Nr 2/2013

Inledare

Nu är sommaren här i purpurvågor, och i parken ligger gamla picknickrester. Det här är den årstid som jag känner mig som snyggast med min ledarhund.

Att i shorts och linne snirkla sig igenom folkmassan på torget, eller att susa fram över trottoarerna utan att en enda gång stöta emot en uteservering, det är frihet för mig. Snygg och fri med min gula labrador i den ljumma kvällningen eller i den stekheta lunchsolen.

I detta det andra numret av Ledarhunden för året kan du läsa om vad som hände på årsmötet i maj, om senvårens mediebevakning, och om Erik Ullenhags märkliga svar på en fråga i riksdagen.

Du kan också ta del av en rapport från det senaste Brukarrådet med SRF:s Ledarhundsverksamhet.

Som ni vet blir det ofta fullbokat på SLHF:s kurser. Så vill du ha en chans att komma med i höst ska du vara uppmärksam på kursinbjudan i detta nummer. Någon mer inbjudan än den kommer vi förmodligen inte att ha råd att skicka ut annat än via e-post. Så anteckna redan nu datum och kontaktuppgifter till kursgruppen.

Jag vill också påminna om att det här är det forum som når flest av föreningens medlemmar. Vi har en e-postlista för den som vill diskutera med andra SLHF:are och vi träffas på kurser och årsmöten. Men medlemstidningen går ut till alla i SLHF.

Ta därför tillfället i akt och dela med dig av dina tankar. Kanske är du nybliven ledarhundsförare och vill skriva några rader om hur det är, eller kanske du är inne på din femte hund och har råd och tips att dela med dig av. Mejla oss eller ring och bolla idéer. Kait Bessing, som är tidningens redaktör, jag eller någon annan assisterar dig gärna om du behöver skrivhjälp.

Avslutningsvis vill jag tacka för det förtroende årsmötet gav mig när jag i början av maj valdes till föreningens ordförande. Även om jag kommer att sakna de fyra styrelsemedlemmar som inte ställde upp till omval, har styrelsen fått fyra nya SLHF:are som kommer att göra et minst lika gott arbete. Med fräscha hjärnor och öppna hjärtan kommer de och ni övriga medlemmar se till att SLHF fortsätter att vara en kraft att räkna med.

Trevlig sommar och trevlig läsning!

Finn Hellman
ordförande

Stöd Sveriges Ledarhundsförare (SLHF)

Budgeten i SLHF understiger en halv miljon kronor, och i jämförelse med andra föreningar har vi mycket små resurser ekonomiskt sett. Verksamheten är utformad så att de pengar vi har går åt till verksamheten. Inget läggs på hög.

Att bygga upp föreningen ekonomiskt har visat sig svårt. Organisationsstödet som många andra föreningar kommer i åtnjutande av är inget vi kan söka. Man måste nämligen ha mer än 500 medlemmar för att komma ifråga för organisationsstöd. I Sverige finns cirka 300 ledarhundsförare. Även om alla med ledarhund anslöt sig till SLHF skulle vi alltså inte ha en chans att få ett sådant bidrag.

Exempelvis Synskadades Riksförbund och Riksorganisationen Unga Synskadade har egna kapital. Det beror till stor del på att man under årens lopp tagit emot arv och gåvor. Någon liknande tradition har inte funnits i SLHF hittills.

Om du som läser detta har idéer om hur vi kan dryga ut vår kassa är du mycket välkommen att höra av dig. Kanske du har kontakter med något företag eller annan förening som skulle kunna sponsra oss. Du får också mycket gärna sätta in ett bidrag på vårt konto. Alla donationer, små som stora, är välkomna. Vartenda öre är till hjälp.

SLHF:s konto är Plusgiro 92 54 25-1 eller Bankgiro 5927-8200.

Tack!

SLHF:s styrelse

Gör som Sol-Britt!

