Nr 1/2015

LEDARHUNDEN NR 1/2015

Signatur: Bengt Werme

Inläsare: Lars Forslund, Haninge Taltidning

Redaktör: Kait Bessing

Ansvarig utgivare: Elisabeth Ravstis

INNEHÅLL

Inledare………………………………………………………………………………………………… 2

Dags att skriva motioner………………………………………………………………………… 3

Rapport från brukarrådet i oktober…………………………………………………………. 3

Tips för dig som vill köpa en egen sele………………………………………………….. 6

Att jogga och aktivt löpträna med sin ledarhund……………………………………… 7

Varför ledarhund?…………………………………………………………………………………. 9

Ledarhund medverkar i tecknad serie………………………………………………….. 10

Den radiostyrda Hugo…………………………………………………………………………. 11

Våra Nyårstassar 2015……………………………………………………………………….. 11

Problem med SLHF:s e-postlistor för dig som har GMail………………………. 12

Kontakta SLHF……………………………………………………………………………………. 13

Inledare

Till att börja med vill jag önska alla en riktigt god fortsättning på det nya året!

Om allt går enligt planerna ska den här tidningen finnas hos dig innan januari månads utgång.

I år, 2015, planerar vi att komma ut med ytterligare tre nummer av Ledarhunden. Nästa nummer, som kommer i mars, kommer företrädesvis att handla om årsmötet, men självklart kommer den att innehålla lite annat också.

Vi som nu sitter i styrelsen tillträdde i början av maj 2014. Fyra personer kom in som helt nya, och tre av oss hade suttit ett år tidigare. Det här innebär alltså att vi alla är väldigt nya i det här sammanhanget. Därför har det tagit en hel del tid att få rutiner, hitta samarbetsformer som fungerar osv.

Förutom att delta i Brukarrådet i oktober har vi representerat SLHF vid Arken Zoo i Nacka Forum när de hade öppet hus.

Vi har även varit med i ett par intervjuer om ledarhundar med tillhörande bilder. Det var dels en tidning som ges ut av Royal Canin, och dels en nättidning om husdjur.

Vi har även inlett, eller kanske snarare åter tagit tag i, samarbetet med Service- och Signalhundsförbundet. Tre representanter från styrelsen kommer att träffa två representanter från deras styrelse i samband med husdjursmässan som de kommer att delta i.

Tyvärr var det för sent för SLHF att delta i husdjursmässan när vi fick veta att den skulle äga rum, men vi kommer att satsa på att vara med nästa år.

Jag tror att det är väldigt viktigt att vi finns med i så många sammanhang som möjligt med våra hundar.

Tyvärr blev det ingen höstkurs 2014 trots att det var planerat så. Anledningen var dels att det var väldigt få personer anmälda, samt att det var oerhört svårt att få fram instruktörer med så pass kort varsel.

Nu satsar vi på vårkursen och hoppas att du och din hund vill komma med då. Vi i styrelsen har beslutat att ingen ska betala mer än 500 kronor inklusive resan.

Årsmötet och kursen kommer att äga rum den 8-10 maj 2015. Boka alltså gärna in den helgen redan nu.

Ett nytt år innebär ju även ny medlemsavgift. Medlemsavgiften är oförändrad, 250 kr per år.

Det här numret av Ledarhunden har ett väldigt omväxlande och spännande innehåll. Här finns en artikel om att jogga och löpträna med sin ledarhund. Det finns också en artikel om en tecknad serie om en blind pojke och hans ledarhund. Det kommer ett längre referat från det senaste brukarrådet Dessutom finns flera roliga anekdoter om att ha ledarhund, lite om ledarhundsselar med mera.

Den här gången liksom tidigare, är det framför allt vi som sitter i styrelsen eller har andra styrelsenära uppdrag som har skrivit. Det skulle vara väldigt roligt om fler medlemmar ville engagera sig i tidningen. Vi är oerhört tacksamma för artiklar och reportage. Vi är naturligtvis också öppna för förslag på sådant som ni skulle vilja läsa om i tidningen.

