Nr 1/2009

LEDARHUNDEN NR 1/2009

Det här numret av ”Ledarhunden” ges ut i samarbete med Royal Canin och Eukanuba

Redaktör: Stina Hörberg

Ansvarig utgivare: Ewa Swing

1 Inledning
2 Kallelse, SLHF:s årsmöte 2009
3 Låt Buscks fond betala årsmötesavgiften
4 Presentation Anette Änglahjärta, Lilla Edet
5 Poströstning
6 Presentation Annika Östling, Sundborn
7 Välj workshop på årsmötet
8 Presentation Daniela Velarde, Stockholm
9 Brev till statsrådet Maria Larsson
10 Vill du bli fadder?
11 Presentation Gun-Britt Jansson, Borlänge
12 Färdtjänstresa med ledarhund
13 Söt ledarhund = folkilsken matte
14 Presentation Joachim Kåhlman, Stockholm
15 Brev till SRF:s förbundsstyrelse
16 Presentation Sofia Thoresdotter, Stockholm
17 Äntligen kurs för äldre ledarhundar!
18 Presentation Stina Hörberg
19 Förslag till ändring i överenskommelsen
20 Valberedningens förslag
21 Uppdatera dina uppgifter
22 Kontakta SLHF

1 Inledning

Så var vi där igen, återigen ett nytt nummer av ”Ledarhunden”! Just nu är det slutet av februari och här i Västerhaninge har vi massor med snö och solsken. Med andra ord riktigt ärliga vinterdagar. Men, snart försvinner snön och våren gör sitt intåg, det tror jag att vi alla ser fram emot.

Uppföljning av vårt riksdagsseminarium

Vi gjorde en uppföljning av seminariet i höstas. Resultatet blev att Elina Linna, Vänsterpartiet ställde en fråga i Riksdagen till statsrådet Maria Larsson om tillgänglighet för ledarhund.

Med anledning av statsrådets svar har vi skickat ett brev till henne där vi ställer två frågor. Samtidigt skickade vi vårt brev för kännedom till den riksdagsman som ställde frågan i Riksdagen. Vårt brev finns publicerat längre fram i tidningen.

Vi har fortfarande inte fått något svar från statsrådet, men, glädjande nog kom ett positivt svar från Elina Linna, Vänsterpartiet som jag klipper in nedan:

”Tack för information! Jag tar gärna debatten med Maria Larsson om detta.

Föreslår att vi väntar några veckor för att ge ministern en chans att besvara brevet.”

Det innebär att det kommer att bli debatt i riksdagen om tillgänglighet för ledarhund!

I övrigt så jobbar vi på med bland annat årsmöteshandlingarna till vårt årsmöte som går av stapeln den 25 – 26 april. Kallelsen till årsmötet finns med längre fram i tidningen liksom Valberedningens förslag och presentationer av de personer som kandiderar till styrelsen, i år är det fler kandidater än antalet som ska väljas. Valberedningens nomineringar och övriga förslag samt presentationerna kommer även att finnas med i årsmöteshandlingarna som kommer ut separat .

Vi hoppas att vi får många deltagare på årsmötet, i år kommer vi att ha olika workshops som ett nytt inslag under årsmötet. Det är på årsmötet man kan påverka och göra sin röst hörd. Läs också om poströstning, den är till för dig som inte har möjlighet att komma till årsmötet.

På den internationella ledarhundsdagen som i år infaller onsdagen den 29 april kommer vi att uppmärksamma ledarhund med pressmeddelanden av olika slag.

Så, till sist, önskar jag er en riktigt skön vår och hoppas att vi ses på Almåsa i april!

Ewa Swing

Ordförande

2 Kallelse, SLHF:s årsmöte 2009

K A L L E L S E

Härmed kallas du till SLHF:s årsmöte på Almåsa Kursgård i Västerhaninge.

Lördagen den 25 och söndagen den 26 april 2009.

Vi träffas till lunch kl. 12.00 på lördagen och årsmötet avslutas kl. 14.30 på söndagen.

Anmälan gör du till ordförande Ewa Swing på tfn 08-500 213 87 eller på e-post: ewa@slhf.net senast söndagen den 15:e mars 2009.

Under årsmötet kommer vi att ha olika aktiviteter, bl.a. workshops (se nästa artikel).

Ange vid din anmälan om du äter speciell kost och om du inte har hunden med dig, du skall också ange vilken workshop du vill delta i. Du som får SLHF-information på Daisy, men önskar årsmöteshandlingar även via E-post kan få detta om du begär det vid din anmälan.

Årsmötesavgiften är 600 kr för inkvartering i dubbelrum. Vill du ha enkelrum blir det gällande enkelrumstillägg.

Om du har egen ledsagare med dig, bokar du och betalar detta själv, TFN till Almåsa 08-500 404 80. Ange dock vid din anmälan om du gjort detta.

Efter anmälan får du ett färdigifyllt inbetalningskort på årsmötesavgiften.

I priset ingår övernattning med helpension och festsupé samt resa.

Reseersättning utgår för billigaste färds¬ätt, mot insändande av reseräkning med bifogade kvitton och utbetalas efter årsmötet. (Se riktlinjer för resor här nedan)

SLHF:s RIKTLINJER FÖR RESOR I SAMBAND MED ÅRSMÖTE

Resekostnader ersätts för billigaste färdsätt. Om dyrare färdsätt används, utan styrelsens godkännande, får medlem svara för överskjutande kostnader.

Detta gäller även anslutningsresor till och från tåg och flyg. Det förutsätts att tillgängliga rabatter utnyttjas. Beställ färdbiljetter och ledsagarservice i god tid. Kom också ihåg att du endast får reseersättning för resor som görs i direkt anslutning till och från årsmötet.

Tåg:

Ersättning utgår för billigaste biljettalternativet tur och retur mellan hemorten och resmålet.

Flyg:

Flyg får anlitas när restiden för enkel resa inkl anslutningsresor till och från flygplats avkortas med 4 timmar i förhållande till resa med annat allmänt färdmedel. Röd avgång skall i första hand användas.

Om inte dessa riktlinjer kan följas, måste du kontakta SLHF:s styrelse innan du bokar din resa.

Reseräkningar med vidhäftade originalbiljetter sänds till:

SLHF

Box 20122

104 60 STOCKHOLM

Har du frågor om din räkning kontaktar du vår kassör Joachim Kåhlman på e-mail joachim@slhf.net.

Kom ihåg att medlemsavgiften, enligt stadgarna, skall vara betald innan du åker på årsmötet.

Om du anländer senare, eller åker tidigare, måste du meddela detta. Då har vi möjlighet att avbeställa de måltider som du inte ska ha.