Häromdan blev jag uppringd av Sol-Britt Tornevik från Norrköping. Hon har ofta varit med om att inte bli insläppt på stadens restauranger, men efter att ha kontaktat media och kommunalrådet Lars Stjernkvist (S) har det blivit något bättre.

Men nu har det hänt igen. Det är Wilbergens Pizzeria som stoppat Sol-Britt och hennes ledarhund från att komma in.

Det är förfärligt att sådant här ska drabba våra medlemmar. Men om det händer så vill vi i styrelsen gärna få veta det. Det gör att vi kan fundera på olika sätt att agera. Därför var det bra att Sol-Britt kontaktade mig och jag hoppas att fler gör som hon.

Det behöver inte bara vara om diskriminering ni hör av er till styrelsen. Om ni är med om något annat som ni vill att vi ska få veta, är ni självklart välkomna att ringa eller mejla oss också. Det kan till exempel vara något som ni vill att vi tar upp med SRF:s ledarhundsverksamhet eller om ni har förslag på något ni vill att SLHF ska göra.

Styrelsen har sammanlagt 14 öron, men det räcker inte för att höra vad som händer i hela Ledarhundssverige. Därför är vi beroende av att ni medlemmar kontaktar oss och berättar hur er vardag ser ut.

Finn Hellman

Lögn, förbannad lögn och Erik Ullenhag

Den 5 juni ställde riksdagsledamoten Catharina Bråkenhielm (s) en fråga till statsrådet Erik Ullenhag (fp) angående tillgänglighet för arbetande hundar i offentliga miljöer, 2012/13:564. I sin fråga undrar hon vad statsrådet avser vidta för åtgärder för att personer som använder ledar- och assistanshundar inte ska utestängas från samhället.

Erik Ullenhag skriver bland annat i sitt svar:

Först vill jag nämna att det redan i dag finns ett skydd mot diskriminering på grund av funktionshinder i diskrimineringslagen. Personer som har en synskada eller annat funktionshinder och som använder ledarhund eller assistanshund skyddas av förbudet. Skyddet gäller bland annat vid tillhandahållande av varor och tjänster. Diskrimineringsombudsmannen, som har tillsyn över diskrimineringslagen, tar emot och utreder anmälningar om diskriminering.

Detta är en ren och förbannad lögn. Och han vet dessutom om det. I december 2012, när jag fortfarande var ordförande i Sveriges Ledarhundsförare, uppvaktade jag och två personer till Erik Ullenhag. Vi överlämnade en namninsamling för en anti-diskrimineringslag som inkluderar ledarhundsförare, vi beskrev svårigheterna att använda ledarhund idag, och vi berättade också om att DO rutinmässigt lägger ner våra ärenden, något som han då sa sig vara medveten om.

Det enda svar vi fick från Ullenhag då var ”Jag hör vad ni säger”, vilket på politikerspråk har den outtalade fortsättningen ”men jag tänker inte bry mig om det”.

Nu låtsas alltså Erik Ullenhag som om allt är frid och fröjd och att inga problem alls finns. Jag kan inte låta bli att undra i vilken jävla verklighet han lever?

Den 4 juni skriver Metro om Ida och Joakim som nekats fika och gå på restaurang. Den 29 maj kör Aktuellt ett 4 minuter långt reportage om blinda Melissa som nekas äta lunch (ett reportage där Ullenhag dessutom uttalar sig), och den 19 juli 2011 sände Ekot ett reportage där jag var ute i Stockholm med dold mikrofon och blev portad på ett antal krogar.

Hos DO ligger ett 40-tal ärenden som handlar om hur ledarhundsförare diskrimineras. Inget ärende har tagits till domstol. Samtliga ärenden har lagts ner i brist på en lagstiftning att pröva ärenden emot.

Allt talar sitt tydliga språk: Det finns ingen lagstiftning som skyddar personer som använder ledarhund mot diskriminering.