Elisabeth Ravstis

Ordförande

Dags att skriva motioner

Nu är det hög tid att skriva motioner till SLHF:s årsmöte.

Årsmötet kommer att hållas på Almåsa Kursgård lördagen den 9 maj.

Dina motioner vill vi i styrelsen ha senast den 15 februari. Du kan skicka dem via e-post till mig; elisabeth@slhf.net.

Du bör också snarast kontakta valberedningen om du har förslag på personer till styrelsen. Deras e-postadress är: vb@slhf.net

Elisabeth Ravstis

Ordförande

Rapport från brukarrådet i oktober

Här kommer ett lite längre referat från senaste brukarrådet än det som har varit ute på medlemslistan tidigare.

Den 8 oktober var det åter dags för ett möte med brukarrådet. Den här gången hade vi ett längre möte mellan kl 10.00-15.00, där vi bröt en timme för lunch.

SLHF representerades av Natalia Hedlund, Dennis Johansson och mig Elisabeth Ravstis.

Från SRF:s styrelse deltog Håkan Thomson och Annika Östling. Från Ledarhundsverksamheten var Ulrika Norelius och Annika Sahl med.

Sune Olsson var närvarande som journalist för taltidningen I selen.

Något som är mycket positivt och som de flesta säkert redan vet, är att förbundsstyrelsen i SRF ändrat sitt beslut gällande meddelarplikt vid utlandsresa, till det förslag som SLHF lade fram vid förra mötet.

Nu behövs inget tillstånd för att resa inom EU, Norge och Schweiz. Däremot krävs fortfarande tillstånd om man vill resa utanför dessa länder.

Om man reser utan detta tillstånd får man själv stå för veterinärkostnaderna som kan uppkomma under utlandsvistelsen eller som en följd av den, när man kommer hem med hunden.

Inplastade tjänstekort försenade

Frågan om inplastade tjänstekort för ledarhundar har ju varit uppe många gånger. Den här gången meddelade Ulrika att maskinen som Ledarhundsverksamheten köpt in för att trycka upp plastkorten inte fungerar tillfredställande. Bilderna blir mycket otydliga, och nu är maskinen återlämnad till leverantören för att lagas eller bytas ut.

Frågan tas upp igen vid nästa möte om ingenting har hänt innan dess.

SLHF tar åter upp den eviga frågan om rulltrappsåkning och vad som har hänt. Vid förra mötet sa Ulrika att några från Ledarhundsverksamheten skulle få åka till England för att bland annat titta på det här.

Ulrikas besked nu är att hela personalgruppen vid Ledarhundsverksamheten ska få åka till England, eftersom det är viktigt ur personalsynpunkt att alla får fortbildning.

Det är dock inte klart när den här resan kan bli av, eftersom den kostar en hel del. Håkan Thomson menade att frågan ska tas upp i förbundsstyrelsen, så kanske SRF kan bidra ekonomiskt till en sådan resa.

SLHF tyckte att någon/några kan åka till Norge så länge, och titta specifikt på hur man tränar ledarhundar i rulltrappsåkning där. Dit åker ju representanter från Ledarhundsverksamheten regelbundet ändå för att göra slutprov.

Håkan höll med om att det är viktigt att vi kommer vidare i den här frågan, och att den/de som åker verkligen dokumenterar det här med rulltrappsåkning. Hur tränas hundarna, vilka är de eventuella riskerna osv.

Frågan tas naturligtvis upp igen vid nästa möte, och då hoppas vi att något har hänt.

Film om ledarhundar diskuteras

En annan fråga som diskuterades var att göra en film om ledarhundar. Temat bör i så fall vara tillgänglighet för oss som använder ledarhundar. Det är ett stort problem för många ledarhundsförare idag, att man nekas tillträde till offentliga platser.

Målgruppen för filmen är alla de som idag säger nej, och att de i stället ska säga “välkommen”.

En tävling har utlysts i tidningen I selen om hur en kortfilm om tillgänglighet skulle kunna se ut, där ledarhundsförare får komma med tips och idéer.