OBS! Anmälan är bindande, vilket innebär att vid utebliven närvaro där inte avbokning gjorts måste du ändå betala deltagaravgiften. Efter anmälningstidens slut måste du ha starka själ om du avbokar årsmötet. Ewa nås också på mobil

070-751 55 00.

Välkommen till Almåsa!!

Styrelsen

3 Låt Buscks fond betala årsmötesavgiften

Fler ledarhundsförare uppmanas att söka pengar ur Buscks Fond. Som privatperson kan du söka ekonomiskt stöd till deltagaravgiften för SLHF-arrangerade aktiviteter. Syftet ska då vara att genom träning stärka samarbetet mellan dig och din ledarhund.

Vill du exempelvis vara med på SLHF:s årsmöte, men känner att deltagaravgiften är högre än din ekonomi klarar just nu, vill du vara med på en lokalt arrangerad helgkurs i SLHF:s regi och har låg inkomst – då ska du inte tveka att ta denna möjlighet att finansiera dessa aktiviteter som varje ledarhundsekipage så väl behöver.

För mer information, kontakta ombudsman Annika Sahl-Kadar, Ledarhundsverksamheten, Synskadades Riksförbund.

Telefon: 08-39 91 35

Mobil: 0733-24 12 00

e-post:

annika.sahl-kadar@srf.nu

4 Presentation Anette Änglahjärta, Lilla Edet

Jag heter Anette & bor strax utanför det lilla samhället Lilla Edet, som ligger fem mil norr om Göteborg, tillsammans med min familj & mina djur.

Yrkesmässigt har jag arbetat inom förskolans värld med barn i 1-5-årsåldern sedan avslutad utbildning. I januari 2008 pensionerades min förra ledarhund Angi, som tjänstgjorde i tio år. I samma veva ersattes hon av min nuvarande ledarhund Anina, en svart labbetik, som fyller 4 år i mars. Idag är Angi

13,5 år & lever, som en pigg & frisk familjehund. Inom föreningslivet har jag varit aktiv medlem i flertalet föreningar, t.ex. katt- & samfällighetsföreningar, har främst haft sekreterareuppdrag. Inom SLHF har jag varit min syster Susanne behjälplig i flera år med hennes kontaktpersonsuppdrag med allting vad det innebär.

Givetvis är tillgängligheten i samhället, för oss ledarhundsekipage, en av mina hjärtefrågor, men därutöver tycker jag att SLHF ska sträva efter att alla medlemmar ska kunna delta vid aktiviteter i SLHF:s regi, vilket numera inte sker i icke aktiva distrikt bland annat på grund av dålig ekonomi och långa avstånd mellan medlemmar. Jag gillar utmaningar som kräver engagemang, samtidigt som jag är lugn och iakttagande vilket jag tror skulle tillföra SLHF positiv styrka.

5 Poströstning

Till dig som inte har möjlighet att komma till SLHF:s årsmöte den 25 – 26 april 2009 på Almåsa kursgård:

Tänk på att du har möjlighet att poströsta när det gäller styrelsevalet! Ta vara på den möjligheten och anmäl att du vill poströsta senast söndagen den

15 mars till:

Lena Eckebrink valberedningen

Tfn: (bostad) 031-45 44 03

tfn: (mobil) 0735-06 13 18

E-post: lena.eckebrink@telia.com

Styrelsen

6 Presentation Annika Östling, Sundborn

Jag heter Annika Östling, bor i Sundborn utanför Falun, på en gård där jag har 3 egna hästar, katter och min ledarhund förstås. Det är en schäferhane som heter Pepsi och han är min femte schäfer. Han blir 8 år i år. Jag jobbar som privat sjukgymnast med behandlingar på både människa, häst och hund.

Jag är med i styrelsen SRF Falubygden och ordförande i SRF Dalarna: är också ordförande i ett par olika ridklubbar.

Jag var med redan 1977 när SLHF startade och hette SLI då. jag satt med i styrelsen en kort period 1988-89.

Jag var engagerad i tillgänglighetsgruppen när den startade sitt arbete. Det är fortfarande en fråga som jag tycker är viktig: att kunna få använda sin ledarhund i alla dom sammanhang där man har behov av den. En annan fråga jag tycker är viktig är tillgången på bra och välutbildade ledarhundar.

Tidigare när hundskolan fanns, jobbade jag där några år som hundskötare och hjälpdressör. Med dom samlade erfarenheterna som jag har, tror jag att jag kan tillföra en del i styrelsearbetet.

7 Välj workshop på årsmötet

SLHF:s årsmöten erbjuder fler möjligheter än vi hittills har tagit vara på, det är i alla fall den känsla nuvarande styrelse har haft inför planeringen av kommande årsmöte i april 2009. Genom effektivare hantering av årsmöteshandlingar medan själva årsmötet pågår, vill vi ge större utrymme för diskussion och förslag från årsmötesdeltagare som är på plats. Dessutom finns alltid väldigt kunnigt ledarhundsfolk närvarande vid årsmöten: visst är det lite bortkastat att använda denna samlade kompetens endast för rösträkning, mikrofonspring och högläsningshjälp?!

På försök introducerar vi nu ett nytt inslag under årsmöteshelgen på Almåsa.

Vi tänker oss workshopar med olika diskussionsämnen: för att det ska bli praktiskt genomförbart har vi i förväg bestämt sju olika diskussionsämnen att välja på. Du som anmäler ditt deltagande vid SLHF:s årsmöte 2009 ska därför vid din anmälan ange vilken workshop/vilket diskussionsämne du vill delta i. Här presenteras de sju diskussionsämnen du kan välja på:

A Gränssättning i vardagen

Hur stoppar jag att omgivningen vill bestämma över hur jag ska hantera min hund? Varför är det så lätt att tänka att en seende person alltid vet bättre än jag? Hur sätter jag gränser utan att vara otrevlig? Hur fredar jag min ledarhund från påflugna arbetskamrater, och vilt främmande personer och varför ska jag göra det? Vi diskuterar och testar olika varianter på gränssättning genom rollspel.

B Min ledarhund blir påhoppad eller attackerad

Vad gör jag om min ledarhund attackeras av en annan hund och vilken hjälp kan jag få efter en sådan händelse? Vart vänder jag mig för att få den hjälp som finns och hur ska jag själv agera vid själva överfallet? Här är exempel på frågor som förmodligen varje ledarhundsförare tänkt på någon gång. Bäst är givetvis om man som ledarhundsekipage aldrig får användning för sådan här kunskap, men skulle olyckan vara framme känns det åtminstone lite bättre om man i förväg vet vad man kan göra för att lindra skador på hunden och sig själv. Finns det några erfarenheter av hundöverfall i workshopsgruppen?