Samtidigt som Erik Ullenhag uppenbart far med osanning i skriftliga svar i riksdagen så fortsätter regeringen att förhala en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering. Till sista maj hade det gått 937 dagar sedan utredningen Bakom fagert tal lades på regeringens bord. 937 dagar av tystnad, som lett till att funktionshinderrörelsen dragit igång Torsdagsaktionen utanför Rosenbad, varje torsdag.

I Livsmedelsverkets vägledning Hygien 5.7.9.3 samt dagligvaruhandels Branchriktlinjer 4.9.7 står att ägaren till en restaurang bör släppa in ledarhundar och att ledarhundar får vistas i alla utrymmen i en affär, utom där opaketerade varor saluförs.

En reflektion: Om det nu vore så att Ullenhag har rätt, så måste dessa riktlinjer skrivas om. Livsmedelsverket kan inte längre skriva att det är upp till ägaren av en butik eller restaurang att välja om de vill tillåta ledar- och assistanshundar. De måste i stället skriva in i sin förordning att det att inte släppa in en ledar- eller assistanshund innebär ett brott mot §12 lag 2008:567. Är det någon som tror att detta kommer att hända?

Jag kan hålla med om att det vore rimligt att det borde räknas som diskriminering vid köp av varor och tjänster att inte släppa in en ledarhund, det är egentligen mer rimligt än att det ska ingå i tillgänglighetslagstiftningen. Men alldeles oavsett så finns idag uppenbarligen inget fungerande skydd för ledarhundsförarna, eller är det bara DO som tolkat lagen fel?

Det känns nog ändå mest rimligt att det är Erik Ullenhag som far med osanning här. Kanske borde han också få göra ett besök i Konstitutionsutskottet? Där har man ju den senaste tiden fått ägna sig åt att reda ut lögner från Alliansen och läxa upp dess statsråd, så det är väl bara att ta dit Erik Ullenhag också?

Joachim Kåhlman
(Tidigare publicerad i bloggen Joche.se)

Brukarrådsrapport

Tre till fyra gånger om året äger det så kallade Brukarrådet rum. Oftast innebär det att knappt tio personer har ett möte i Synskadades Riksförbunds (SRF) lokaler i Enskede i Stockholm. Det är vanligt att minst en av dem på mötet är med per telefon.

Det är Synskadades Riksförbund som ”äger” Brukarrådet. Från SRF brukar det delta personer rån deras förbundsstyrelse och från SRF Ledarhundsverksamheten. De senaste mötena har ordföranden för SRF, Håkan Thomsson, varit med, likaså chefen för Ledarhundsverksamheten, Ulrika Norelius. Någon av instruktörerna brukar också delta, och ibland medverkar även veterinären.

Annika Sahl Kadar, tjänsteman på SRF, har nästan alltid varit med. Förutom Håkan Thomsson har ofta ytterligare en förtroendevald från SRF:s Förbundsstyrelse närvarat.

SLHF får skicka tre representanter. Under flera år har vi haft ett rullande schema för vilka ur styrelsen som besöker Brukarrådet. Men en av de tre platserna är vikt åt SLHF:s ordförande. På det senaste Brukarrådet, som ägde rum i april, deltog från vår sida dåvarande ordförande Joachim Kåhlman, Sabina Fornhem och jag själv.

Syftet med Brukarrådet kan förenklat sägas vara att SRF ska ha en möjlighet att diskutera ledarhundsfrågor med oss, användarna. Vi i SLHF ska från vår sida kunna framföra synpunkter och ta upp ämnen till diskussion. Mötena är en kanal för utbyte av information.

Det sker inga omröstningar i Brukarrådet. SLHF har inte den typen av mandat att vi kan tvinga fram en förändring. Däremot kan vi argumentera för vår ståndpunkt och hoppas att SRF lyssnar och tar till sig. Det tas inte beslut i Brukarrådet. Men ofta har SRF berättat för oss, efter att vi haft uppe ett ämne till diskussion, hur man ser på en viss fråga och hur man tänker gå vidare med den.

