar att våra hundar verkligen är friska? Det kan hända saker med våra hundar som är svåra att upptäcka när vi inte ser. Sedan är det viktigt att hålla dressyren up-to-date.
Att arbeta med att förbättra ekonomin så att vi kan få tillbaka en fungerande utbildnings- och kursverksamhet för oss ledarhundsförare i Sverige, är det mest akuta, anser jag. Sedan är det viktigt med en tillgänglighetslagstiftning så att vi kan använda våra ledarhundar som det är tänkt, på ett optimalt sätt i samhället. Jag har lång föreningserfarenhet och brinner för SLHF:s frågor, är duktig på praktisk planering och att inspirera folk.

11.3 Valberedningens förslag

Ordförande
Joachim Kåhlman, Stockholm

Övriga förslag:
Finn Hellman, Borlänge

Ledamöter:
Finn Hellman, Borlänge, omval
Philippe Charas, Träslövsläge, nyval
Ida Östlund, Stockholm, omval

Övriga förslag:
Acha Kowalska, Stockholm
Elisabeth Ravstis, Stockholm
Magnus Gustafsson, Eskilstuna
Mikael Haraldsson, Falköping

13 Förslag till verksamhetsplan, 2012 – 2013

Internt föreningsarbete

SLHF ska under det kommande verksamhetsåret arbeta för:

* Att fler ledarhundsförare ska välja att vara medlemmar i SLHF.
* Att förutom årsmötet 2013 försöka genomföra ytterligare en riksaktivitet/kurs.
* Att fortsätta söka vägar för finansiering av föreningens verksamhet.
Påverkansarbete

SLHF ska arbeta för:

* Ett mer tillgängligt samhälle och mot diskriminering av ledarhundsförare.
* Att påverka ledarhundsverksamheten genom att delta i SRF:s ledarhundsverksamhets brukarråd och där väcka frågor som gäller ledarhundsförarnas gemensamma intressen.

Information

SLHF ska arbeta med:

* Att fortsätta underhålla och utveckla hemsidan.
* Att delta på hundmässor och andra arrangemang med ledarhundsuppvisningar och information om ledarhundens betydelse.
* Att uppmärksamma Den Internationella Ledarhundsdagen.

14 Proposition om den framtida ledarhundsverksamheten

I senaste numret av tidningen ”I Selen” som ges ut av SRF har vi kunnat läsa om de ekonomiska bekymmer som SRF Ledarhundsverksamheten hamnat i. SRF säger att det beror på att Socialdepartementets anslag till ledarhundsverksamheten inte höjts i relation till prisutvecklingen i samhället. Konsekvensen blir att SRF Ledarhundsverksamheten i stort sett helt övergår till att direktplacera ledarhundar hos sina förare.

Flera av våra medlemmar har reagerat starkt på detta. För ett år sedan blev det klart att veterinärtjänsten halveras till en halvtidstjänst. Också det var något som ledde till en storm av missnöje och oro från ledarhundsförares sida. Dessutom har SLHF:s styrelse under våren fått veta att flera leverantörer upplever sig kraftigt motarbetade av SRF. En av leverantörerna har till och med uttryckt att man funderar på att lägga ner verksamheten eftersom man anser att kontraktet med SRF inte efterlevs av SRF.

För ett par år sedan uttryckte SLHF kritik gentemot SRF Ledarhundsverksamheten för dess roll som myndighetsutövare. I interna diskussioner lutade vi åt att föreslå någon annan än SRF att ta över myndighetsansvaret. På det stadiet ifrågasatte vi inte SRF:s Ledarhundsverksamhet som huvudman för Kurs och Support. Men den senaste tidens händelser har fått oss att känna tveksamhet även inför det. Då, för ett antal år sedan, blev en del SLHF-medlemmar provocerade av att dåvarande styrelse kunde tänka sig att eventuellt förorda någon annan än SRF som myndighetsutövare. Dessa medlemmar ansåg att ett sådant tankeexperiment borde ha presenterats inför ett årsmöte. Visa av den erfarenheten vill vi nu att årsmötet tar ställning till om styrelsen ska få undersöka den här frågan förutsättningslöst eller om det är givet att SRF Ledarhundsverksamheten är den bästa huvudmannen för Kurs och Support.

Vi kan antingen skissera på ett förslag på en huvudman som uppfyller ett antal kriterier där SRF är en av flera möjliga huvudmän. Syncentralerna, SLHF, försäkringskassan och hjälpmedelsinstitutet kan vara exempel på andra möjliga huvudmän i en sådan granskning. En annan variant är att vi enbart koncentrerar oss på att undersöka hur SRF Ledarhundsverksamheten skulle kunna bli en bättre huvudman.

Styrelsen föreslår SLHF:s årsmöte att besluta att uppdra åt styrelsen att förutsättningslöst undersöka vilken framtida huvudman för Ledarhundsverksamheten som vore den bästa för sveriges ledarhundsförare.