Finns det önskemål om att frågor om hundöverfall tas upp under någon av grundkurserna då man fått ny ledarhund? Sammanfatta diskussionen för presentation inför alla årsmötesdeltagarna.

C Handhavande av hund

Vissa frågor som gäller ledarhundsekipage är ständigt återkommande och mår bra av att diskuteras för att varje ledarhundsförare själv ska bli klar över hur man förhåller sig till hanteringen av ledarhunden i olika situationer.

Finns det till exempel tillfällen då jag ska lämna hunden hemma, vilka situationer kan det vara i så fall? Finns det någon gräns för promillehalt och ledarhundskörning – är det lämpligt att köra hund när man har druckit alkohol? Finns det tillfällen då jag kan lämna över hunden och selen till andra människor, ska jag det och vilka konsekvenser kan det föra med sig?

Diskutera dessa och liknande frågor i gruppen och gör en sammanfattning av det ni kommer fram till för presentation.

D Organisation

Hur ser ni på vikten av att ha en förening särskilt för ledarhundsförare och kan man utifrån detta låta ledarhundsförare som inte är medlem i SLHF vara med i SLHF:s distriktskommitté? Det har hänt att ledarhundsverksamhet har arrangerats lokalt i SRF:s regi: diskutera för- och nackdelar med att ledarhundsaktiviteter bedrivs genom SLHF respektive SRF. Flera distrikt inom SLHF har inte längre lokala träffar av olika skäl. Diskutera för- och nackdelar med att ordna ledarhundsträffar lokalt, regionalt, rikstäckande träffar eller en kombination. Sammanfatta diskussionen för presentation för övriga årsmötesdeltagare.

E Vad vill jag att SLHF ska arbeta med?

Det finns naturligtvis oändligt många viktiga frågor gällande ledarhundsekipage som SLHF kan och ska jobba med framöver. Utifrån de knappa ekonomiska förutsättningar och liten möjlighet till personella insatser som SLHF har, vad tycker ni är viktigast att SLHF arbetar med under den närmaste tiden och på längre sikt? Vilka idéer har ni för att förbättra SLHF:s ekonomiska resurser? Har ni tankar om förändrat arbetssätt eller hur medlemmar i SLHF kan bli ännu mer engagerade i föreningsarbetet? Lista alla användbara idéer ni kommer fram till i prioriteringsordning och presentera detta för övriga årsmötesdeltagare.

F Ledarhundsutrustning, Hundtillbehör:

Hittills har det varit så att man vid mottagande av ny ledarhund får massa tillbehör till hunden med sig hem. Valfrihet eller önskemål från oss ledarhundsförare om tillbehörens utformning och storlek har varit väldigt begränsad, samtidigt kan inte heller ledarhundsverksamheten hålla lager med stort sortiment av hundprylar för att tillgodose alla olika behov. Diskutera vilka varierande behov som bör kunna tillgodoses av olika selar koppel, namnbrickor, olika pinglor, matbar, bäddar och liggunderlag.

Sammanfatta det ni kommer fram till för presentation för alla på årsmötet.

G Myndighetsutövning för ledarhundsverksamheten

Vem är bäst lämpad att sköta myndighetsutövning för ledarhundsverksamheten i framtiden? Sedan 2006 har en grupp inom SRF:s ledarhundsverksamhet hanterat myndighetsutövningen, med tilldelning av dispositionsrätt till ledarhund, tilldelning och återtagande av ledarhund samt återtagande av dispositionsrätt. Tillsyn av verksamheten görs av Socialstyrelsen en gång om året. Under 2007 fick en utredningsgrupp med representanter från SRF och SLHF:s ordförande Ewa Swing uppgiften att ge SRF:s förbundsstyrelse underlag inför beslut om SRF:s fortsatta myndighetsutövning. Gruppen jämförde SRF med andra alternativ för uppdraget.

Med SRF som myndighetsutövare finns en jävsproblematik. SRF har specialkunskap om synskadade och kan därför ombes att granska ledarhundsverksamheten samtidigt som man själv är myndighetsutövare för samma verksamhet.

Att ledarhundsverksamheten med kunskap om såväl synskadade som ledarhundar, i framtiden drivs i en mer neutral uppdragsgivares regi kan innebära fördelar. Knyts ledarhundsverksamheten till Hjälpmedelsinstitutet kan omgivningens förståelse för ledarhunden som hjälpmedel förbättras, jävsituationer undanröjas och svårigheter hindras vad gäller att skilja på privata och offentliga relationer bland gravt synskadade personer där många känner varandra. SRF skulle då kunna kallas in som rådgivande part med större trovärdighet än i dag när risken för jäv är uppenbar.

Ska föreningen Sveriges Ledarhundsförare arbeta för att SRF även i framtiden ska vara huvudman för ledarhundsverksamheten, eller ska föreningen förorda att Socialstyrelsen utser ett mer neutralt forum för myndighetsutövningen?

Alternativen som diskuterats är:

1. SRF (som nu har myndighetsansvar samt kurs, support och veterinär.

Utredningsgruppen förordar detta alternativ även fortsättningsvis, förutsatt att ett särskilt råd bestående av SRF-anknutna personer inrättas för bedömningar).

2. Hjälpmedelsinstitutet (som nu upphandlar ledarhundar på uppdrag av SRF, men idag inte har kunskap om synskadade och ledarhundar).

3. och 4. Försäkringskassan och Kommunens LSS-handläggare: alternativen är otänkbara då skillnader i behovsbedömningar riskerar att variera mycket eftersom kunskap och erfarenhet om såväl ledarhundar som synskadade personer kräver en nationell samordning.

5. Syncentralerna (har mycket bristfälliga kunskaper om ledarhunden som hjälpmedel).

Vilken ståndpunkt ska SLHF driva i frågan om myndighetsutövare för ledarhundsverksamheten? Diskutera för- och nackdelar med alternativen och presentera era synpunkter för övriga årsmötesdeltagare.

8 Presentation Daniela Velarde, Stockholm

Jag heter Daniela Velarde, är 25 år och bor i Bromma. Har varit medlem i SLHF i ca 3 år. År 2006 fick jag min första ledarhund, en gul labrador vid namn Sassa.

På min fritid gillar jag att umgås med kompisar, läsa böcker och ta långa promenader med hunden.

Har under en kort tid suttit med i SLHF:s kommitté för Stockholm och Gotland, fick tyvärr hoppa av då jag på grund av personliga skäl inte hade möjlighet att sitta kvar i den. Innan dess har jag suttit i unga synskadades riksstyrelse samt i styrelsen för Stockholmsdestriktet i ca två år sammanlagt.