När SLHF till exempel ville att SRF skulle ta in lättare och mer ergonomiska selar, meddelade SRF att man tänkte tillsätta en selgrupp för att titta närmare på saken. När vi från SLHF var missnöjda med den krångliga text som står på förarlegitimationen, bad SRF oss att ta fram ett bättre förslag. Dessa åtaganden och arbetsfördelning står att läsa om i de mötesanteckningar som förs vid varje möte.

På det möte som ägde rum i april var det många saker att diskutera. Här ska jag försöka återge det mesta.

SRF Ledarhundsverksamheten ville stämma av med oss vad vi i SLHF anser om att införa en generell pensionsålder för hundarna. SRF:s veterinär Jenny Garland informerade om att i en hel del länder pensioneras hunden när den fyllt tio eller elva, detta oavsett hur den mår. Från SLHF:s sida undrade vi om det var någon särskild anledning till att SRF börjat fundera i sådana banor. Men något ordentligt svar på det fick vi aldrig. Jenny Garland sa att andelen hundar med artros ökar ju högre upp i åldrarna man kommer.

Vi i SLHF svarade då att det må så vara, men det bästa för att säkerställa att hunden mår bra är att göra återkommande hälsokontroller. En generell pensionsålder är ett trubbigt redskap som inte fångar in de individer som har försämrad hälsa vid tidigare ålder. För de ekipage där hunden är äldre än tio eller elva år och där hunden fortfarande kan och vill jobba, vore det också oetiskt att tvångspensionera. I många fall skulle en pensionering dessutom betyda avlivning, eftersom alla inte har någon att placera den gamla hunden hos.

Det är svårt att veta hur intresserade SRF Ledarhundsverksamheten är av att ändra på det här. Det vi diskuterade var inget färdigt förslag utan kändes mest som ett sätt att stämma av. Vi från SLHF oroas av de här tankarna, men tror att vi argumenterade så väl att SRF nog måste tänka på saken ytterligare några varv innan de eventuellt återkommer. Förhoppningsvis pensionerar eller avlivar de idén redan på det här stadiet.

Flera punkter som vi pratade om hade det gemensamt att det är riktigt gamla surdegar som varit uppe på Brukarrådsmötena i flera år. Från SLHF:s sida upplever vi en väldig frustration över att många saker inte får ett ordentligt svar efter att ha behandlats av Brukarrådet. Eller så får vi signaler om att sådant som SRF en gång lovat oss att tillmötesgå, inte längre gäller.

Vi har till exempel blivit lovade att man på grundkurserna ska få lära sig om diskriminering, hundöverfall och att kliva på och av tåg. Men detta görs inte alls eller görs i altför liten utsträckning. Men SRF ska nu se över detta och återkomma till oss.

En sak som diskuterats i Brukarrådet gång på gång under cirka fem års tid är de kort som vi förare får som legitimation. Vi har fått höra från Diskrimineringsombudsmannen att det är viktigt att vi visar dessa kort i situationer där vi upplever oss diskriminerade. Och det har många av oss också gjort. Men eftersom de ser så taffligt hemmagjorda ut, tas de inte på allvar. Något som skulle kunna ge korten än högre status är om de gjordes i hårdplast. Men hittills har SRF inte gått oss till mötes på den här punkten. Nu verkar det som att ett besked äntligen kan vara nära. Men frågan är om SRF tycker att det är värt de 10 000 kr det skulle  kosta att köpa in en maskin som gör kort i hårdplast. Till det kommer en kostnad på tio kronor per kort.

Folk har hört av sig till oss i SLHF:s styrelse och sagt att man på infokurser har fått höra att man bland annat inte ska använda sin ledarhund vid teaterbesök. SLHF frågade därför SRF Ledarhundsverksamheten om det stämmer att man avråder från att använda ledarhund vid teaterbesök, och om det finns någon lista på fler olämpliga ställen. Svaret vi fick är att någon sådan lista inte existerar, och att SRF inte avråder från att besöka teater med ledarhund. SRF anser att det är den enskilde föraren som ska avgöra när det är lämpligt eller inte att använda ledarhund. SLHF:s representanter kände sig nöjda med det svaret.