Sedan kommer Ledarhundsverksamheten att kontakta ett filmbolag för kostnadsförslag. Det är ju väldigt viktigt att en sådan här film blir bra, att budskapet går fram på ett tydligt sätt, samtidigt som den inte får vara för lång.

SLHF tog redan vid förra mötet upp frågan om att vi är tveksamma till lämpligheten av att det är leverantörernas egna veterinärer som gör slutbesiktningen av ledarhundarna.

Vi menar att en slags jävssituation lätt kan uppstå, och att SRF borde ha opartiska veterinärer som gör det här. Frågan kommer att tas upp igen när Jenny Garland, SRF:s egen veterinär, är med vid mötet.

Besiktning av äldre ledarhundar

Vi talade även en hel del om äldre ledarhundar. Det finns ett förslag från ledarhundsverksamheten om att alla ledarhundar som fyllt 10 år ska genomgå en veterinärbesiktning för att avgöra om de kan fortsätta som ledarhund. Därefter ska hunden undersökas av veterinär varje år.

Om besiktningen kommer fram till att hunden inte längre bör vara ledarhund, kan föraren eller någon annan få ett gåvobrev där man tar över hela ansvaret för hunden, inkl alla veterinärkostnader.

SLHF har ingenting principiellt att invända mot att våra ledarhundar undersöks från 10 år, eftersom det är viktigt att hundarna inte pressas för hårt när de blir gamla och inte riktigt orkar längre.

Däremot hade vi en ganska lång diskussion om vilka som ska kunna få gåvobrev på sina hundar. Enligt Ledarhundsverksamhetens nuvarande förslag ska en ensamstående ledarhundsförare inte kunna få det. Inte heller ett par där den andre också har ledarhund.

Varje förare måste få avgöra själv

SLHF anser att det inte går att ha sådana generella regler, utan att varje ledarhundsförare måste få diskutera det här och själv vara med och avgöra vad som är rimligt.

I vissa länder, bland annat England, pensioneras alla ledarhundar när de fyller 10 år. SLHF och Ledarhundsverksamheten är överens om att en sådan generell regel inte är något vi vill ha. Däremot kan ledarhundsförare där välja att ha kvar sin pensionerade ledarhund och ändå få en ny ledarhund, även om hon/han är ensamstående.

I Norge går hundarna tillbaka till leverantören när de pensioneras. Det står i avtalet som skrivs med leverantören från början. Den varianten känns absurd, anser vi.

Den här frågan kommer att komma upp igen och veterinären kommer också att vara med i de fortsatta diskussionerna. Ledarhundsverksamheten kommer även att titta mer på vad som gäller i andra länder.

På tal om veterinären så känner väl de flesta redan till att Jenny Garland kommer att flytta till Stockholm och vara veterinär på heltid från januari nästa år. Det innebär att vi som bor i och runt Stockholm i första hand ska gå till henne.

Hon kommer att ha ett rum på Sandsborgsvägen 52, där hon tar emot ledarhundar. Hon kommer inte att kunna göra några operationer eller liknande, men enklare undersökningar, vaccinationer och liknande kan hon göra.

Selarna ska vara vita

Vi pratade även om ledarhundsselar. Fram tills nu har det funnits tre selar att välja på; Den dubbelsydda, den enkelsydda samt den ungerska selen. Det har varit en del problem med den sistnämnda, eftersom det bara finns en längd på bågen. Den är billigare men går sönder betydligt fortare.

Det har även varit stora problem med leveranserna. SRF och SLHF är överens om att ledarhundsselarna som tillhandahålls av SRF bör vara vita. Den vita käppen och den vita selen är en markering som visar att personen är synskadad. Den vita färgen är ett välbekant kännetecken på synskada i samhället.

SRF kommer att titta på de finska selarna som ett alternativ till de ungerska. Den finska selen har också en rörlig båge. Vi diskuterar också möjligheten att få viss ekonomisk hjälp om man som ledarhundsförare vill köpa en annan sele.