En fråga som jag tycker SLHF ska fortsätta jobba med är tillgängligheten för ledarhundsekipage på olika offentliga platser såsom restauranger. Har under mina ca tre år som ledarhundsförare upptäckt hur det blir svårare och svårare att komma in med ledarhunden på olika restauranger. Har till och med varit med om att bli nekad på restauranger där det tidigare har gått bra att ta med hunden. Har även skrämmande erfarenheter av hur svårt det har börjat bli att ta med sig ledarhunden på aktiviteter som exempelvis US och andra synskadeorganisationer anordnar. Tyvärr har de också börjat ta upp att de måste tänka på allergikerna och att hunden av den anledningen inte kan vistas i lokalen. Det har till och med blivit problem när jag har påtalat att hunden kan ligga i ett närliggande rum. Tycker detta håller på att bli till en skrämmande utveckling när till och med våra egna organisationer börjar neka våra ledarhundar. Är ju inte så konstigt att folk tvivlar när de ska skaffa ledarhund om de får uppleva dessa problem till och med inom våra egna organisationer. En annan viktig fråga som tyvärr också börjar bli allt vanligare är när våra hundar blir påhoppade av nån annan hund. Skulle vilja ha mer kunskaper i hur jag som förare ska göra för att hjälpa min hund att gå vidare efter en attack. Min hund blev påhoppad för lite över ett år sedan och jag fick inte särskilt mycket stöd för att hjälpa hunden, fick klara av det själv. Jag tycker dessa frågor är viktiga och har ett stort engagemang som jag kan tillföra till styrelsearbetet. Tycker om att göra ett bra jobb och det blir lätt att jag tar på mig lite för mycket uppgifter ibland som jag försöker utföra så bra som möjligt. Trivs bäst när jag har mycket omkring mig.

9 Brev till statsrådet Maria Larsson

2009-02-20

Till: Socialdepartementet

Statsrådet Maria Larsson

103 33 STOCKHOLM

Angående Ditt svar på fråga 2008/09:237 av Elina Linna (V) Diskriminering av ledarhundsförare

Svaret citeras här:

”Svar på fråga 2008/09:237 av Elina Linna (v) Diskriminering av ledarhundsförare

Elina Linna har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder mot diskriminering av ledarhundsförare.

Om en person som använder ledarhund upplever att den blivit diskriminerad så kan man vända sig till Handikappombudsmannen och göra en anmälan.

Handikappombudsmannen utövar tillsyn i enlighet med de olika diskrimineringslagarna och lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen. Från 1 januari 2009 tar den nya Diskrimineringsombudsmannen över dessa uppgifter.

Stockholm den 19 november 2008

Maria Larsson”

Vi, Föreningen Sveriges ledarhundsförare SLHF, vill att Du med anledning av detta svar ger oss ett svar på nedanstående frågor:

Hur ökas tillgängligheten i samhället för oss ledarhundsförare genom att anmäla den diskriminering vi upplever till Handikappombudsmannen/-Diskrimineringsombudsmannen?

Alla anmälningar från oss som hittills har gått in till Handikappombudsmannen har lagts ner då det inte finns stöd i något lagrum varken för oss gravt synskadade/blinda ledarhundsförare eller för våra ledarhundar.

Vad gör det för skillnad att skicka in anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen jämfört med Handikappombudsmannen?

De senaste åren har vi fått allt svårare att kunna använda våra ledarhundar när vi skall ta oss fram ute i samhället. Vi blir allt oftare motade och utestängda av människors godtycke med motivationen ”här får du inte vara, det kan komma en allergiker”. Det argumentet är svårt att förstå då endast 1 % av Sveriges hela befolkning är hundallergiker. Det finns också en överenskommelse mellan Synskadades riksförbund och Astma- och allergiförbundet som slår fast att ingen av grupperna har företräde. Vi har medlemmar som har blivit nekade arbete p.g.a. att de använder ledarhund, vi har också medlemmar som har blivit utestängda från sin arbetsplats av samma skäl.

Vi blir alltså alltmer utestängda och får fler och fler inskränkningar i den frihet en ledarhund ger, det innebär också att vi blir mer beroende av färdtjänst, ledsagning och dessutom mår mycket psykiskt dåligt av detta.

Vår förening bildades år 1977 och består av ledarhundsförare som bl.a.

arbetar för att tillvarata ledarhundsförarnas intressen, tillgänglighet för ledarhundar samt att sprida information om ledarhund. Mellan 60 – 70 % av samtliga ledarhundsförare i Sverige är medlemmar i SLHF. Det är vi som har kunnandet och erfarenheten av hur det fungerar med tillgängligheten för oss synskadade med ledarhund.

Vi vill att Du snarast ger oss ett utförligt svar på våra frågor.

För Föreningen Sveriges ledarhundsförare SLHF

Ewa Swing

Ordförande

10 Vill du bli fadder?

Som förstagångsförare är det mycket man undrar och känner sig osäker på. Hur får man hunden att öka på stegen, sakta i backarna och bli lyhörd för ens kommandon?

Man kan alltid ringa ledarhundsverksamheten om man kör fast och om problemet inte gå ratt lösa per telefon kan man få support av instruktörer på plats.

Men ibland skulle man bara vilja snacka lite hund med en annan erfaren ledarhundsförare och vad gör man då? En del av oss har vänner och bekanta att rådfråga, men alla har inte förmånen att känna en annan ledarhundsförare. Vissa saker man undrar över kanske man inte heller vill fråga sina vänner om eller mejla ut på en e-postlista. Vad göra?

Ni som haft ledarhund länge har en gedigen erfarenhetsbank att dela med er av. Därför har SLHF planer på att eventuellt starta ett fadderprojekt. I korthet skulle det handla om att erbjuda de förstagångsförare som så önskar kontakt med en fadder som haft ledarhund mer än ett par år. Precis hur det ideella uppdraget ska se ut får vi diskutera oss fram till. Det är svårt att i nuläget fastslå exakt hur allt ska utformas.

För att inte ta oss vatten över huvudet släpper styrelsen nu upp en testballong och undrar om det finns ett behov och ett intresse för ett projekt i den här andan. Skulle du kunna tänka dig att bli fadder eller är du i behov av en fadder? Skicka en intresseanmälan till SLHF:s

info-adress: info@slhf.net .

Du förbinder dig inte till något än så länge utan kan dra dig ur om du ändra dig. Om vi får tillräckligt många intresseanmälningar går vi vidare och börjar staka ut riktlinjer för projektet.

Tack för att ni är solidariska och stöttar varandra.

Styrelsen

11 Presentation Gun-Britt Jansson, Borlänge

Jag är 56 år och bor i Borlänge. Har min andra ledarhund, en 9-årig labradortik vid namn Yvonne.