Det hölls en kurs för enbart vissa förare i Stockholm under våren. SLHF undrade vad det var för slags kurs och om alla har möjlighet att gå en sådan. Enligt SRF var det en kurs för förare som hade behov av extra lydnads- och störningsträning. Det går att ordna liknande kurser i övriga landet om det finns önskemål om det. SLHF får uppmaningen av SRF att höra av sig om ett sådant behov finns någonstans.

För den som vill fördjupa sig ytterligare i vad som diskuterades kan jag rekommendera att man läser minnesanteckningarna från mötet. Dessa går att få från SLHF:s informationsansvariga, Ida Östlund.

Finn Hellman

Ja, hjälp vilket äventyr!

Vi var uppe på Stadshagsberget och gick, hunden och jag, hon var lös. Plötsligt hade jag tappat bort stigen, det var bara is överallt. Hon kom springande, undrade nog vad jag gjorde ute i terrängen.
– Du kan få hjälpa mej, sa jag och selade på.
Jättekul, tänkte hunden, svansen rakt ut och full fart. Lite konstigt, tänkte jag, att vi aldrig kom tillbaka till den där stigen, men hon var ju så väldigt målmedveten.
Fast plötsligt stannade hon framför ett stup. Jag hörde gatan nedanför – långt nedanför…
– Jaha, vad gör vi nu, sa jag och satte mej ner, det gjorde hon också.
Hon kollade i min hand, tyckte att hon behövde en godis, men dom var slut.
Då hörde jag plötsligt en polisbil. Hjälp, tänkte jag, nu har nån ringt polisen och sagt att en blind förvirrad kvinna är uppe på berget och hon kan inte ta sej ner.
– Nu får du lösa det här, sa jag till hunden, det blir så pinsamt om polisen kommer.
Då vände hon och jag uppåt igen, sneddade lite och plötsligt var vi på en gata.
– Nu sätter jag på GPS:en sa jag, och den berättade att vi var på Welanders väg.
– Ok, sa jag, nu går vi hem.
Hon drog iväg, upp för en trappa, ner för en trappa, upp för en trappa igen, och hux flux var vi hemma på Fleminggatan.
– Faaan vad du är bra, sa jag, och klappade om henne,
– Jävla uppståndelse, sa hon och ruskade på sej.

Sofia Thoresdotter

Svar på Öppet brev till Ulrika Norelius

I förra numret av Ledarhunden publicerade vi ett öppet brev till Ulrika Norelius på SRF. Brevet slutade så här:

”Vi skulle önska att SRF slutar ägna sig åt utbildning av ledarhundsekipage, eftersom de saknar den hundindividspecifika kunskapen, och därför bara kan ge ledarhundsförare en utbildning som är mer allmän och likriktad. Vi föreslår i stället att ni fokuserar på kontroll och kvalitetssäkring. Det behövs en instans som tillvaratar förarnas intressen, som undersöker hur nöjda förarna är med den hund de tilldelats, om matchningarna fallit väl ut, som löser problem som kan uppstå mellan förare och dressör osv. Vi tycker det är lämpligt att ägaren till ledarhundarna har det ansvaret. Som det nu är riskerar ni blanda ihop utbildning, support, kontroll och kvalitetssäkring på ett sätt som blir ytterst förvirrande, otillfredsställande och ineffektivt.”

Nu har Ulrika Norelius svarat:

Tidigare har jag besvarat detta brev muntligt i tidningen ”I selen”, som ges ut av Synskadades Riksförbund. Nu har jag även fått frågan om jag kan besvara brevet skriftligt i SLHF:s tidning. Eftersom upphandlingen nu är avslutad och alla avtal påskrivna så kan jag kommentera brevet lite mer i detalj.