15 Motioner med svar

15.1 Uppföljningskursen måste få läggas upp efter individuella behov

Motion till SLHF:s årsmöte 2012

Nu har SRF:s tjänstemän beslutat att skrota grundkurs 3. I stället skall vi erbjudas 5 dagar på hemorten med en egen instruktör efter ca 10 månader från grundkurs 1 som endast blir direktleverans för förare som byter ledarhund, detta på grund av besparingar till följd av frysta anslag från staten.

Har ni tänkt på att följden kan bli att förare som bor isolerade i glesbygd, långt från större tätorter kanske aldrig kan få en chans att träffa andra ledarhundsekipage under alla sina år som ledarhundsanvändare? Det finns faktiskt förare som bor på platser i landet där det är så gått som praktiskt omöjligt att kunna delta på en träff som anordnas regionalt. Sedan anser jag också att det är fyrkantigt att erbjuda oss 5 dagar vid gk 2. Det borde finnas möjlighet att få dela upp dessa 5 dagar på 2 olika tillfällen, jag tror den flexibiliteten skulle gagna oss ledarhundsförare bättre.

Har tjänstemännen på riksförbundet verkligen tänkt igenom detta beslut eller fört en dialog med oss ledarhundsanvändare ute i landet om våra synpunkter? Det är faktiskt vi som sitter inne med både erfarenheter och kunskaper om hur det är att leva som gravt synskadad med hjälp av ledarhund. Behoven/problemen skiljer sig också väsentligt vart i landet man råkar bo. Skall vi få välfungerande ledarhundsekipage måste våra behov få stå i centrum och ligga till grund vid förändringar.

Jag yrkar att:

SLHF arbetar för en flexiblare gk-2a samt att kurserna för äldre hundar återupptas så att även förare i glesbygd skall få möjlighet att träffa andra ledarhundsekipage och få en ordentlig reppetision på arbetet i selen och en genomgång av hundens allmäntillstånd.

Hjördis Lindström
Boden

15.2 Kursverksamheten måste kunna anpassas efter individuella behov

Motion till SLHF:s årsmöte 2012

Nu har tjänstemännen på synskadades riksförbund beslutat att man bara får gå på kurs för inskolning av ledarhund som förstagångsförare. När man får ny hund skall alla nu mera endast få direktleverans. Skälet är besparingar på grund av att de statliga anslagen inte har höjts i takt med den övriga prisutvecklingen i landet. Direktleverans kanske passar för en del men inte för alla. Det finns ledarhundsförare som har en krävande familjesituation och kanske finns det både barn och andra sällskapsdjur i familjen som också pockar på uppmärksamhet. Att skola in sig på en ny ledarhund innebär att man måste få både tid, lugn och ro att bekanta sig med sin nya vän samt det mest viktigaste, befästa sitt ledarskap över hunden för att arbetet i selen skall kunna fungera fullt ut.

Har tjänstemännen på riksförbundet verkligen tänkt igenom detta beslut eller fört en dialog med oss ledarhundsanvändare ute i landet om våra synpunkter? Det är faktiskt vi som sitter inne med både erfarenheter och kunskaper om hur det är att leva som gravt synskadad med hjälp av ledarhund. Behoven skiljer sig väsentligt på vilken personlighet föraren har och i vilka familjeförhållanden föraren lever i.

Jag yrkar att:

SLHF arbetar för att individuella behov skall ligga till grund om man skall få gå på kurs eller få direktleverans vid byte av ledarhund.

SLHF ska hjälpa SRF med att driva kravet på en höjning av det statliga anslaget så det höjs enl den övriga prisutvecklingen i samhället.

Hjördis Lindström
Boden

15.3 Styrelsens svar på motionerna 15.1 och 15.2

”Uppföljningskurser måste få läggas upp efter individuella  behov”
”Kursverksamheten måste kunna anpassas efter individuella behov”.

Styrelsen har funnit att två av Hjördis Lindströms motioner påminner mycket om varandra. Eftersom de båda i stor utsträckning behandlar konsekvenserna av SRF Ledarhundsverksamhetens omprioriteringar, har vi valt att skriva ett gemensamt svar till de två motionerna istället för att besvara var och en för sig.

Vi delar motionärens syn på att antalet kurser inte ska reduceras. Det är viktigt att ledarhundsförare får möjlighet att gå de tre obligatoriska grundkurserna. Dessutom anser vi att det ska finnas möjlighet att fortbilda sig och att till exempel gå på så kallade ”gamkurser”, för förare med äldre hundar. En sådan möjlighet fanns för ett par år sen och uppskattades mycket av de som valde att delta. Vi håller också med om att det inte passar för alla att gå på kurs. Det kan finnas omständigheter som gör att direktplacering är det som passar förare och hund bäst. Här anser vi att det ska finnas möjlighet för föraren att välja.

I senaste numret av SRF:s tidning ”I Selen” kunde man läsa att på grund av att SRF Ledarhundsverksamheten fått oförändrat anslag från Socialdepartementet kommer en mängd omprioriteringar att göras. Motionären beskriver en del av konsekvenserna. Bland annat slopas kurser där ledarhundsförare sammanförs. Vi ser mycket allvarlig på detta då vi som ovan nämnt anser att det ska ges gått om tillfällen för ledarhundsförare att utbilda sig.