Jag är sjukpensionär sedan ett flertal år tillbaka på grund av komplikationer vid diabetes.

Har varit medlem i SLHF under många år men inte jobbat aktivt i föreningen.

Har stor föreningsvana: är ledamot i distriktsstyrelsen i Dalarna, har även varit ordförande under flera år men är det inte idag.

Jobbar intressepolitiskt, ledamot i Vänsterpartiets styrelse i Borlänge, där jag är sekreterare, och är ordinarie ledamot i socialnämnden i Borlänge kommun.

Tycker att frågan om att ledarhunden är ett hjälpmedel är viktig, på grund av att det idag börjar bli svårare och svårare att medföra ledarhund på många platser. Personligen medför jag hunden vid de flesta tillfällen och har själv inte råkat ut för så många problem förutom när det gäller kyrkor.

Tycker också det är viktigt att vi ledarhundsförare träffas och får utbyta erfarenheter samt även ha trevligt tillsammans.

Information till andra människor om vad en ledarhund är och hur den jobbar är också viktig. Den behövs hela tiden på grund av att många människor inte vet vad en ledarhund betyder som hjälpmedel för en blind person.

Jag är även en administrativ person och gillar ekonomi.

Vad jag kan medföra i arbetet inom SLHF är erfarenhet av att ha ledarhund och även föreningsvana.

12 Färdtjänstresa med ledarhund

Följande riktlinjer för färdtjänstresa med ledarhund har SRF ledarhundsverksamhet skickat ut till verksamheter som ombesörjer färdtjänstresandet runt om i landet. Riktlinjerna har dessutom gått ut till en del taxibolag. Texten har formulerats av SLHF:s styrelse i samarbete med veterinär Marie Nolén, och är ett resultat av arbetet i ledarhundsverksamhetens brukarråd där SLHF är representerad. En del svar på utskicket har redan inkommit. Brukarrådet kommer att ta ställning till hur dessa svar ska behandlas och sammanställas till ett användbart material för fortsatt påverkan, så att förhållanden förbättras för ledarhundsekipage vid resa med färdtjänst.

2008-12-18

Ledarhunden är en av staten klassad tjänstehund precis som polishunden och sökhunden (narkotikahunden). Ledarhunden arbetar när den har sin vita sele på sig.

Ledarhundens uppgift är att leda sin blinda/gravt synskadade förare förbi faror och hinder i miljön, markera kanter, trappor, stolpar, dörrar, hissar m.m. Den är ett förflyttningshjälpmedel för den person som har en ledarhund (Precis som rullstol också är ett förflyttningshjälpmedel för en rörelsehindrad person).

Då ledarhunden förvisso ökar möjligheterna att åka kollektivt, finns det fortfarande tillfällen då man som ledarhundsförare kan behöva förflytta sig med hjälp av färdtjänst.

Under senaste tiden har det skett en försämring i samband med färdtjänstresa med ledarhund Det har allt för ofta visat sig att kombiutrymmet där hunden ska vistas under transporten varit fullt av t.ex. reservdäck, bilbarnstolar, tunga resväskor, bilvårdsprodukter, förarens privata ägodelar eller kanske en rullator om resan är samplanerad.

Detta utgör en stor säkerhetsrisk för hunden och i de fall där det saknas s.k. hundgaller utgör de lösa föremålen och även hunden en säkerhetsrisk för passagerarna vid en eventuell kraftig inbromsning eller liknande. Det förekommer också på många platser i landet att man som ledarhundsförare får åka fordon som är anpassade för rullstol och dessa har oftast ett mycket halt golv och fästöglor eller skenor i golvet för att kunna spänna fast en rullstol eller extra säten. Dessa är inte lämpade för ledarhundsekipage då hunden riskerar att fastna i fästena eller halka på golvet och därigenom åsamkas skada.

Jordbruksverket som är lagstiftande myndighet med avseende på djur, påtalar i Djurskyddslagen (1988:534), Djurskyddsförordningen (1988:539) samt Djurskydds¬myndighetens föreskrifter och allmänna råd om transport av levande djur (DFS 2004:10) om regler angående transport av levande djur. I dessa lagar föreskriver Jordbruksverket att djuren ska transporteras på ett säkert sätt, de får inte riskera att utsättas för skada eller lidande i samband med transport . Transportmedlet ska vara lämpligt för ändamålet .

Djuren ska skyddas mot stötar, skavningar och liknande samt mot värme och köld.

Med hänvisning till ovanstående kräver vi:

Att kombiutrymmet ska vara tomt på föremål då en ledarhund ska transporteras där .

Att det är chaufförens skyldighet att se till att lösa föremål plockas bort från kombiutrymmet då en ledarhund ska transporteras där .

Att alla kombibilar utrustas med “hundgaller”/lastgaller. Att reservdäck och liknande skall hållas fastspända på sådant sätt att de inte utgör en säkerhetsrisk eller begränsar utrymmet för hunden .

Att specialfordon för rullstol inte skall förekomma vid transport av ledarhundsekipage .

Att samplanering med personer som nyttjar annat förflyttningshjälpmedel så som rullator etc. inte skall förekomma .

Att chauffören väntar med att öppna bagageluckan tills ledarhundsföraren står bredvid, detta gäller både vid in- och uttagande av hunden .

Synskadades Riksförbund Sveriges Ledarhundsförare

Eva Björk Ewa Swing

Verksamhetsledare Ordförande

www.srf.nu www.ledarhund.nu

13 Söt ledarhund = folkilsken matte

Under mina elva och ett halvt år som ledarhundsförare har jag haft privilegiet att få världens tre finaste hundar! Knall, min kanonhund och första ledarhund som tyvärr lämnade oss drygt 13 år gammal den 10 december (på självaste Nobeldagen som anstår ett geni), fick alltid beundrande blickar och förtjusta uttalanden när vi var ute tillsammans. ”Åh, vilken vacker hund!” hörde jag så gott som dagligen på gator och torg om min vackra, nästan vita, smidiga lilla jaktlabradorhanne: folk stannade upp och beundrade på avstånd och jag var stolt, tackade för komplimangerna och sög i mig det goda av Knalls glans.

Hero, min andra ledarhund som tyvärr inte trivdes med kraven som ställs i ledarhundsselen, är en mycket elegant liten svart jaktlabradorhanne med glänsande päls, nästan som om han är lackerad. Eftersom han tyvärr inte är så trygg i sig själv morrade han och skällde så fort någon försökte närma sig oss, men i Knalls sällskap gick det bättre. En dag fick mina båda älsklingar ett helt gäng tonårskillar att stanna upp i beundran: – ”Titta här” sa en av dem till sina kompisar och pekade på Knall och Hero: ”här ser ni två djävligt stiliga labradorer!”. Som matte blev jag naturligtvis stolt och glad och slickade i mig av berömmet över mina ”djävligt stiliga labradorer!” I maj blev Hero sällskapshund och trivs utmärkt med tillvaron hos en kvinna här i Göteborg, ledarhundsyrket är helt enkelt inget för honom.