Ledarhundsverksamheten ställer sig negativa till det eftersom det då kan bli diskussioner om vem som egentligen äger selen vid ett eventuellt återtagande av hund och sele.

Det här var en del av vad vi diskuterade vid det här mötet. Om någon vill ha minnesanteckningarna som Annika Sahl skrev vid mötet så går det naturligtvis bra.

Nästa möte med brukarrådet kommer att äga rum den 4 februari 2015. Ni medlemmar är självklart alltid välkomna att höra av er med förslag på vad vi, ska ta upp där.

Elisabeth Ravstis

Tips för dig som vill köpa en egen sele

Våra hundar är ju alla charmiga och välformade var och en på sitt sätt.

För att förstärka kamratens egenart och samarbete kan vi ibland önska att vi kunde skapa något extra av vårt ekipage.

Om vi ser till de selar som SRF ger ut med våra hundar, så är de ju lika “ärtiga” och funktionella som landstingens sjukhuskläder, som ska passa alla.

Om vi nu vill ha något extra så finns det ju faktiskt ledarhundar med selar i andra länder.

Sele i skinn och med guldfärgade spännen

Min favorit just nu är selen från Hundengeschirre i Tyskland. Den är helt i vitt skinn med flera extradetaljer. Bågen är lätt att ta loss med guldfärgade spännen, som ger en fast förbindelse mellan båge och sele. Den är något lättare än SRF-selen och kostar ca 1.500 kronor med frakt.

Samma företag har också en vit sele i nylon, som man kan få för under tusenlappen.

Har man en hund som, till skillnad från min, ligger på i selen, kan man välja den finska selen. Den är också i skinn med en tunn och lätt båge. Bågen är inte löstagbar och kopplingen är ganska sladdrig. Även denna sele är helt vit. Priset beror lite på hur man kan köpa den.

Så har vi K9-selen, som tillverkas i Ungern. Den är tillverkad i nylon, där varken sele eller båge är helt vita. Även den fordrar nog en hund som ligger lite före föraren för att den ska kännas något stadig. SRF har provat att köpa in denna sele, men det verkar som att leveranserna av denna typ inte fungerar för mer generell användning.

Från Bellstedt i Tyskland kan man beställa flera olika typer av selar.

Priserna är beroende på om selen har enkelt eller dubbelt läder.

Läderselar, skynken och skyltar från Tyskland

Selar med dubbelt läder kostar ca 3.000 kronor, och enkelt läder kan man få för 2.500 kronor.

Miniselen med reglerbar båge kan man få för 2200 kronor. Det finns även en joggingsele för 1.100 kronor.

När det gäller färgen på selarna så finns det många argument för att de ska vara vita. De ska ju jämställas med den vita käppen, och jag tror att ledarhundar i alla körskoleböcker har vita selar.

Jag vill inte föreslå att någon av de selar, som jag lyfter fram här ska vara en sele som SRF ska dela ut med våra hundar. De är något som intresserade förare kan köpa själva för att få en snyggare eller mer funktionell sele. För att de ska sitta bra måste de ofta måttbeställas efter den hund som ska arbeta i dem.

Det finns ju också andra produkter som våra kollegor i andra länder använder. En produkt som jag tyckte verkade bra var ett skynke med texten “Guide dog” som en ledarhundsförare hade på sin hund när hon gick med hunden i koppel. Det var också i Tyskland.

Det finns i Tyskland att köpa små kardborrskyltar med texten Guide dog. Det finns också ”hundmantel” för olika hundar.

Du kan också köpa en T-shirt med tryck för din hund.

Guy Perdhe

Att jogga och aktivt löpträna med sin ledarhund

Naturen har just vaknat till en ny och spännande morgon. Tyst joggar du fram i skogen med din fyrfota ivrigt arbetande ledarhund. En sann njutning för en fridluftsmänniska.

Visionen att kunna ta sig fram på svåra ställen i naturen med din kompis är faktiskt en realitet i väldigt många fall. Jag är inne på min fjärde ledarhund, och tre av dem har tyckt om att springa och vara med om spännande saker med husse i skogen.