Vi vill därför yrka bifall till alla att-satser utom en. Den lyder: ”att granska ekonomin för ledarhundsverksamheten och ta fram förslag till SRF med att driva krav på en höjning av det statliga anslaget så att det kommer upp till den nivå som det låg på vid den senaste höjningen.”.

Vi håller visserligen med om att SLHF bör granska SRF Ledarhundsverksamhetens ekonomi. En sådan granskning har redan påbörjats. Men vi vill inte binda upp oss för att verka för en höjning. Det kan eventuellt vara så att SRF hushållar dåligt med de cirka 24 miljoner man får i dagsläget. Det är inget vi kan veta utan att först ha satt oss in ordentligt i Ledarhundsverksamhetens ekonomiska läge. Det är inte heller säkert att det bästa för Sveriges Ledarhundsförare är att de 24 miljonerna går till SRF:s Ledarhundsverksamhet. Kanske det skulle kunna finnas bättre huvudmän.

Styrelsen vill alltså vara friare i sin granskning av och sitt agerande i den kris som uppstått. Helt klart är dock att som det ser ut nu kan det inte få fortgå.  Vi delar andemeningen i nyss nämnda att-sats men yrkar avslag på den då vi anser den för detaljerad.

16.1 Överspelad överenskommelse

Nu har det funnits en överenskommelse mellan SRF och Astma och Allergiförbundet i drygt tio år. Överenskommelsen har varit ett försök att minska diskrimineringen men frågan är om det har varit en lyckad strategi? Uppenbart är att det är ledarhundsförarna som haft störst intresse av att överenskommelsen tillämpas eftersom det är vi som blir utestängda. De senaste åren som SLHF har haft kontakt med allergiforskare har också gett vid handen att hundallergikers behov av en överenskommelse av det här slaget kan sägas vara näst intill obefintlig, då det endast är en knapp procent som har allvarlig allergi mot hund. Dessutom är det, enligt professor Magnus Wickman, omöjligt att mäta närvaron av en ledarhund i de flesta utrymmen, då det redan finns så mycket allergen i det han kallar ”bakgrundsbruset”.

I domslut från diskrimineringsombudsmannen har överenskommelse mellan SRF och Astma- och Allergiförbundet använts som ett bevis på att det finns intressemotsättningar och hittills har inget uttalande från DO varit till ledarhundsförares fördel. Här har överenskommelsen snarare stjälpt än hjälpt ledarhundsförare. Samma sak kan sägas om flera politikers inställning till en framtida anti-diskrimineringslag där även ledarhundsförare inkluderas. I diskussionerna före och under det riksdagsseminarium som SLHF tog initiativ till hösten 2007 ansåg flera företrädare från de olika partierna att det vore onödigt att lagstadga ledarhundsförares rättigheter. Det finns ju en överenskommelse och bara den tillämpades så skulle allt bli frid och fröjd.

Dessutom följer varken SRF eller Astma och allergiförbundet överenskommelsen i dag. Båda förbunden hänvisar till den, men föreslår nästan alltid generella lösningar och låter inte ledarhundsförare och personer med hundallergi komma överens om lösningar på individnivå.

Vi vill därför:

att SLHF verkar för att SRF avskaffar överenskommelsen med astma och allergiförbundet.

Finn Hellman
Sofia thoresdotter

15.2 Styrelsens svar, ”Överspelad överenskommelse”

Styrelsen håller med motionärerna om att överenskommelsen mellan SRF och Astma- och Allergiförbundet är problematisk. Nyligen deltog en representant från SLHF:s styrelse på ett möte mellan SRF och Astma- och Allergiförbundet för att diskutera överenskommelsen. Upprinnelsen till mötet var att SLHF och SRF fått signaler om att Astma- och Allergiförbundet inte efterlevt överenskommelsen i ett diskrimineringsfall i Göteborg. I SLHF:s styrelse har vi även haft synpunkter på att SRF inte efterlever överenskommelsen då man bland annat har en särskild korridor för ledarhundsförare på sitt rikskansli i Enskede.

Med detta sagt vill SLHF:s styrelse ändå förespråka att överenskommelsen upprätthålls. Vi tror trots allt att den gör mer nytta än skada. Däremot är det inte tillfredställande att överenskommelsen är mellan SRF och Astma- och Allergiförbundet. Det vore mer naturligt om överenskommelsen slöts mellan SLHF och Astma- och Allergiförbundet. Kunde vi få till stånd en sådan lösning skulle vi inte behöva gå omvägen via SRF om vi tycker att överenskommelsen inte efterlevs. Nu upplever vi att vare sig SRF eller Astma- och Allergiförbundet är särskilt angelägna om att kontinuerligt bevaka att överenskommelsen fungerar. Det är vår övertygelse att det skulle fungera bättre om vi var en av parterna istället för SRF.

Styrelsen yrkar därför avslag på motionen. Istället föreslår vi årsmötet besluta:

Att SLHF verkar för att ersätta SRF som part i överenskommelsen med Astma- och Allergiförbundet.