I september kom Zimba till mig. Zimba är oemotståndligt och ruskigt söt, och han vet om det! Även han är en liten ljus labbehanne, 25 kg, ung, pigg och glad med litet ansikte och uppnäsa: – ”Åååhh, han ser ju ut som en Disneyfigur!” sa någon häromdagen. Zimba Sötnos/Uppnos studsar jämfota upp och ner och vill bara höra mer, glömsk av att han nu är en vuxen tjänstgörande hund. Och visst håller jag med omgivningens förtjusning även nu; han är söt och underbar på alla sätt och vis, men han behöver lägga koncentrationen och energin på sitt jobb – inte på att behaga omgivningen.

Zimba, 2.5 år, har inte fått Knalls pondus eller Heros integritet ännu och folk respekterar inte att en sådan liten oemotståndligt söt och valpig leksakshund med vit sele på har ett viktigt uppdrag att utföra.

Så kom det sig att matte blev folkilsken . . . För vad gör man när man inte får gehör trots att man redan tre gånger förklarat för en överfallande tant, gubbe med valp, en tuff kille med pitbull, att min hund är en ledarhund som inte får störas i sele, hälsa på alla vi möter, störas eller busas upp vid koppelrastning? Till skillnad från omgivningens bemötande när jag haft mina tidigare hundar föregås nämligen inte överfallen med hälsningsfraser eller försynta frågor: folk formligen kastar sig över Zimba med ett ”ÅÅÅHH, hallegosingen . . . ”, eller, ännu värre: människan böjer sig ner, börjar gulla med Zimba samtidigt som den säger ”Jasså, du ville hälsa på mig!”.

För några veckor sedan blev jag rasande då en lösspringande valp började klättra på Zimba i sele. Trots mina förklaringar och protester sa mannen som hörde till valpen: – ”Det gör inget, min är bara en valp, det är väl din med?” Mitt tålamod brast: – ”Ta din valp och försvinn!!!” vrålade jag, och det var tydligen rätt kommando att använda på den gubben, för han samlade snabbt in sin valp och försvann faktiskt omedelbums. En annan dag hörde jag att en kvinna med hund kom emot mig då jag koppelrastade Zimba. Jag tänkte att det kunde vara bra att förekomma situationen jag misstänkte skulle komma, så jag sa: ”Hej, våra hundar ska inte hälsa”. – ”Jag vet” svarade hon, ”häromdagen fick jag mig en utskällning av dig efter noter.” – ”Jaha, vad hade du gjort då?” kunde jag inte låta bli att fråga, men tydligen kände hon sig inte bekväm nog att svara på det, hon muttrade något och drog iväg med sin lilla fjantiga hund.

Jag tror att Zimba kan bli en riktigt bra ledarhund med tiden. Det märks redan nu att han jobbar på bra och tycker det är jättekul, bara han kan hålla koncentrationen på arbetet och inte blir avbruten hela tiden av antastande människor som inte respekterar att även en oemotståndligt söt Zimba Sötnos/Uppnos kan ha ett viktigt och ansvarsfullt uppdrag.

Stina Hörberg

14 Presentation Joachim Kåhlman, Stockholm

Jag heter Joachim Kåhlman, är 31 år gammal och barndomssynskadad. På dagarna arbetar jag på hjälpmedelsföretaget ICAP. Bor sedan våren 2000 i Stockholm men är uppvuxen i Sörmland. Jag hämtade min första ledarhund, en gul labrador som heter Skippen, i november 2004. Han är 7 år gammal.

Min fritid ägnar jag åt vänner, föreningsuppdrag, arbete på en ideell radiostation och en del annat skoj.

Jag har suttit i SLHF:s styrelse sedan 2006 som kassör, medlems- och webansvarig. Förutom SLHF har jag haft uppdrag i ett tiotal olika föreningsstyrelser, bland annat som ordförande på distriktsnivå i Svenska Kyrkans Unga och som sekreterare i föreningen Soundic Media.

Det är svårt att välja ut endast två frågor som de viktigaste men den absolut viktigaste frågan är tillgänglighet för ledarhundsekipage i det offentliga rummet. Det borde vara en självklarhet att vi kan ha med våra hundar vart helst vårt dagliga liv för oss, men så är det tyvärr inte.

Detta är därför en fråga SLHF måste ha som huvudfråga. En annan viktig fråga är framtiden för våra hundar.

SLHF måste vara en aktiv part gentemot myndighetsutövaren, kurs och support, ledarhundsproducenterna och SRF för att säkerställa att ledarhunden, dess utbildning och förarutbildningen fortsätter hålla en hög kvalitet. I det senare ingår även att synliggöra ledarhunden som förflyttningshjälpmedel för det övriga samhället.

Jag tror att jag kan tillföra bra egenskaper som ledare. Jag vill att styrelsearbetet ska genomsyras av öppenhet, lyhördhet och jag tror på ett styrelsearbete med en ordförande som både kan delegera och ta snabba beslut när så är påkallat. Jag vill ha ett styrelsearbete som tillvaratar styrelsens och medlemmarnas kreativitet och gör det bästa möjliga för föreningens medlemmar.

I SLHF kan jag tillföra bra egenskaper som ledare. Jag är lyhörd, målinriktad och tror att jag har förmågan att få styrelsen att arbeta åt samma håll.

15 Brev till SRF:s förbundsstyrelse

2008-12-19

På senare tid har vi i SLHF hört talas om saker som vi ställer oss frågande till vad beträffar SRF:s syn på tillgänglighet och diskriminering. Vi tar gärna en diskussion om detta men vill först försäkra oss om att vi fått rätt information. Det är ju synd om vi har olika missförstånd som utgångspunkt.

SRF-KONGRESSEN

Inför SRF:s kongress har vi hört att personer som använder ledarhund kontaktades av någon på SRF. Denna person lär ha uppmanat dem att lämna ledarhunden hemma. Vem kan ha ringt runt med denna uppmaning? Om själva kongressen har man sagt att ledarhundsekipage inte var välkomna i kongressalen. Stämmer dessa påståenden?