Det är dock inte helt säkert att alla ledarhundar tycker om denna form av aktiv fritid. För att det ska fungera behöver du göra en hel del förberedelser.

Först och främst så behöver man en spårsele, med anslutningen till kopplet uppe vid nacken. Detta för att du ska få en rak armföring ner till hunden då du springer bredvid den, eller ett halvt steg efter den då det är trångt.

Sedan behöver du träna med den i lätt terräng till att börja med. Då jag fick min första ledarhund, så uttryckte jag ett klart önskemål om att kunna löpträna med henne. Dressören förstod detta, och vi tränade på en äng med slätt underlag, och några koner för att testa snäva svängar. Travbanan i Sollefteå blev också en testplats.

”Vatten i knäna”

Sedan körde vi på en grusväg längs med Mälaren. Jag kan fortfarande höra hans Sollefteådialekt skrika efter mig, ”Stanna grabbjävel, jag har vatten i knäna”.

Under många år sprang vi i motionsspåren i Kallhäll, där det fanns några rejäla uppförsbackar som verkligen krävde att man tränade regelbundet. Hulda som min ledarhund hette då, triggades av den glädje som finns med att göra en fysisk prestation tillsammans.

Vid ett flertal tillfällen var det nog hon som framför allt ville passera medlöparna i skogen. Jag glömmer aldrig en tungt flåsande skåning i mördarbacken i Kallhäll som sa ”Jag måste nog också skaffa mej en sådan där ledarhund”, då vi passerade honom.

Vid ett par tillfällen var det nära att vi trampade på huggormar i skogen, vilket mina medmotionärer berättade för mig. Det var bara vid ett tillfälle som jag hann höra ormens väsande framför fötterna. Nåja, allt gick dock väl.

En halv Mara

Jag utvecklade min löpträning med min andra ledarhund Nila, vilket resulterade i att vi sprang en halv Maraton tillsammans. Det mest fantastiska med det äventyret var, att jag aldrig touchade någon annan löpare under loppet.

Hon gjorde ett helt enastående jobb, och det enda som hände var att hon behövde göra ifrån sig nummer två efter åtta kilometer. Det gjorde inte mig något, eftersom jag endast tog det som en utmaning, och ett motionsäventyr.

Hon följde helt enkelt de andra löparna under loppet, och tog mig förbi alla hindren. En helt oförglömlig upplevelse i det så underbara samspelet med sin fyrfota kamrat.

Det finns några råd som jag gärna delar med mig av, om du funderar på att börja jogga eller aktivt löpträna med din ledarhund:

Träna först i en enkel terräng, där du vet att du inte har några svåra hinder. Testa då med koner eller människor som aktiva hinder. Det du måste uppnå som är annorlunda mot att gå med hunden i en vanlig sele, är att lära dig signalerna i riktigt snäva svängar.

Du måste också lära dig att följa hunden ett halvt steg efter, i smala passager och uppförsbackar. Spring några gånger med hund och ledsagare, så att du känner dig säker.

Träna med ledsagare

Om du vill springa fortare än i normal motionärstakt, så kan det vara idé att göra det tillsammans med någon ledsagare. Det är faktiskt skönare att springa med en hund än med en ledsagare. Så då kan ju kanske ledsagaren ägna sig åt att ge dig andra värdefulla intryck från naturen och omgivningarna.

Du behöver en spårsele i nylon, och ett koppel som du är mycket van med.

Ställ dig med ditt vänstra ben så att du står med benet precis vid hundens framben. Ta kopplet i din vänstra hand, och gör en armrörelse såsom du gör då du springer. Känn var ytterlägena finns, och testa först i lågt tempo.

Prova att stanna tvärt, bromsa in långsamt, och med snabba tempoökningar. Då du blivit varm i kläderna efter några övningar i lätt terräng, testa då i uppförsbackar.

Något som jag verkligen rekommenderar är att ha något kraftigare skor än vad du annars använder dig av. Detta för att få ett bättre stöd om foten hamnar på ytor som inte är raka i sidled.