17.1 Motion, resesubventioner vid SLHF-aktiviteter

Motion angående resesubventioner vid årsmöten och andra aktiviteter som anordnas av SLHF

De principer som gäller för resesubventioner till aktiviteter inom Syskonbandet (en förening för kristna synskadade) är för närvarande att den del av resan som överstiger 500 kr och upp till 1200 kr subventioneras upp till maximalt 700 kr. Det påverkar inte medlemsantalet negativt vid olika aktiviteter och årsmötesdagarna.

Eftersom SLHF har en dålig ekonomi anser jag att den principen även borde gälla vid SLHF:s aktiviteter. Jag tycker att det är en bra lösning.  För reseutlägg på 600 kr bidrar SLHF med 100 kr som stiger med 100 kr upp till taket som är 1200 kr och där utöver bidrar SLHF med maximalt 700 kr.

Jag tror inte att det skulle påverka antalet medlemmar vid årsmöten etc negativt. Har föreningen en bra verksamhet så kommer medlemmarna trots att man får betala en del av resekostnaderna själva.

Jag yrkar att:

SLHF antar ovan nämnda princip vid subventioner för de aktiviteter som bedrivs i föreningens regi.

Hjördis Lindström
Boden

17.2 Styrelsens svar

Den princip som används inom Syskonbandet är en mycket bra princip och det är en lösning som SLHF skulle kunna införa. Dessvärre är SLHF:s ekonomi i nuläget så dålig att det för tillfället är svårt att över huvud taget lämna några reseersättningar. I en framtid då föreningens ekonomi ser ljusare ut kan det dock vara aktuellt att införa den modell som motionären föreslår.

Styrelsen yrkar avslag på motionen men föreslår årsmötet besluta:

Att föreningen tills vidare inte skall utbetala någon reseersättning vid föreningens     aktiviteter.

18.1 Motion, ersatta kostnader vid EU-pass

Motion angående bidrag till EU-pass vid studier och arbete utomlands

Jag anser att det är fullt rimligt att vid privata resor är det vi ledarhundsanvändare som själva skall bekosta EU-pass och med där till följande vaccinationer, men vid studier och arbete utomlands bör det vara möjligt att få dessa kostnader betalda av SRF.

Motivering

Ledarhunden är en statlig tjänstehund och har en gedigen utbildning för att hjälpa sin synskadade förare med orientering i olika miljöer där den synskadade föraren lever och vistas. Därför anser jag att min motion är rimlig.

Jag yrkar att

SLHF arbetar för att SRF fortsättningsvis skall bekosta EU-pass och vaccinationerna vid studier och arbete utomlands.

Hjördis Lindström
Boden

18.2 Styrelsens svar

Styrelsen anser att den fria rörligheten för medborgare inom EU ska gälla ledarhundsförare fullt ut. De förare som vill använda sin ledarhund utanför Sverige ska inte behöva betala några extra kostnader för att nyttja sitt förflyttningshjälpmedel, oavsett vilken typ av resa det handlar om.

Styrelsen yrkar avslag på motionen men föreslår årsmötet besluta:

Att uppdra åt styrelsen att arbeta för att EU-pass med tillhörande vaccinationer fortsättningsvis finansieras genom skattemedel för de förare som önskar använda sin ledarhund utomlands.

19 Intensiva dagar med internationell gäst

I början av december fick vi i Stockholm ta hand om en gäst från Tyskland och hans ledarhund. Trots att vi hade planerat besöket noga var vi ganska nervösa. Man vill ju att allt ska fungera och att gästen ska känna sig välkommen. Det var de av oss i styrelsen som bor i Stockholm som hade gjort programmet och som också skulle ansvara för allt det praktiska. Vi hade fördelat alla uppgifter mellan oss redan i förväg, så att det skulle flyta så friktionsfritt som möjligt.

På torsdagsmorgonen kom han då, Peter Farnworth och hans jättestora ledarhund, en hoverwart, 70 cm i mankhöjd. Peter kommer från början från Storbritannien, men har bott länge i tyskland.  Han är nybliven president för EGDF, european guid dog federation.

Varför hade vi bjudit hit honom då? Ja, egentligen kan man faktiskt säga att det var han som hade bjudit hit sig. Vi har träffat honom i samband med EGDF:s arbete och vi har alla tyckt att han verkar intressant. Han har haft ledarhund sedan mitten av 90-talet och har drivit flera diskrimineringsärenden. Han har också stor erfarenhet av att resa utomlands med ledarhund, något som vi inte tycker att vi har här i Sverige. Vi blir ju till och med avrådda från att resa utomlands med våra hundar och har därför ingen möjlighet att få veta vilka möjligheter och problem som kan finnas.

Torsdagen ägnades mest åt att checka in på hotellet, lära Peter att hitta till rastgård och så vidare. På kvällen hade vår ordförande Joachim fixat en god middag åt oss alla hemma hos honom. Det blev en trevlig kväll för oss och alla åtta ledarhundarna. De enda som nog inte uppskattade kvällen var husets katter som höll sig undan ända tills vi hade gått hem.