SRF-HUSET I ENSKEDE

Det lär vara så att de ledarhundsförare som arbetar i SRF-huset har samlats i en särskild del av byggnaden, den så kallade “hundkorridoren”. De har placerats där inte för att de är kollegor och arbetar med gemensamma projekt utan för att de använder ledarhund. När det gäller SRF:s matsal sägs det att ledarhundsekipage inte är välkomna. Stämmer dessa påståenden?

Om något av påståendena ovan är riktiga undrar vi vad SRF har för sakliga skäl att utestänga ledarhundsförare från delar av byggnader och att avråda från att organisationens medlemmar använder ledarhund.

Vi skickar det här brevet direkt till SRF:s förbundsstyrelse eftersom vi inte anser att det är en fråga för Brukarrådet och Ledarhundsverksamheten.

Dessa frågor är större än så och handlar om den intressepolitiska organisationen SRF:s inställning till tillgänglighet och diskriminering. Vi vill gärna ha ett skriftligt svar och vore tacksamma om ni kunde svara oss före den 14 februari 2009 då vi har vårt nästa live-styrelsemöte.

För Föreningen Sveriges ledarhundsförare

Ewa Swing

Ordförande

(Något svar på frågan SLHF ställt till SRF:s förbundsstyrelse har ännu ej

inkommit.)

16 Presentation Sofia Thoresdotter, Stockholm

Jag heter Sofia Thoresdotter och bor i Stockholm. Min ledarhund heter amanda och är snart 10 år, hon är min första.

Jag är musikterapeut och jobbar med barn med olika funktionsnedsättningar.

Dessutom pluggar jag och är ute och föreläser en del. Mina fritidsintressen är böcker, vänner, natur och datorer.

Min föreningsvana kommer främst från styrelsearbete i musikterapeuternas yrkesförening för några år sedan.

Det som intresserar mej allra mest i SLHF:s arbete är tillgänglighet och diskriminering. Jag vill att det en gång för alla ska bli förbjudet att diskriminera oss som använder ledarhundar, att otillgänglighet ska räknas som diskriminering och att vi ska kunna använda våra ledarhundar fullt ut.

Samarbetet med SRF är också något som jag skulle vilja jobba med.

Vad jag tror att jag kan tillföra… Jag är bra på att formulera mej i tal och skrift och jag gillar att kommunicera på alla tänkbara sätt, även via nätet som till exempel att blogga.

17 Äntligen kurs för äldre ledarhundar!

Som en smekning i mungipan

Många var nöjda efter den första kursen för äldre ledarhundar. En till gamkurs är planerad men sen vet ingen hur det blir.

I slutet av februari samlades tolv ledarhunsekipage och fem personer från Ledarhundsverksamehten på Almåsa Kursgård söder om Stockholm. Bland ekipagen var labradorerna i majoritet men det fanns även två schäfrar och en storpudel. Gemensamt för dem alla var deras relativt höga ålder. En del av hundarna hade precis passerat sexårstrecket medan andra var både sju och åtta år. Den äldsta var strax över nio.

– Det är många ledarhundsförare som känt att efter grundkurs tre så händer det inget mer. Man vill ha en kurs och träffas och träna lite vovve helt enkelt, sa Laila Tapper, från SRF:s Kurs- och Support.

Och visst är det så. Flera har saknat den tid då man oftare kunde gå på kurs och utvecklas tillsammans med sin ledarhund. En som satte ord på problemet var SLHF-medlemmen David Artursson från Örebro. I en motion till SLHF:s årsmöte efterfrågade han en kurs för förare med äldre hundar och SLHF har sedan dess arbetat intressepolitiskt för att få Ledarhundsverksamheten att förverkliga detta.

– Det är bra att få koll på hundens fysiska och mentala hälsa. Det kan ju förlänga tjänstbarheten, sa David Artursson som har en svart labrador med jaktinslag på snart nio år.

– Efter vad jag förstår gick alla hundar igenom hinderbanan ett par gånger och det tyder på att de har en stark mental hälsa. Förutom att det är roligt att jobba med hunden på en sån här kurs tillsammans med andra förare så är det kul att få veta lite mer om dess framtid, sa han och gav kursen ett gott betyg. Men om det blir fler kurser i framtiden skulle han önska att det blev på tre vardagar istället för som nu, fredag till och med söndag. Då skulle man verkligen hinna med och det skulle vara lättare att öva trafiksituationer som till exempel att korsa vid övergångställen.

En annan kursdeltagare, Birgitta Lindén från Väddö, sa att hon har längtat efter att gå en kurs till.

– Det är bra med de här instruktörerna som ser hur man beter sig. De kan ju ge tips på hur man ska agera. Man blir aldrig fullärd och även om hunden blir äldre är det bra att lära sig nya grejer.

Ett av de inslag hon uppskattade mest på kursen var lydnadsövningarna.

Tidigare har Birgitta Lindén upplevt apportering som omständligt och trist.

Hennes schäfer har ofta tappat apporten och det har blivit tjafsigt eftersom hon lärt sig att hunden ska sitta fot innan apporten överlämnas. Rådet instruktörerna gav var att dela upp apporteringen i två moment. Ett där hunden hämtar föremålet och går rakt fram till föraren. Hunden får beröm och först därefter säger man fot. Vill man istället att hunden ska gå in i selen eller fortsätta med hopp och lek säger man det istället för fot.

En kunskap som var ny för flera av deltagarna och som många därför satte stort värde på var tips på effektiva sätt att få kontakt med hunden.

Instruktör Maria Lundin berättade att om man smeker hunden i dess mungipor skickas en signal direkt till hjärnan som framkallar välbehag och lugn. En annan sådan punkt på hunden är bringan. Genom att stryka över hundens bröst kan man också skapa kontakt och ingjuta lugn och samhörighetskänsla. OM man däremot gnuggar strax ovanför svansroten på ryggen kan man framkalla en mer energiförhöjande reaktion. Lite som att trycka på gaspedalen.

Hur det blir med liknande kurser i framtiden är oklart. Eva Björk, verksamhetsledare på SRF, förklarar att ekonomin är det som avgör.

Kostnaderna för dessa frivilliga gamkurser måste rymmas inom budgeten och den i sin tur är beroende av statsanslaget. Detta anslag är oförändrat år från år trots att kostnaderna ökar. Upphandlingen av ledarhundar för år 2010 är inte klar än så det återstår att se om kurser av det här slaget kan genomföras nästa år.

Eva Björk säger att intresset för årets två kurser varit lite mindre än förväntat. De flesta som anmält sig har fått plats. Hon tror att fler hade anmält sig om ledarhundsförarna var noggrannare med att läsa tidningen ”I Selen”. Det är där Ledarhundsverksamheten i första hand för ut sin information. Hon vill påminna om att I Selen inte bara finns i daisy-format utan också går att få till sin e-postlåda som sammanfattning i text.