Sedan behöver man ju inte springa i den mest oländiga terrängen. Det kan bli en större utmaning än vad man tänkt sig. Då blir inte utbytet av motionen den sköna upplevelse som den ska vara.

Löpträna inte i mörker

Tänk på att inte löpträna i mörker. Hundarnas mörkerseende är ganska olika från en individ till en annan.

Du kan sedan utveckla ditt intresse med din hund, med att göra långa promenader efter leder. En fjällvandring är ju också en trevlig utmaning. Där kan hunden använda klövjesäckar för några portioner mat.

Nu med möjligheter till olika GPS-lösningar, så kan du relativt lätt utöka ditt möjliga motionsområde högst påtagligt. Man får en ännu bättre kontakt med sin hund då man är ute på lite trevliga skogsäventyr.

Labradorer är dock inga vidare följeslagare vid bärplockning. De tenderar till att gå före och äta upp det mesta som man hade tänkt sig att stoppa i hinken.

Vi har också varit på kanotsafari i en stor rymlig kanadensare. Det höll på att sluta i förskräckelse, men som man brukar säga: Det är en helt annan historia.

Väl mött i skog och mark, och på trevliga äventyr!

Stig och Natalia Hedlund med ledarhundar Spader och Peia.

Varför ledarhund?

Varför skaffar man ledarhund?! Den frågan ställde jag mig innan jag skaffade en.

Hundar har jag haft sedan jag var liten, och intresserad av hundar och deras beteende har jag varit sedan mer än 20 år, men allt eftersom jag lärde mig mer om deras förmåga att lära och förstå oss människor, så förstod jag vilken hjälp och nytta jag skulle ha. Så när den lilla synrest jag hade försvann ansökte jag om ledarhund.

Den 19 mars 2012 träffades Charlie och jag! Det var en otrolig upplevelse att som förr kunna forsa fram i god fart utan att riskera att komma ur kurs och hamna på fel gata, när man undvek all den bråte som finns på gator och trottoarer.

För att ha maximal glädje och nytta av en ledarhund så bör man ha bra lokalsinne. Ju mer man jobbar med sin hund desto bättre hund får man, då vi lär känna och förstå varandra.

Tyvärr finns det även nackdelar med att ha hund, men fördelarna och glädjen överväger.

Dennis Johansson

Ledarhund medverkar i tecknad serie

I barnprogrammet ”Händige Manny” (Säsong 2 avsnitt 80) på Disney Junior förekommer en pojke med en ledarhund. Han berättar på ett pedagogiskt sätt för de andra barnen hur hans hund, Solsken, kan hjälpa honom fast han inte ser.

Han och de andra barnen går in på biblioteket när ett oväder utbryter och det blir strömlöst lagom tills bibliotekarien ska hålla sagostund. Eftersom den blinda pojken Robert kan läsa punktskrift läser han i stället sagan för de andra barnen medan strömavbrottet pågår.

Programmet är väldigt bra gjort och förklarar både vilken nytta ledarhunden kan göra för sin förare, men också att man som blind eller gravt synskadad kan klara sig bra eller kanske till och med bättre än sina kamrater i vissa situationer.

Disney Junior är en TV-kanal som visar program för barn upp till sex år. Händige Manny är en hjälpsam och talangfull ung kille som, med hjälp av sina talande verktyg, är byns expert när det handlar om att laga saker.

Manny respekterar alltid andra människor och är snabb på att bjuda på ett “vänligen” eller “tack”. Trots att hans verktyg alltid är ivriga att hjälpa till, är de också en högljudd, bullrig och lite bråkig grupp som måste lära sig att arbeta tillsammans.

I serien Händige Manny får barnen och tittarna en större förståelse för hur man ska klara sig i livet och nå sina mål. I serien blandas svenska med enklare ord på engelska för att ge barnen en språklig grund inför framtiden.

Joachim Kåhlman

Den radiostyrda Hugo

Ledarhunden Hugo och jag är nästan hemma efter en långpromenad.