I kravspecifikationen står inte något om att hundens dressör ska hållas utanför träning och utbildning av ekipaget. Detta är ett missförstånd. Det som står är att SRF ska utse den som ska samträna ekipaget.

Det innebär att det kan vara en person som är anställd på SRF, en dressör eller någon annan person med relevant kunskap. SRF:s personal kommer inte ensamma kunna samträna alla ekipage. Så många personer arbetar inte inom ledarhundsverksamheten.

Alla de företag som idag levererar hundar till SRF brukar regelbundet tillfrågas om att vara med på infokurser och grundkurs 1. Alla är inte med varje gång, men det är precis som brevskrivarna påpekar viktigt att dressörer får möjlighet att träffa ledarhundsförare i aktion.

Däremot är inte alla dressörer med på alla kurser, utan vi försöker göra en så bra fördelning som möjligt med hänsyn taget till en mängd olika faktorer, såsom ekonomi, var förarna som ska gå kursen bor i landet, och vilken personal SRF själva disponerar.

Självklart är det inte bra att grundutbildningen för ledarhundsförare blivit allt kortare. Det är en viktig grund som fastläggs inför förhoppningsvis många år tillsammans.

En gk1 kostar i genomsnitt 300 000 kronor, och därför har vi tyvärr inte i dagsläget möjlighet att lägga på fler dagar på kursort. Däremot försöker vi se till vad ett ekipage behöver i varje enskilt fall. En del behöver få ytterligare samträning hemmavid efter avslutad gk1, och då finns möjlighet att lägga till några dagar. Andra kanske inte vill utnyttja alla dagarna på en gång, utan vill ta en paus för att träna själva och ha en uppföljning efter en tid.

SRF:s personalgrupp har inte vuxit. Veterinärtjänsten har minskat från en heltid till en halvtid, och en konsulenttjänst har minskats från 100 till 75 procent.

Orsaken till att antalet schäfrar minskat i det nya avtalet är att i den avtalsperiod som vi nu är inne i, har inte det antal schäfrar som efterfrågats kunnat levereras. Våra leverantörer säger att det är oerhört svårt att hitta lämpliga schäferämnen.

Däremot finns alltid en möjlighet för en leverantör att byta en avtalad labrador mot en schäfer, om någon av leverantörerna skulle ha möjlighet att leverera det. Samma sak gäller för pudel.

Jag vill understryka att SRF tycker att det är mycket viktigt med kompetensutveckling, och det är något som vi arbetar kontinuerligt med. Det finns ledarhundsförare som hör av sig till SRF, och framför att de är mycket nöjda med den hjälp de fått från ledarhundsverksamheten. Det hör också av sig förare som är mycket nöjda med den hjälp de fått från andra instruktörer, som inte är anställda av SRF.

Vi är mycket medvetna om att ingen hund är den andra lik, och ingen människa heller. Det är därför viktigt att matchningen mellan hund och ledarhundsförare blir så bra som möjligt. Vår tilldelningsgrupp, som också slutprovar hundarna, lägger ner stor tid och möda på att få matchningen så bra som möjligt. Då tas det hänsyn till att olika personer behöver olika hundar, en del med lite större behov av aktivitet och stimulans än andra.

Att eftersträva likformighet vore absurt eftersom ingen, varken hund eller människa är den andra lik.

Avslutningsvis vill jag understryka att jag tycker det är viktigt med dialog i dessa frågor, och att vi på SRF sätter stort värde på synpunkter som kan utveckla ledarhundsverksamheten.

Med vänlig hälsning

Ulrika Norelius Centervik

Inbjudan till höstkurs

I slutet av oktober är det åter dags att åka på kurs med SLHF!

Under förutsättning att vi erhåller sökta fondmedel arrangerar vi höstkurs på Almåsa Konferens söder om Stockholm den 25-27 oktober för våra röstberättigade medlemmar.