Finn Hellman

18 Presentation Stina Hörberg

Jag bor i centrala Göteborg med ledarhunden Zimba som jag fick hösten 2008.

Han är en ljus labradorhanne, 2 ½ år: tillsammans kämpar vi på för att hitta framkomlighetens och oberoendets alla möjligheter som ett väl ihoptrimmat ledarhundsekipage kan uppnå. Zimba är min tredje ledarhund. Hundliv har jag levt i drygt 20 år och kan inte tänka mig något bättre än att dagligen umgås med en fyrfota älskling.

På fritiden rider jag, reser, seglar och ägnar mig gärna åt utomhusaktiviteter. Under mina 38 år har jag haft många varierande uppdrag, både i och bredvid tjänster som informatör, journalist, projektledare och tillgänglighetsrådgivare. Oftast använder jag ledarhund under mina uppdrag – tillgänglighet och full delaktighet för ledarhundsekipage är en viktig fråga för mig liksom ökad och förbättrad information om hjälpmedlet ledarhund till allmänheten, till andra ledarhundsförare och till synskadade personer som ännu inte fått känna på fördelarna med att använda ledarhund.

Sedan jag fick min första ledarhund Knall 1997 har jag varit medlem i SLHF.

För två år sedan valdes jag in i styrelsen där jag har haft uppdraget att vara redaktör för medlemstidningen Ledarhunden. Styrelsearbetet inom SLHF har känts meningsfullt eftersom fokus till stor del har legat på att med konkreta resultat öka tillgänglighet och delaktighet för ledarhundsekipage.

Detta arbete vill jag gärna fortsätta med, för att ledarhundsförare påtagligt ska uppleva förbättringar i sin vardag. I samarbete med andra är jag lugn, idérik och lösningsinriktad när oförutsedda situationer uppstår.

Eftersom jag är en skribent med stor vana vid att motivera till och genomdriva förändringar hos statliga och kommunala myndigheter, kan min förmåga förhoppningsvis komma till användning ytterligare två år i SLHF:s styrelse.

19 Förslag till ändring i överenskommelsen

I det gemensamma uttalandet som SRF och Astma och allergiförbundet gjort angående möjligheter för allergiker och ledarhundsförare att leva ett rikt liv tillsammans med andra och varandra trots ibland krockar vad gäller tillgänglighet till ”det offentliga rummet”, föreslås nu en förändring i texten. Uttalandet skrevs första gången 1997 och uppdaterades med vissa förändringar år 2006.

Förändringen som nu föreslås handlar om att byta ut ordet ”pälsdjursallergiker” mot ordet ”hundallergiker” som passar betydligt bättre in i sammanhanget eftersom det enbart är hundallergiker som hälsomässigt berörs av ledarhundars närvaro. Ordet som enligt förslaget ska bytas ut, förekommer två gånger i texten. Det nya textförslaget är klart, men ännu inte underskrivet av båda förbunden. Därför kommer SLHF:s styrelse att återkomma med information när detta är gjort, uppdatera texten på SLHF:s hemsida och publicera den i medlemstidningen Ledarhunden.

Styrelsen

20 Valberedningens förslag

Vi från valberedningen överlämnar här förslag på ordförande på ett år, tre styrelseledamöter på 2år, en styrelseledamot på 1 år fyllnadsval, verksamhetsrevisorer ordinarie och ersättare och två valberedare.

Ordförande på ett år

Joachim Kåhlman, Stockholm (nyval)

Styrelse:

Tre ledamöter på 2 år

Gun-Britt Jansson, Borlänge (nyval)

Sofia Thoresdotter, Stockholm (nyval)

Stina Hörberg, Göteborg (omval)

Fyllnadsval 1 år

Annika Östling, Sundborn (nyval)

Övriga förslag

Daniela Velarde, Stockholm

Anette Änglahjärta, Lilla Edet

Verksamhetsrevisorer:

Annika Åkerberg, ordinarie

Ulf Bergström, ersättare

Valberedning:

Anderz Mattsson

Hjördis Lindström

(Övriga hoppas vi hitta bland dem som inte blir valda till styrelsen.)

SLHF valberedning 2009-02-21

Lena Eckebrink

Lena Johansson

Vivi-Anne Emanuelsson

21 Uppdatera dina uppgifter

Du kommer väl ihåg att uppdatera dina uppgifter till vårt register om du

flyttar eller om något annat ändras. De uppgifter vi vill ha aktuella i vårt

register är följande:

Namn:

Adress:

Postadress: Postnummer och ort

Län: Län eller länsbokstav

Tel bost:

Tel arb:

Mobiltel:

E-post:

Persnr: Fyra sista siffrorna lämnas ej

Läsmedia: E-post eller DAISY

Tidningen “Ledarhunden”: E-post eller DAISY?

Hundras:

Hund nr: Vilken hund i ordningen är det?

Du kan uppdatera uppgifterna enklast genom att skicka ett mail till adressen

medlem@slhf.net. Men du kan också ringa 08-55 11 00 50 eller skicka vanligt

brev (i svartskrift) till:

SLHF

Box 20 122

104 60 Stockholm

22 Kontakta SLHF

Postadress för reseräkningar och fakturor:

SLHF

Box 20 122

104 60 Stockholm

E-postadresser:

Frågor om fakturor, reseräkningar och dylikt:

ekonomi@slhf.net

Medlemsärenden, adressuppdateringar:

medlem@slhf.net

Eller medlemsansvarig Joachim Kåhlman

Websidan:

web@slhf.net

Allmänna frågor:

info@slhf.net

Tel: 08-551 100 50

Fax: 08-551 100 59

Ordförande:

Ewa Swing, Västerhaninge

Tel: 070-751 55 00 eller 08-500 213 87

E-post: ewa@slhf.net

Kassör, medlems- och web-ansvarig:

Joachim Kåhlman, Stockholm

Tel: 08-55 11 00 50 eller 073-877 70 00

E-post: joachim@slhf.net

Centralt distriktsansvarig:

Hjördis Lindström, Boden

Tel: 0921-179 93, 070-538 41 08

E-post: hjordis@slhf.net

Vice ordförande:

Magnus Gustafsson, Mölndal

Tel: 070-442 22 92

E-post: magnus@slhf.net

Sekreterare:

Jessica Lucic, Örebro

Tel: 019-507 00 65

E-post: jessica@slhf.net

Informationsansvarig:

Finn Hellman, Stockholm

Tel: 0709-699 544

E-post: finn@slhf.net

Redaktör för medlemstidningen Ledarhunden:

Stina Hörberg, Göteborg

Tel: 031-241110

E-post: stina@slhf.net

Leave a Reply