Vi passerar mellan ett par garagelängor, då det sticker ut ett litet barnhuvud som ropar:

”Pappa, Pappa kolla en radiostyrd hund”.

Jag hör pappans röst inifrån garaget, men inte vad han säger till sitt barn. Barnet tittar ut igen och med bestämd röst påpekar för sin pappa att

”Det är vist en radiostyrd hund, hon styr den ju med en joystick!”

Siw Olsson

Våra Nyårstassar 2015

Vid tolvslaget den sista december gav många människor sina nyårslöften, så i det här numret av Ledarhunden tänkte jag dela med mig av mina nyårstassar.

Syftet med dessa nyårstassar är att inspirera mig att fördjupa och utveckla min relation med min ledarhund.

Efter tre år tillsammans känner jag att vår relation är stabil och vårt arbete i selen flyter på, problem och brister existerar, men jag har inte tagit tag i dem eftersom det fungerar bra generellt.

Jag hoppas att om ett år kunna se att vårt arbete har gett resultat så att jag ska kunna koncentrera mig på att nå mina privata och professionella mål, med en glad och stabil ledarhund vid min sida.

Vår högra framtass är lydnad. Under vår Grundkurs 1 poängterades det att en god grundlydnad skulle resultera i en bra relation mellan mig och min ledarhund, och ett bättre arbete i selen.

Jag kan inte säga att vår grundlydnad har fallerat, men snarare stagnerat på grund av att jag inte har hittat ett språk som min ledarhund lystrar till och svarar på.

Nu tror jag att jag har hittat ett språk som funkar för oss båda två, nämligen positiv hundträning som jag håller på att konvertera till. Förutom att förbättra lydnaden generellt ska vi fokusera på distraktioner såsom mat, människor och andra hundar.

Att utveckla selearbetet

Vår vänstra framtass är selarbetet. När vi mottar våra ledarhundar har de en grundträning som utvecklas och fördjupas när ledarhundsekipaget blivit varma i selen.

Min ledarhund är bra och klarar av arbetet i den stressiga storstadsmiljö som jag lever i, men vi har några koncept som behöver förtydligas, varav kanter och hängande hinder är två av dem.

Vår högra baktass är miljöträning. Många av oss besöker några få ställen och för oss ledarhundsförare försöker vi hitta ledarhundsvänliga affärer, restauranger och museer med mera.

Risken är stor att man stagnerar, vilket leder till ett osäkert ledarhundsekipage.

Jag har blivit utsatt för diskriminering på grund av att jag använder mig av en ledarhund som förflyttningshjälpmedel, vilket har gjort att min ledarhund inte fått uppleva och utforska miljöer som jag vill använda henne i.

Minst en ny plats varje vecka

Därför har jag som mål det kommande året att minst besöka en ny plats varje vecka. Det kommer ge min hund upplevelser som gör att hon mognar och växer som individ, och lära mig att försvara min rätt att röra mig fritt i det offentliga rummet.

Vår vänstra baktass är frikörning. Jag har en ledarhund som inte uppskattar upprepningar, därför måste jag ge henne chansen att friköras mera, och dessutom utveckla mina egna frikörningsegenskaper, och då speciellt hjälpmedel såsom GPS och orienteringsegenskaper generellt.

Inte för att det sistnämnda är dåligt, men min inställning är att man alltid kan förbättra sig.

Göra sina behov på olika underlag

Mitt svanslöfte är att lära min hund att göra sina behov på olika underlag. Jag älskar att resa och en av mina favoritstäder är Paris.

Paris är en hundvänlig stad, men den har dock snålt med gräsmattor, och de gräsmattor som existerar ligger oftast i parker som har hundförbud. Dessutom har gräsmattorna tillträdesförbud av både fyr- och tvåbenta, så därför har min fyrbenta lilla gumma inget annat val än att sätta sig där hon blir erbjuden. (Ge mig tålamod!)

Är man en stadstjej så är man, tyvärr håller inte min mycket envetna ledarhund med om detta. Att resa ska vara kul, och som helt blind är det lättare att hitta en lugn plats än en gräsmatta.