På tal om att åka hem. Det var ett äventyr varje gång vi skulle ta oss någonstans med tunnelbana eller buss, eftersom Peter hade en tendens att försvinna lite då och då. Men som tur var tappade vi aldrig bort honom på allvar.

På fredagen åkte vi ut till Almåsa för att prata med deltagarna på en gk1:a. Peter fick också möjlighet att vara med när deltagarna tränade på att hoppa i och ur taxibil och att freda sig mot påflugna människor.

Efter en lunch på SRF var det dags att träffa Håkan thomsson. Detta samtal kom att handla mycket om certifiering av ledarhundar. Peter berättade att våra svenska ledarhundar inte klassificeras som ledarhundar enligt International guid dog federation. Det kan innebära problem om vi till exempel vill flyga utomlands.

Fredagen avslutades med en kväll där alla ledarhundsförare i Stockholm var inbjudna. Det kom också personer från Service och signalhundsföreningen. Peter berättade om sina olika resor och hur man kan göra för att det ska bli så bra som möjligt för ens ledarhund. Många i publiken ställde frågor och efteråt var vi många som kände att det finns mycket mer man kan göra tillsammans med sin ledarhund än vad vi tidigare har trott. När föredraget var slut gick vi på restaurang. Det var den enda punkten på programmet som inte var särskilt förberedd. Vi blev lite oroliga när det visade sig att tio ekipage ville gå med, vi som inte ens hade bokat bord någonstans, men det var bara att hoppas på det bästa. Det blev konstigt nog inga som helst problem att komma in på restaurangen. Vi blev vänligt bemötta och det ordnades platser för oss och våra hundar.

På lördagsmorgonen bar det av ut i skogen. Ida hade ordnat en lång och skön skogspromenad åt oss och den avslutades med glögg och lussekatter hemma hos henne. Vi åkte tillbaks in till stan och åt lunch på en indisk restaurang innan det var dags att följa Peter till Arlanda express. För säkerhets skull hade vi bokat en ledsagare för detta ändamål. Det hade ju varit tråkigt om vi hade tappat bort Peter det sista vi gjorde. När tåget åkte började det ösregna och storma.

Vi var alla mycket trötta och mycket nöjda med dessa intensiva dagar. Allt hade fungerat och alla hade gjort sitt bästa för att vår gäst skulle trivas hos oss. Vi kände oss också stärkta i vår roll som ledarhundsförare och tyckte att vi hade fått lära oss många nya och viktiga saker.

Sofia Thoresdotter

20 Inbjudan till höstkurs

Dags igen: förutsatt att vi erhåller sökta fondmedel planerar vi att genomföra en höstkurs för våra röstberättigade medlemmar på Almåsa Konferens utanför Stockholm den 14-16 september 2012. Kursen startar på fredag eftermiddag och avslutas efter cirka klockan 15 på söndagen.

Kursprogrammet är inte spikat ännu, men temat för höstens kurs kommer vara utomhusaktiviteter, gott om möjligheter att njuta av naturen kring Almåsa tillsammans med hundarna. Hinderbana, lydnad, långa promenader och trivsam samvaro med såväl tvåbenta som fyrbenta deltagare kommer att fylla helgen. Dessutom har du så klart möjlighet att njuta av allt annat som Almåsa har att erbjuda, god mat och dryck, en bastu eller ett dopp i poolen.

Mer information och detaljerat program kommer till dig som anmäler dig.
Kursavgiften är 800 kronor vilket inkluderar helpension i dubbelrum. Önskar du enkelrum tillkommer 800 kronor i enkelrumstillägg. Eftersom frågan om resesubventioner kommer att behandlas av årsmötet i april så kan vi i nuläget inte svara på om eller i vilken form reseersättning kommer att utgå. Vi återkommer också om transporter från Stockholm Central till Almåsa.

Antalet platser är begränsade, först till kvarn gäller.
Anmäl dig senast 12 juni till Joachim Kåhlman. Helst via e-post joachim@slhf.net eller telefon 073-877 70 00. Glöm inte att vid din anmälan meddela eventuell specialkost eller annat som vi behöver känna till.

Mycket välkomna önskar Styrelsen

22 Jag vill vara en vän, och inget mer!

En av mina närmsta vänner och jag har känt varandra i snart fem år. Efter dessa år känns det som vi känner varandra utan och innan och vår vänskap växer sig starkare. Vi delar numera även vardag då vi bor tillsammans i ett kollektiv. Förutom detta delar vi många intressen och umgås i olika sammanhang.

Tyvärr finns det många svårigheter som jag och min vän stöter på och kanske framförallt min vän. När vi går på stan, ska ta en kopp the eller kaffe, eller ta en öl möter vi var och varannan dag situationer där andra tvingar oss till ojämlikhet.