Vi träffas som vanligt till middag på fredagskvällen och kursen avslutas med fika på söndagseftermiddagen. Däremellan bjuder vi som vanligt på ett blandat program med såväl uteaktiviteter med våra fyrbenta vänner som intressanta pass inomhus. Dessutom ska vi äta gott, ha trevligt tillsammans, och kanske hinna med ett dopp eller två i Almåsas pool.

Programmet är ännu inte klart, men skickas ut innan kursen till dem som anmäler sig. Är det något speciellt du tycker vi borde ha med på kursen? Hör av dig till oss i kursgruppen! Vi tar tacksamt emot alla förslag och idéer.

Sista anmälningsdag är söndag den 15 september. Efter detta datum är anmälan bindande. Anmäler dig gör du till Joachim Kåhlman på telefon 070-611 77 00 eller e-post joachim@slhf.net. Glöm inte att meddela om du önskar någon specialkost, eller om det är något annat vi behöver veta för att helgen ska bli så bra som möjligt för dig.

Antalet platser är begränsat, så vänta inte med din anmälan!

Tyvärr måste vi ta ut en avgift för kursen. Denna är 800 kronor. I priset ingår logi i dubbelrum, helpension med frukostbuffé, lunch och trerättersmiddagar. Faktura på avgiften skickas ut i samband med kursen.

Vi hoppas att vi ses på Almåsa i höst för en härlig helg tillsammans med trevliga människor och hundar!

Välkommen önskar SLHF:s kursgrupp:

Joachim Kåhlman
Sofia Thoresdotter
Ida Östlund

Givande årsmöteskurs

Både kursen och årsmötet var mycket givande och trevliga! Årsmötet var väl
organiserat och fritt från en massa ovidkommande prat, vilket tyvärr brukar
vara fallet med sådana tillställningar.

Veterinärens inslag på fredagen var mycket givande, då viktproblem hos i
synnerhet labradorhundar är ett stort bekymmer. All information i den vägen
är till stor nytta, då sådana problem påverkar ledarhundens arbetsförmåga.

Skildringarna av signal- och assistanshundarnas sätt att jobba var av stort
Intresse, då de visar på hundens mångsidighet! Det kan också vara till stor
hjälp för de förare som saknar hundvana sedan tidigare.

I övrigt var de aktiviteter som anordnades roliga och avkopplande. Stämningen under hela helgen var mycket god och positiv.

Vänliga sommarhälsningar

Dennis Johansson och Charlie, som ligger här under skrivbordet.

SLHF har valt ny ordförande

En solig lördag i maj hölls SLHF:s årsmöte på Almåsa kursgård utanför Stockholm. Totalt deltog ett 40-tal personer, varav 28 var röstberättigade och fyra poströstade. Ulrika Norelius var mötesordförande och Kait Bessing skrev protokollet (se här nedan under Föreningsinfo).

Joachim Kåhlman hade aviserat sin avgång som ordförande, och från styrelsen avgick även Sofia Thoresdotter, Sabina Fornhem och Stina Hörberg, då deras mandattid var slut och de tackat nej till omval.

Till ny ordförande valdes Finn Hellman, som suttit som ledamot i styrelsen tidigare.

Nya i styrelsen blev Elisabet Ravstis, Guy Perdhe, Natalia Hedlund, och Malin Jansson som kom in på fyllnadsval på ett år.

Helena Fridlund och Lena Johansson blev verksamhetsrevisorer. Annika Östling blev sammankallande i valberedningen.

Medlemsavgiften blev oförändrat 250 kronor för 2014.

Flera motioner behandlades. En av dem handlade om ledarhunds-SM, men efter en lång och livlig debatt avslogs den genom omröstning.

En annan omröstning gällde ett förslag om att styrelsen utreder möjligheter för SLHF att bli en branschförening inom SRF. Detta förslag avslogs med endast en rösts övervikt.

Årsmötet antog även ett uttalande till Diskrimineringsombudsmannen om att inte glömma opinionsbildningen.

Som helhet ett intressant och givande årsmöte, som Ulrika Norelius ledde med den äran.

Kait Bessing