Vi får se om ett år hur det har gott och vilka reflektioner jag har fått med mig för framtiden.

Gott nytt hundår!

Nadja Öberg

Problem med SLHF:s e-postlistor för dig som har GMail

SLHF har två stycken e-postlistor. Den ena är vår medlemslista som heter SLHF Medlem, och den andra är den lista där medlemstidningen Ledarhunden skickas ut på e-post.

Listorna sköts av Smartlist som är störst i norden på e-postlistor för funktionshindrade.

Tyvärr kan det uppstå problem med listorna för användare av e-posttjänsten GMail.

E-postmeddelanden från våra listor blir ibland behandlade som skräppost hos Googles tjänst Gmail, och visas därför inte för användarna.

För att åter få mail från listorna måste du gå in i din Gmail via en webbläsare. Logga in på www.gmail.com med dina uppgifter. När du loggat in finns i vänsterkanten en meny med olika mappar. Där måste man oftast trycka på knappen ”Mer” och sedan på ”Skräppost”. Där kommer du att hitta mail från e-postlistan.

För att nu göra så att breven åter levereras som de ska, måste du gå in på varje mail från den aktuella listan och leta reda på knappen där det står ”Ta bort etiketten Skräppost från konversationen”. (Om man låter någon som ser göra det så ska de klicka på X:et till höger om texten ”Skräppost” ungefär i mitten ovanför varje mail.) När man avmarkerat ett mail som skräppost kommer det flyttas till inkorgen igen. När man gjort likadant med alla mail från listan i fråga, så kommer de fortsättningsvis att hamna i inkorgen automatiskt.

Varför blir det så här?

GMail är inte en vanlig e-posttjänst. Google försöker på olika sätt filtrera din mail på sätt som de tycker ska underlätta din vardag. Deras tjänst är dessutom exklusivt byggd för att användas i en webbläsare, och det är där som huvudfunktionen ligger.

Tyvärr är detta inget som SLHF eller Smartlist kan göra något åt, utan det beror helt och hållet på GMails sätt att hantera mail på. Genom att följa guiden ovan så kommer du i alla fall att kunna ta del av e-post från listorna.

Om du inte redan är medlem på SLHF:s medlemslista men vill bli det, kan du kontakta föreningens medlemsansvariga genom att maila till medlem@slhf.net.

Det är också dit du mailar om du önskar byta läsmedium till e-post för tidningen Ledarhunden.

Har du tekniska frågor om listorna kan du maila vår webbansvarige, Joachim Kåhlman, på e-post: joachim@slhf.net.

Kontakta SLHF

Föreningens postadress:

Sveriges Ledarhundsförare

C/o Guy Perdhe

Gotlandsgatan 44

116 65 Stockholm

Frågor om fakturor, reseräkningar och dylikt:

ekonomi@slhf.net

Medlemsärenden, adressuppdateringar: medlem@slhf.net
Eller medlemsansvarig Natalia Hedlund eller Nadja Öberg..

Webbsidan: web@slhf.net

Allmänna frågor: info@slhf.net

Elisabeth Ravstis, Stockholm

Ordförande

Tfn 070 512 22 87

E-post elisabet@slhf.net

Siw Olsson, Skogås

Vice ordförande

Tfn 070-248 30 97

E-post siw@slhf.net

Guy Perdhe, Stockholm

Kassör

Tfn 076 824 24 30

E-post guy@slhf.net

Pia Andersson, Göteborg

Sekreterare

E-post pia@slhf.net

Natalia Hedlund, Haparanda

Medlemsansvarig

Tfn 076 772 35 40

E-post natalia@slhf.net

Nadja Öberg, Stockholm

Informations- och medlemsansvarig

073-035 71 73

E-post nadja@slhf.net

Dennis Johansson, Långhyttan

Ledamot

Tfn 070-884 69 30.

E-post dennis@slhf.net

Kait Bessing, Stockholm (ej styrelsen)

Redaktör för Ledarhunden

Tfn 070 464 74 23

e-post kait@slhf.net