Min vän har en synnedsättning som gör att hon bara ser ljus och mörker och för några år sen bestämde hon sig för att skaffa en ledarhund. Att få se min väns starka stolta utstrålning av självständighet när hon jobbar tillsammans med sin hund och deras fina samarbete är fantastiskt. Jag ser nu hur hon får möjlighet att ta sig fram på ett helt annat sätt som inte var lika självklart innan, i tunnelbanan, på stan, i skolan och liknande, på egen hand tillsammans med sin ledarhund.  Skillnaden när vi går på stan tillsammans nu när hon har sin ledarhund mot innan är oerhört stor. Detta gör att vi hamnar i ett mer jämlikt läge där hon inte behöver vara lika beroende av mig. Ledarhunden markerar alla hinder och jag säger ”nu tar vi höger eller nu kan ni söka trappa.” Vi får därmed en jämlik vänskap utan att beroendekänsla behöver uppstå.

Jag önskar att min text slutade här, att jag inte behövde skriva det berömda ordet MEN.
Men ett MEN räcker inte. Jag är arg, förbannad, frustrerad, upprörd och ledsen för de svårigheter och den diskriminering som min vän, och även jag utsätts för. Även vår vänskap utsätts för diskriminering.

På väg hem en fredag blev vi sugna på att dricka en öl på Södermalm i Stockholm. På första krogen blir vi stoppade direkt av vakten i dörren ”Inga hundar här inne”. Min vän försöker förklara att det är en ledarhund men vakten hänvisar till att det kan finnas allergiker i lokalen. Min vän fortsätter att förklara att det finns en överenskommelse mellan Synskadades riksförbund och Astma och Allergiförbundet där det står ”Ingen av parterna kan hävda sin egen och suveräna rätt. Båda har lika rätt och det gäller att hitta formen för att i praktiken klara ut hur rätten ska tillgodoses.” Alltså innebär detta att om det skulle vara en person med svår allergi där inne så får man försöka lösa situationen på bästa sätt då. Använda olika delar av lokalen eller liknande. Trots detta är det enda vakten säger ”detta är en svår situation”. Då frågar jag vakten ”Vart tänker du att vi kan få gå och dricka öl någonstans?”. När han inte svarar och vi inte heller får gå in går vi vidare. Jag blir frustrerad och arg, för att det ska kännas så omöjligt att få dricka en öl. Jag laddar redan innan jag går in på nästa ställe och är beredd på att bli ifrågasatt. Vid nästa krog händer samma sak. De hävdar att de inte kan veta om det finns allergiker i lokalen. ”Då kan vi ta en diskussion om det när det inträffar” säger min vän. ”Det är svårt, jag vill inte diskriminera någon” säger en krogägare.

Men det är just precis det som händer. Jag står och ser hur min vän diskrimineras då hon tvingas stå och kämpa för sin rätt för att vara en del av ett socialt sammanhang. Jag försöker stötta och ta diskussionen, men känner mig obekväm och börjar tänka att vi inte kommer att kunna dricka en öl ute ikväll, vi får nog åka hem. Efter en lång diskussion där både min vän och jag hävdar vår rätt och min vän visar fram sin ledarhundslegitimation där det står om överenskommelsen får vi komma in. Då helt plötsligt går det bra för en av personalen att flytta bort två andra gäster för att vi ska få ett bord, vi säger att det inte är nödvändigt men personalen flyttar ändå på de två som sitter vid bordet. Jag ursäktar mig och skäms en smula. Inte ens här finns ett jämlikt tänkande. Min känsla var då att personalen skulle ”släta över” det som hänt.

Vi får till slut dricka en öl, men jag sitter frustrerad och förbannad vid bordet, nästan som om jag väntar på att någon annan ska komma och ifrågasätta oss. Jag tänker att det är viktigt att ta dessa kamper, för nästkommande och framtiden. Samtidigt är det svårt att se hur min vän blir frustrerad över att nästan ALLTID behöva ta dessa diskussioner. Jag undrar hur mycket man orkar kämpa, och varför ska man ens behöva kämpa för att få ta del av sociala sammanhang? När vi umgås får vi uppleva detta problem varje vecka, bli utslängd från såväl kiosk, mataffärer, skolor, restauranger, caféer så orkar man kanske någonstans inte längre bli ifrågasatt och kämpa. Jag suckar och undrar varför vi inte den där fredagen BARA fick ta en öl på krogen.

Jag ser hur min vän kämpar även i skolan, hon kommer till mig och är orolig och undrar om hon ska ta med sin ledarhund på obligatoriska studiebesök eller om hon kommer att bli stoppad. Jag ser känslan av att vilja ha sin hund för sin egen självständighet men även rädslan för att inte bli insläppt. Jag som vän säger ”självklart ska du ta med henne”, men samtidigt vet jag inte vad jag själv skulle ha gjort, skulle jag ha orkat kämpa? Om hon inte skulle ha med sin hund så skulle hon tvingas be någon i klassen att visa henne vägen. Jag tror inte att någon vill känna sig beroende av någon annan, min väns synnedsättning tvingar henne tyvärr i den situationen då och då, men varför göra detta när det fungerar så bra med en ledarhund? Ledarhunden följer efter de andra, visar hinder och min vän behöver då inte vara beroende.

Det är lätt att tänka ”men lämna hunden hemma så slipper hon väl problemet”. Som jag beskrev tidigare, den skillnaden som uppstår när min vän har sin ledarhund är stor. Vi kan gå båda som självständiga individer, jag känner mig inte på samma sätt att jag hamnar i överläge. Självklart skulle jag som vän mer än gärna gå ut med bara min vän en kväll på krogen utan hennes ledarhund om hon ville det. Men när kvällen kommer vill vi kanske gå åt olika håll, jag vill gå höger, min vän vänster. Jag och likaså min vän skulle båda få samvetskval och står därför inför en ojämlik situation, hon blir beroende av mig. Det är en situation vi som vänner inte vill hamna i. Vore ledarhunden med hade detta inte varit något problem alls, men utan ledarhund finns tyvärr inte denna möjlighet.

Jag vill vara en vän, och bara en vän. Det är så många gånger när vi rör oss i olika sammanhang som människor väljer att vända sig till mig istället för min vän. Jag upplever att jag ofta blir antagen för att vara en ledsagare. Många vänder sig till mig och berättar hur hon ska betala, berätta hur saker är, säger till mig att hunden inte får vara där. Till och med när jag var sjuk och vill ha med en nära vän som stöd på sjukhuset, så har jag varit med om att personalen tror att min vän är sjuk och pratar över huvudet på henne. De kan inte tro att jag skulle kunna få stöttning av en person med synnedsättning, ”det är ju hon som behöver stöttning”. Jag förväntas vara en ledsagare och inte vän. Min vän kan prata för sig själv. Det är lätt att säga ”det är svårt, vi har inte varit med om det här förut.” Jag förstår det, men säg det till min vän och inte till mig. Det är hon som vet hur hon vill att situationen ska hanteras, inte jag.

Jag känner mig ofta otillräcklig, kränkt, osäker när det förväntas av mig att vara något mer än en vän. Känslan av att min vän är beroende av mig och att jag ofrivilligt är satt i överläge är obehaglig, kränkande och är inget jag vill ha i en vänskapsrelation. I och med detta tvingas jag och min vän till ojämlikhet. En ofrivillig ojämlikhet.

Idag finns ingen lagstiftning i Sverige kring ledarhundar. Staten är villig att betala för en ledarhund och slipper i och med det kostnader för bland annat färdtjänst, ledsagning med mera. Dock är politikerna inte villiga att integrera människor med synnedsättning i samhället då det inte finns möjlighet att ta med sig sin ledarhund och gå på till exempel krogen där en stor mötesplats för människor finns idag.

Jag vill bara vara en vän, och ingenting mer. Jag vill inte bli satt i ett överläge mot min vilja. Sluta sätta etikett på vår vänskap, vår vänskap blir kränkt och som det ser ut idag kommer det fortsätta att bli svårt för oss att till exempel en vanlig fredagskväll, spontan ta en öl.

Anna

23 När amanda skulle dö

Jag visste det hela sommaren, att det var hennes sista. Min gamla hund hade ont i sina leder och åt antiinflammatorisk medicin. SRF:s veterinär hade också pratat med mig om det i några månader. Hon sa att jag skulle ta varje månad från och med nu som en bonus, som en present.

Jag tyckte att det var en väldigt konstig och otäck känsla att gå sådär och planera för att avliva min hund. Jag var helt säker på att det var rätt beslut, men ändå. Det kändes trots allt som ett svek att tänka på och planera för en sån sak när Amanda intet ont anande gick omkring och njöt av sommaren i skogen eller låg bredvid mig i gräset i skuggan.

Men i augusti började hon även bli förvirrad och okoncentrerad och då bestämde jag mig. Då började nästa fas. Hur gör man? Jag frågade runt bland mina hundägande vänner och också i djuraffären där jag köpte hundmat och det var så jag fick veta att det går att få hem en veterinär som kan avliva hunden. Det gjorde mig faktiskt glad mitt i all bedrövelse. Amanda hade alltid tyckt väldigt illa om den stora djurkliniken som vi brukade gå till. Det var ännu en otäck sak att tänka på att hon skulle behöva dö på en plats som hon inte alls tyckte om. Nu fanns det en lösning där vi kunde slippa det.

Jag tog kontakt med den veterinär som flera personer hade tipsat om och hon var jättefin. Hon berättade redan i telefonen om hur det går till och hon var praktisk och pedagogisk samtidigt som hon var förstående.

När det var dags och hon stod här i min hall blev det på något sätt väldigt odramatiskt. Amanda fick ligga på sin filt och jag fick ligga bredvid henne och hålla om henne hela tiden. Therese, som veterinären heter, berättade vad hon gjorde och förklarade vad som hände i amandas kropp. Amanda fick först en lugnande spruta. Therese berättade att hundarna går ner i varv mycket fortare när man är i deras hem och gör det här. Det beror på att de inte är stressade från början. Amanda somnade tungt inom fem minuter. Nästa spruta innehöll en överdos av ett narkosmedel och den skulle amanda få i en kanyl. Therese fick alltså raka ett område på tassen och sen sätta dit kanylen. Amanda sov hela tiden. Hon reagerade inte ens på ljudet från rakmaskinen. Jag höll i henne hela tiden och jag kände mig förvånansvärt lugn. Therese var så trygg och liksom alldaglig och amanda sov och märkte ingenting.

När Hon var död fick jag vara ensam med henne en liten stund innan vi tillsammans bar ut henne till bilen som Therese hade ställt utanför min port. Mitt i det sorgliga blev det plötsligt fnissigt när vi höll på att hamna i hissen tillsammans med min otroligt nyfikna granne. Vi stod innanför min dörr och kikade i tittögat för att se att kusten var klar.

Jag är glad att jag kunde göra detta för min älskade hund. Jag känner mig helt säker på att det var det bästa för henne. Det var sorgligt förstås, men inte alls så otäckt som jag hade föreställt mig.

Sofia Thoresdotter

24 Tre år

För tre år sedan hoppade en nyss fyllda två år liten späd schäfertik för första gången ur bilen ner på Jämtländsk mark för att träda i tjänst som ledarhund! Hennes arbetsgivare var en 19-årig virrhöna som halvt från vettet av förväntan rusade ner för trappan för att möta sin nya kollega och livskamrat. Denne vände dock demonstrativt på huvudet då detta yrväder till 19-åring dök upp. ”Jag känner inte dig och jag pratar inte med de jag inte känner” tycktes hon säga. Detta var inledningen på vad som skulle komma att bli en fantastisk resa.

Som en person med mycket energi och rastlöshet i blodet har det alltid varit en stor frustration för mig att inte kunna röra mig ute så fritt och lätt som jag ha velat. Att leva med en grav synnedsättning innebär oavsett vilja och beslutsamhet en inte obetydande inskränkning i förmågan att ta sig fram i livets fysiska berg och dalbana. Har man som jag inte förmågan, eller för den delen viljan att ta det lite lugnt ibland i sin framfart bland gator och torg är det oundvikligt att man får en hel del skråmor och blessyrer. Lyktstolpar är hårda och gråsuggor lika så…

Men när den lilla schäfertiken Lana anlände in i mitt liv blev det andra bullar! Vad är då egentligen grejen med ledarhund kanske ni undrar. Jo det ska jag tala om för er! Frihet frihet frihet! Och naturligtvis glädjen över att få samarbeta med ett djur. För självklart måste man gilla hundar för att det ska fungera att ha ledarhund, det är ju ”bara” en ”vanlig” hund och inte någon mirakelmaskin. Det krävs många timmars jobb och ett stort mott tålamod för att man ska bli ett väl fungerande ekipage. Men när det funkar, när man glider fram genom Stockholms centralstation lika lätt som en kanot i en sjö eller då man lätt och smidigt lotsas fram på en vacker skogsstig är det värt all möda i världen! När man är helt borta själv i ett stort varuhus och hunden på uppmaning att söka ut snabbt knallar iväg till utgången, då brukar glädjetårarna börja rinna på undertecknad, för den känslan, den går inte att beskriva i ord!

Idag har jag och min vackra Lana jobbat ihop i tre år och måtte det bli många långa år till! Måtte de där stora vackra bruna ögonen glittra och lysa av glädje och arbetslust länge till!

Ida Östlund

25 Anmäl diskriminering på grund av ledarhund!
Allt oftare utsätts ledarhundsförare för diskriminering och bristande tillgänglighet till följd av att vi använder ledarhund. Skolor och arbetsplatser nekar plats på grund av ledarhunden och restauranger känner inte till Livsmedelsverkets gällande regler som tillåter ledarhundar i serveringslokaler och matvarubutiker. Det blir allt svårare att vistas i samhället med ledarhund och detta kan inte få fortgå!

De flesta av våra grannländer har en anti-diskrimineringslag som omfattar ledarhundar och där upplevs dessa problem mycket mindre. Då SLHF har påtalat detta för politiker har vi bland annat fått till svar att överenskommelsen mellan Astma och Allergiförbundet och Synskadades Riksförbund är tillräcklig och att en anti-diskrimineringslag som omfattar ledarhundsekipage inte behövs i Sverige.

För att tydliggöra behovet av en anti-diskrimineringslag som omfattar ledarhundsekipage uppmanar vi er att anmäla till diskrimineringsombudsmannen när ni nekas tillträde någonstans på grund av ledarhunden. Varje anmälan om den otillgänglighet du utsätts för är viktig!??Independent Living Institute har en anmälningstjänst som skickar anmälan till Diskrimineringsombudsmannen, samtidigt läggs anmälan  också ut på webben där den blir sökbar via exempelvis Google. På så vis blir anmälningar mot en viss restaurang, affär eller skola också synlig för personer som söker den diskriminerande parten via sökmotor. Förhoppningsvis ökar allmänhetens medvetenhet då om att diskriminering på grund av ledarhund förekommer.??Har du blivit orättvist behandlad bara för att du har ledarhund? Anmäl idag hos Anmälningstjänsten! www.independentliving.org
Vill du ha hjälp med att fylla i anmälan eller har du frågor om hur anmälan går till, tveka inte att höra av dig till någon av oss i styrelsen!